Gott Nytt År - A Happy New Year!

Årets sista dag innebär en KAL - en shetlandssjal stickad av handspunnen merino-silke, som jag skrev om 18.12. Den bloggar jag om på http://sjalkal.blogspot.com/
 
Nyårsaftonen innebär också en gryta med kanin, tomat, chili, lök, vitlök och massor av örtkryddor, kokt i rödvin.
Jag önskar er alla ett Gott Nytt År!

                                                        Blå timmen - The blue hour

The last day of this year involves a KAL - a Shetlandshawl knit with the handspun merino-silk I wrote about on Dec 18th. I will blog about that in Swedish only (I presume) at  http://sjalkal.blogspot.com/

This New Year's Eve also implies a hotpot on rabbit, tomatoes, chili, onion, garlic and a lot of herbs, cooked in red wine.
I wish you all A Happy New Year!

Respect the spindle

Ibland är det väldigt trevliga saker i postlådan: Abbys bok och video kom i dag. Och en kulspetspenna från Abbysyarns. Och Abbys dedikation i boken. Gissa vad jag gör resten av dagen?

Sometimes there are nice things in the postbox: Abby's book and video came today. And a pencil from Abbysyarns. And Abbys's dedication in the book. Guess what I'm doing the rest of the day?

Spinnexpert, expert spinner

Spinnexperter

I början av december kan det se ut så här på våra breddgrader (ca 60 latituden), ganska långt uppe i norr alltså:

Spindlarna har varit flitiga under natten, trots köldgrader. På eftermiddagen hade näten redan blåst sönder, men det såg ändå fantastiskt ut i skogen. Det hängde spindelnät överallt. Du behöver inte tycka synd om "nyckelpigan" på fotot: det är ett löv!

Professional spinners

In the beginning of December nature can look like this, even if we're far in the north (about latitude 60). The spiders have been busy during the frosty night. In the following afternoon the wind had already teared the nets apart. It still looked fantastic in the wood. There was spiders' webs everywhere. You don't have to feel sorry for the "ladybird" on the photo: it's a leaf!

Blått, blue

English below

Blått, blått, blått!

Jag köpte blå merino kardad i lager med vitt silke. Det går lätt att spinna. Jag spinner två garner.

Jag gör ett garn på en midi Cometslända. Jag drar av det jättelånga kardbandet i ca 25 cm långa bitar och drar dem lätt isär, bara så att fibrerna lossnar från varandra en aning och sedan spinner jag över hela bredden.

Det andra, som det är ganska bråttom med, spinner jag på spinnrock: Kromski Sonata, standardvinge, 12,5:1. Jag drar kardbandet i ca 1,5 cm breda strängar, för det fungerar bättre med spinnrocken än att spinna över hela bandet. Det går ganska snabbt också. Jag spinner kortdrag (kamgarnsteknik).

Visst har det en underbar glans?

English:

Blue, blue, blue!

I bought blue merino karded with white silk in layers. It's easy to spin. I'm spinning two yarns.

I spin one yarn on a midi Cometspindle. I cut the sliver in lenghts about 10 inches, and predraft just as much as to loosen the fibers a bit. I spin over the whole width in short (worsted) draws.

I'm in a bit of hurry to get one yarn ready for knitting, so I spin that one on my Kromski Sonata, standardflyer, ratio 12,5:1. I draw the sliver in lenghs about 0,5 inch broad, and predraft very lightly. It's easier to spin the sliver in that way on the wheel, and rather fast. I spin worsted.

Doesn't it have a nice shine?

Virkad påse, crocheted purse, virkattu pussi

English below Suomea alla
Det är virktider :) Jag verkar inte kunna hålla mig, nej. Därför gjorde jag en påse åt min  Bosworth midi slända. Jag tog ett vackert sländtrissemönster från Mary Olkis Virka rutor och rundlar och sedan improviserade jag resten. Sydde en innerpåse i siden, överblivet från julfesttunikan. Och tvinnade en snodd på min Comet minislända, satte till tofsar.
Och det snöar, äntligen!

It's crocheting times :) I don't seem to be able to keep away from it, no. That's why I crocheted a purse for my Bosworth midi spindle. I took a beautiful spindlewhorllooking pattern from Mary Olki's book Virka rutor och rundlar and improvised the rest. I sew a silk lining, from a patch left over from my Christmas tunic. And then I plyed a cord on my mini Comet spindle and added tassels.
And it's snowing, at last!

Nyt on virkkaamisen aika :) En pysty irtautumaan siitä, en. Siksi virkkasin pussin Bosworth midi värttinälleni. Otin kauniin värttinän kehrää muistuttavan pyörylän Mary Oljen kirjasta Virka rutor och rundlar (Virkattuja vuodepeitteitä) ja improvisoin loput. Ompelin silkkivuoren joulutunikan kankaasta jääneistä tilkuista. Ja sitten kertasin nyörin Comet minivärttinällä ja lisäsin tupsut.
Ja lunta sataa, vihdoinkin!

Flerfärgsvirkning, tapestry crochet

Hör ni, nu har jag blivit berömd! Titta på Carol Venturas blogg!

Hello everybody, I'm famous now! Take a look at Carol Ventura's blog!

