Vad glada vi är att det inte var hårddisken

Krasch - eller snarare ett litet "fräsping" - en dag i förra veckan: tidernas blixt från en nästan klar himmel. Min arbetskamrat som körde genom vår dal på väg till havet för att öva nåt som frivilliga räddningsväsendet övar (båt och massa utrustning och ramla överbord och ta sig upp igen och sånt ingår), såg den och förundrades över mäktigheten när den rusade fram över dalen och tog moderkortet i vår bordsdator. Jag stod en bit från datorn och funderade om jag borde dra ur lite sladdar, men jag hann ju inte. Jag duckade faktiskt, fast det hade nog inte haft minsta lilla verkan om det varit mig blixten var ute efter, för den var redan på andra sidan skogen vid det laget. Jag hörde det där ljudet som när en glödlampa går sönder och tänkte "var det datorn?"

Tur att vi har Mårten på Motos Elektronik, som fixar sånt där. Och att hårddisken är sitt gamla, trevliga fotofullproppade jag. Nu tittar jag på en hög sladdar, som skall stoppas i här och där. Jag är så glad att det är så få sladdar här hemma. Sladdarna påminner mig om en dag på jobbet för några år sedan när jag kände mig stressad medan jag kröp omkring under några bord och försökte hitta alla sladdar och stoppa i dem på de rätta ställena. "Å va i härrans namn jä to då?" översatt till standardsvenska "Och vad i herrans namn gör du då?" frågade en bekant röst bakom mig, det var min dåvarande chef, vår förra kommundirektör som stod och betraktade arbetet på biblioteksgolvet.

Visst har vi en extern hårddisk som backup här hemma. Men den hade rensat sig dagen före av någon anledning, och jag skulle göra något åt saken dagen då blixten dök upp. Åh, alla mina foton av textilgrejer! Tänk att jag aldrig får någon ordning på dem. Folk och fä finns i andra människors datorer, men mina fibrer, garner, handarbeten, de finns bara i vår dator, och så några på flickr och Picasa, och på nån CD. Usch så bedrövligt.

Ja vad jag svarade min chef? "Jag jobbar, jag är ju chef på det här stället för attan!" på stadssvenska, jag är ju född i staden jag.

Äntligen kom jag iväg till Stundars

För många år sedan spann jag på Stundars ibland, men sedan hade jag inte tid med det mera. Stundars är ett museiområde, så helst skall man använda gamla redskap och arbetsmetoder. Jag tog i alla fall med mig mina nya sländor, eftersom jag inte äger någon som skulle kunna defininieras som gammal, undantaget min afrikanska stödda bomullsslända. Jag hade tänkt ta upp spinnandet på Stundars i nästa år när jag har mera tid, men tänkte att en dag kan jag nog spinna. Det var riktigt roligt igen. Framför allt är det roligt att träffa andra, som korgmålarmästare  Doris Bengs som jag fick åka tillsammans med.

Frida Paulin, Stundars grand old lady vad spinning och knyppling angår, spann på en spinnrock från Vörå, som jag tror har årtalet 1884 målat på bänken. Spinnrocken är grön med rödbruna detaljer, väldigt vacker, men lite trött och skev. Frida spann ett vackert, vitt, jämnt garn av rätt grov milt tvättad ull som hon måste karda själv eftersom hon var ensam i dag. Frida spann med halvlångt drag, det typiska "arbetsdraget" för den här typen av kardad ull. Frida har en spinnrytm som verkar självklar, men tro mig, det tar tid att träna upp en sådan självklarhet.

Till vänster bredvid Frida står en skrubbstol, grovkardor, att öppna ullen med. Till höger syns den öppna spisen, där det denna kyliga dag brann en brasa. Högsängen med förhängen och kärlhylla är typisk för våra trakter. Den är bäddad med vävda täcken i munkabälte (tror jag) och lakan med knuten frans. I taket hänger torkade rådbröd, stapelfödan under århundraden. Brödet blev så hårt när det torkade, att man hade en miniatyrhyvel att hyvla loss spånor med. Dem gav man åt sådana vars tänder inte klarade att tugga brödet.

