Äntligen kom jag iväg till Stundars

För många år sedan spann jag på Stundars ibland, men sedan hade jag inte tid med det mera. Stundars är ett museiområde, så helst skall man använda gamla redskap och arbetsmetoder. Jag tog i alla fall med mig mina nya sländor, eftersom jag inte äger någon som skulle kunna defininieras som gammal, undantaget min afrikanska stödda bomullsslända. Jag hade tänkt ta upp spinnandet på Stundars i nästa år när jag har mera tid, men tänkte att en dag kan jag nog spinna. Det var riktigt roligt igen. Framför allt är det roligt att träffa andra, som korgmålarmästare  Doris Bengs som jag fick åka tillsammans med.

Frida Paulin, Stundars grand old lady vad spinning och knyppling angår, spann på en spinnrock från Vörå, som jag tror har årtalet 1884 målat på bänken. Spinnrocken är grön med rödbruna detaljer, väldigt vacker, men lite trött och skev. Frida spann ett vackert, vitt, jämnt garn av rätt grov milt tvättad ull som hon måste karda själv eftersom hon var ensam i dag. Frida spann med halvlångt drag, det typiska "arbetsdraget" för den här typen av kardad ull. Frida har en spinnrytm som verkar självklar, men tro mig, det tar tid att träna upp en sådan självklarhet.

Till vänster bredvid Frida står en skrubbstol, grovkardor, att öppna ullen med. Till höger syns den öppna spisen, där det denna kyliga dag brann en brasa. Högsängen med förhängen och kärlhylla är typisk för våra trakter. Den är bäddad med vävda täcken i munkabälte (tror jag) och lakan med knuten frans. I taket hänger torkade rådbröd, stapelfödan under århundraden. Brödet blev så hårt när det torkade, att man hade en miniatyrhyvel att hyvla loss spånor med. Dem gav man åt sådana vars tänder inte klarade att tugga brödet.

Till min glädje dök Malin upp med sin Ladybug, utrustad med spinnväska full med trevliga spinngrejor som jag inte hann titta så värst mycket på. Det är väldigt bra att hon får spinna på Ladybugen på Stundars, för högrocken är faktiskt en äldre typ av spinnrock än den snedrock som Frida spinner på. Högrocken konkurrerades ut av snedrocken i Finland under slutet av 1700-talet, men har använts och förbättrats i Mellaneuropa och USA hela tiden. Schacht Ladybug är en modern version av högrocken, med bl.a. mer ergonomisk trampteknik: två trampor. Kolla också in Malins snygga sockor! Bakom Malin står bondstugans andra högsäng, också den bäddad med förhängen och fransalakan, och ett rött täcke vävt i det typiska Svensk-Österbottniska munkabältet. Jag har ett likadant, som min farmor vävt.

Det var skoldag på Stundars. 350 elever och 120 lärare sprang runt i stugorna på området och tittade på olika slöjd- och hantverkstekniker. De flesta kom från Vasa, men där var också ett par engelska, tyska och internationella skolgrupper. Inte hinner man lära någon att spinna under sådana förhållanden, men lite får de pröva på om de vill. Det här är en flicka som tyckte att twisty stick och ull är jättekul!

Socker på botten: titta på Frida som kardar på sina handkardor! Jag är ganska avundsjuk på hennes kardteknik. Jag har aldrig lärt mig karda på handkardor. Jag får inte till de vackra rullarna, fast jag i teorin vet hur det ska göras. Tyvärr glömde jag att fotografera hennes kardrullor, som hon prydligt lade i en korg.