Till min glädje dök Malin upp med sin Ladybug, utrustad med spinnväska full med trevliga spinngrejor som jag inte hann titta så värst mycket på. Det är väldigt bra att hon får spinna på Ladybugen på Stundars, för högrocken är faktiskt en äldre typ av spinnrock än den snedrock som Frida spinner på. Högrocken konkurrerades ut av snedrocken i Finland under slutet av 1700-talet, men har använts och förbättrats i Mellaneuropa och USA hela tiden. Schacht Ladybug är en modern version av högrocken, med bl.a. mer ergonomisk trampteknik: två trampor. Kolla också in Malins snygga sockor! Bakom Malin står bondstugans andra högsäng, också den bäddad med förhängen och fransalakan, och ett rött täcke vävt i det typiska Svensk-Österbottniska munkabältet. Jag har ett likadant, som min farmor vävt.

Det var skoldag på Stundars. 350 elever och 120 lärare sprang runt i stugorna på området och tittade på olika slöjd- och hantverkstekniker. De flesta kom från Vasa, men där var också ett par engelska, tyska och internationella skolgrupper. Inte hinner man lära någon att spinna under sådana förhållanden, men lite får de pröva på om de vill. Det här är en flicka som tyckte att twisty stick och ull är jättekul!

Socker på botten: titta på Frida som kardar på sina handkardor! Jag är ganska avundsjuk på hennes kardteknik. Jag har aldrig lärt mig karda på handkardor. Jag får inte till de vackra rullarna, fast jag i teorin vet hur det ska göras. Tyvärr glömde jag att fotografera hennes kardrullor, som hon prydligt lade i en korg.

Krusidullmössa - Frillhat

I papplådan med getingboet (skrolla nedåt på bloggen så hittar du det) fanns en del monteringsjobb och några handspunna garner, och den här mössan som jag inte alls gillade när jag fått den klar för runt åtta år sedan. Nu tyckte jag den var riktigt rolig, dessutom passar den mig. Jag hade inte tänkt blogga om den här mössan nu, men jag kan inte låta bli efter att ha läst Caprifools blogg för en stund sedan: titta på hans ljuva babymössa :)

In the cardboard box with the wasp's nest (scroll down on the blog and you'll find it) there were some UFOs that need finishing, handspun yarns, and this hat that I didn't like at all when I had finished it about eight years ago. Now I thought it was quite fun, and besides it fits me. I had no intention to blog about this hat now, but after having read Caprifool's blog for today I just had to! Isn't that baby hat cute :)

Garnerna är mina egna handspunna. Det svarta är llama och silke, som jag fått i en swap av min vän Kris i Colorado. Llamaullen kom från hennes egen unga llama, och den är mycket mjuk och förstås väldigt varm. Jag minns att jag ville ha ett ganska grovt, tvåtrådigt garn för att få fram strukturen i fibrerna. Det mångfärgade spann jag entrådigt av en batt jag hittade på någon mässa.

The yarns are my own hand spun. The black yarn is llama and silk I got in a swap from my friend Kris in Colorado. The llamawool came from her own young llama, and it's very soft and warm. I remember I wanted a rather thick, twoply yarn that would show the structure of the fibers. The multicolor yarn I spun singles from a batt I found at a trade fair.

Trumpetfåglarna - The Trumpet Birds

Årets ungkarlar går omkring och stärker sig inför nästa års parbildning. I fjol var de tre stycken. De kommer väldigt tidigt på våren. Jag undrar vad tranor äter när det är snö och is på marken? På bilden reser de fjädrarna på hjässan och trumpetar åt en kråka, som vågat komma för nära. Jag älskar deras ljud.

This year's bachelors wander on the fields gathering strength. Next year they will try to find wives. Last year there were three of them. They come very early in spring. I wonder what crane birds eat when the ground is covered with ice and snow? At the picture they raise the feathers on their heads and trumpet at a crow which came to close. I love their sound.

Det ser ut som om någon sitter på åkern?

Och vem är det som sitter på åkern? Jag tittar ofta ut genom fönstret, det händer alltid något, om inget annat så skiftar ljuset. Det här är vår Pitkäkinttu Pupu. "Vem har varit här då?", ser han ut att undra. Nej, jag kan inte svära på att Pitkäkinttu Pupu är en "han".

Pitkäkinttu Pupu har långa ben. De rör sig med obegriplig fart om han blir skrämd. Men nu skuttar han lugnt iväg över åkern. Idiotprogrammet i kameran fångar honom galant. Intelligent auto, lär det heta, det där programmet.

Nu ser det litet grönare ut. Här kan Pitkäkinttu Pupu gömma sig, men han bör nog se upp. Räven brukar springa i diket där björken växer. En sommarnatt för många år sedan tittade jag ut en natt i juni. Åkern var grön, och där sprang den röda räven, som en syn ur en vision om en tavla.

Pitkäkinttu Pupus svans signalerar något jag inte kan tyda. Hans svans och hans öronfläckar syns väldigt tydligt också i svagt ljus. Och björken, den skulle min morfar ha ansett vara den definitiva botten för en bonde. Åkerkanterna skall hållas rena, allt annat är slarv, sades det på 50-talet. Nu sparar bönderna buskar och små träd åt fåglarna. Den här åkern skall ännu harvas och sås. Vi är långt norrut, ännu är det inte för sent att så.

Alltså vad gör ni i lådan?? - What are you doing in the box??

Jag är lite lat, så jag har inte fått upp ändan ur stolen för att kolla vad två getingar gör i en garnlåda. De har flugit ut och in genom fönstret, och krupit in i garnlådan genom ett hål den har på kortändan. Det här gjorde de:

Vi fick ut getingarna, och nu har vi nät för fönstren. De var bara två, och cellerna är tomma. De hinner göra ett nytt bo. Och jag undrar vad jag ska göra för att bevara boet. Det är vackert.

Wasps in a yarn box! Aren't they wonderful artists! The cells are empty, and the wasps are now outdoors looking for a new place to build a house. I was watching the two wasps for two days before I got enough energy to lift the lid to see what they where doing.

Stödd slända - Supported spindle

Det här är min nyaste slända, en liten bead spindle från MandaCrafts. Amanda skickade med några punis, så jag kan öva tills jag får mera bomull. Det här är verkligen roligt, men jag tvivlar på att det blir mer än ett litet tidsfördriv. Den här länken om hur man gör sländtrissorna fick jag från svenska spinnforumet på Ravelry: African Trade Beads. Det är ju ett oerhört arbete för en liten lerpärla. Sådana här sländtrissor representerar något mycket fundamentalt för mig. Den här typen har använts i tusentals år för fina, korta fibrer som bomull.

This is my newest spindle, a small bead spindle from MandaCrafts. Amanda sent me some punis also, so I can practice while waiting for more cotton. This is really fun, but I don't think it will be more than a minor hobby for me. If you follow the link African Trade Beads above you can see how the beads are made. What a tremendous work for a small bead! Beads like this one represents something very fundamental for me. They are ancient, have been used for thousands of years to spin fine, short fibers like cotton.

Utomhus händer det en del. Rabatten ?? blommar :) Och koltrasten skaffar mat åt familjen. Jag fattar inte hur han gör för att få plats med alla dessa maskar.

Busy times in the garden: the flower bed ?? is in full bloom :) And the blackbird is hunting earthworms for the family. How is he doing this, keeping all these worms in his beak?

Det känns lite konstigt att visa sockor i värmeböljan - här har det varit varmt, vackert och stundtals ordentliga åskväder i en vecka. Men jag vill visa mina nya sommarsockor stickade av Caprifools vackra garn. Ett par i en mörkare nyans, det andra lite ljusare men med samma färger, rosa, brunt och grönt. Den mannen är en mästerlig färgare (jo, stickare också!)

It feels a bit funny to show socks in the summer heat we've been having for a week, with sunshine and thunder storms. But I want to show my new summer socks, knit with Capriool's beautiful yarn. That man is a masterly dyer, and knitter. The yarns are pink, green and brown in two different saturations.

Breeze from Knitty, and Ribbed Ribbon Socks from Wendy D. Johnson's Socks from the Toe Up

Winter hat

This was fun to spin and knit, and may the winter come :) Kasper is not very pleased, because he's being punished by wearing my hat because he was chasing one of our cats, the old Miranda, who had to climb high up in the barn. In his eye you can see the "angry" mistress taking the photo.

I spun the yarn and knit the hat in a Spin- and Knitalong in Ravelry's Spinning in Sweden group. The fibers have been chosen and carded by Ingrid in Sweden, and came to me in a SWAP. Mohair, merino, silk, silk noils, Swedish wool, a very nice mix of fibers, easy to draft and spin on my Spindlewood into an uneven, thick yarn. I knit with needles EU 6 (US 10) in a pattern I improvised while knitting. I'm very pleased!

JMM video

Det finns några spinnare som, förutom att de är oerhört duktiga spinnare, också är utmärkta lärare. Judith McKenzie McCuinn är en sådan. Hon har också förmågan att skriva ned sina kunskaper, tankar och instruktioner. Det visade hon i en bok jag ständigt återkommer till, The Intentional Spinner, som kom ut i fjol.

I dag fick jag JMMs nya video, The Gentle Art of Plying. Så underbart att se hennes mjuka, självklara rörelser forma garn av två, tre, fyra, fem trådar utan andra hjälpmedel än sin spinnrock, sina två händer och ett par lazy kates! Vad jag önskar att jag kunnat se detta när försökte lära mig tvinnandets ädla konst på 80-talet!

Vår Kasper är en soldyrkare. Det här stället, uppe på vinden vid västfönstret, valde han första dagen hos oss, och här fortsätter han att ta en tupplur varje dag. Ibland håller han koll på vad som händer på gården. Där hittar katterna på ett och annat så här års, en del bra, annat dåligt. Det här är bra:

There are a few spinner's who, besides being very good spinners, also are excellent teachers. Judith McKenzie McCuinn is one of those. She also has the ability to write down her knowledge, thoughts and instructions. She proved that in a book I read over and over again, The Intentional Spinner, published last year. Today I got JMM's new video, The Gentle Art of Plying. How wonderful it is to see her soft, natural  movements when making yarn from two, three, four or five threads with no other equipment than her wheel, her two hands and a couple of lazy kates! I wish I could have seen this when trying to figure out the nobel art of plying in the '80s, just by reading books and experimenting.

Our Kasper is a sun-worshipper. He chose this spot in a window facing west, on the second floor, on the first day in our house. Here he takes a nap every day, sometimes keeping an eye on what's happening outside. The cat's have some interesting things going this time of the year, some good, some not so good. You can see one of the good things above.

Clapotis x 2

De här två halsdukarna har varit färdiga ett tag. Den ljusa är stickad av Caprifools garn, den andra av mitt handspunna garn. Caprifool hittar du i länklistan till vänster.

Sländan är en tung Tabachek, som jag ska ha för tvinning. Den är alldeles ny, jag har bara provspunnit litet. Nu vet jag varför de här sländorna är så omtyckta. Jag kom på mig med att ligga vaken i går kväll och tänka på hur vacker den här sländan är :) Min slända har trissa av yellowheart och skaft av bloodwood. Titta på de dubbla spiralerna som årsringarna bildar! Sländan har många fina detaljer, som jag ska försöka fotografera lite bättre småningom. I dag var ljuset så starkt att det mest blev skuggor.

Fullt utrustad: halsduk, slända och hund. Kasper är alltid med, vad jag än gör. Tja, utom när han är okopplad: då är det lika bra att börja leta hos byns flickhundar.

Fibrer som gör mig glad!

På valborgsmässoaftonen började jag spinna ett kardflor jag fick av Ingrid i Sverige. Det är lyxig, fin och mjuk merinoull blandad med Firestar (glittriga nylonfibrer) och silketråd. Kardfloret var mycket lättspunnet. Åh vad roligt det är att spinna sånt här! Tack Ingrid!

Jag valde en av mina bästa sländor, en midi-Bosworth, som väger 31 gram. Träet i trissan är ådrad bubinga. Sländan har svarvats av Jonathan Bosworth och sedan polerats av hans fru Sheila till en underbar silkeslyster. Färgen växlar hela tiden, ibland verkar den mörk, ibland ljus, och ibland verkar trissan vara genomskinlig. Det svarvade röda skaftet är bloodwood, ett hårt träslag som ofta används i sländor. Här hittar du Bosworth-sländor: Journeywheel

Jag spann tunt, eftersom jag vill att fibrerna ska hållas på plats och inte börja bilda noppor alltför fort. Så här fina fibrer bildar noppor, det är nästan oundvikligt. Om man spinner tjocka trådar med litet snodd är nopporna där fortare än fort. Silkestrådarna binds inte helt i tråden, så de kommer att sticka ut ur det färdiga garnet och ge det en trevlig struktur.

Jag tror att garnet ska bli kant i en liten glittrig festsjal i tunn, fin spetsstickning. Det gäller bara att hitta liknande fibrer och spinna dem först :)