Regnbågsgarn, rainbowyarn

English below

Jag fick en härlig hög fibrer av Marie: olika slags ull och rätt mycket tencel. Jag hade aldrig spunnit tencel förut, så det gladde mig verkligen. Ullen var dels väldigt grov, dels merinotops tror jag. Jag bestämde mig för att handkarda den grova ullen med tencel, och det blev mycket lyckat. Månntro Marie hade förutspått att jag skulle göra så? :) Resten av fibrerna har jag lagt undan till ett annat garn.

Det var mycket lätt att karda och spinna. Jag lade till lite sarisilk och angelina från min stash. Jag ville inte blanda färgerna allt för mycket. Jag kardade därför lite halvslarvigt och spann från de fluffiga högar jag fick när jag lyfte fibrerna från kardan. Jag spann en enda tråd som jag navajoplajade omedelbart. Jag kunde faktiskt INTE vänta att garnet skulle lugna sig. Det blev lite fnurror, men det gör inget. Jag kan inte få fram glansen och glittret på fotot, tyvärr.

Månntro det här blir en sjal, med grova stickor och något roligt spetsmönster?

I got a wonderful heap of fibers from Marie: different wools and rather much tencel. I had never spun tencel before, so I was very happy about it. The wools were both very coarse, and merinotops, I think. I decided to handcard the coarse wool with the tencel. The result was very good. I have a feeling that was what Marie thought I would do? :) The rest of the fibers I put away for another yarn.

It was very easy to card and spin. I added som sarisilk and angelina from my stash. I didn't want to mix the colors too much. I carded somewhat carelessly and spun from the fluffy heaps I got when I lifted the fibers from the carder. I spun one single thread that I navajoplyed at once. I really could NOT wait for the yarn to relax. I got some snarls, but that doesn't matter. I'm sorry I can't get the nice shine and glitter to show on the photo.

I think I'll knit the yarn into a shawl, with big needles and a lace pattern.

Att se ett träd, to see a tree

English below

Det här är ett citat som jag tar fram ibland:

"Ibland tänker jag på den där målaren i Kina,
han som målade ett träd, ständigt samma träd utan att lyckas
och utan att misströsta och sen en vacker morgon
när hans skägg hade hunnit bli grått
såg han sitt träd, äntligen,
och kunde utan vidare måla det skönaste
och mest övertygande träd som nånsin
har målats i Kina."

Skrivet av Tove Jansson i "Meddelande".

This is a quotation I keep looking at from time to time:

"Sometimes I think about that painter in China,
he who painted a tree,
always the same tree without succeed
and without dispair
and then one beautiful morning
when his beard had turned grey
he saw his tree, finally,
and he could just like that paint the most beautiful
and most convincing tree that has ever
been painted in China."

Written by Tove Jansson, in "Meddelande", a short story I think. Translated by me right now. Tove Jansson was, besides being the mother of the Moomin characters, a fine author and a wonderful painter.

ett träd på vår gård, i oktober - a tree in our garden, in october

Härlig spinnbok, ihana kehruukirja

Suomeksi alla

När Anna Ekerwalds bok "Spinna med slända, spinnteknik på det grekiska fastlandet och Peloponnesos" kom ut 1994, var jag upptagen med att lära mig spinna på en gammal spinnrock som jag fått låna av en granne.

Nu spinner jag på slända nästan varje dag, och boken känns angelägen på nytt. Jag fjärrlånade den först, men sedan hittade jag den på Slöjdmagasinet och köpte den. Vilken underbar bok det är! Den energi som Anna Ekerwald använder för att köra runt på grekiska fastlandet och Peloponnesos är eftersträvansvärd. Hon beskriver kort, men med inlevelse de spinnerskor hon träffar. Beskrivningen av de tekniker som dessa sländspinnerskor använder är mycket informativ. Med den mycket större erfarenhet av sländspinning som jag nu har, kan jag fullt uppskatta boken.

Anna Ekerwald har samma problem som spinnare fortfarande har: terminologin. Hon har varit tvungen att hitta egna ord för flera arbetsmoment. Vi som nu spinner lånar ord och uttryck från engelskan, eller gör svengelska av dem t.o.m. när det finns etablerade svenska ord som "slända" (kallas t.ex. "spindel", "bobin" i stället för "rulle", "plaija" i ställe för "tvinna" osv. Jag kan tänka mig att problemen är de samma överallt där spinningen inte förekommit kontinuerligt. Å ena sidan kan man tycka att det är synd att det egna språket inte upplevs som tillräckligt bra eller fint, å andra sidan har lånord alltid förekommit, och gamla ord har ersatts med nya.

För mig är boken även av intresse genom de beskrivningar av spinntekniker som finns i den. Det är befriande att läsa att alla de 18 spinnerskor Anna Ekerwald dokumenterar spinner olika. Som spinnare får man ibland höra att man spinner fel, eller "inte som mamma". Man kan förstås förklara att mamma kanske spann ett annat slags garn eller av andra fibrer, men det känns lite tröttsamt när man gjort det hundratals gånger. Med internet kom vår insikt om hur olika man kan spinna, men den möjligheten hade jag inte i mitten på 90-talet. Därför var Anna Ekerwalds bok ett bra stöd för mig när jag började spinna för publik.

Kun Anna Ekerwaldin kirja "Spinna med slända, spinnteknik på det grekiska fastlandet och Peloponnesos" ilmestyi 1994, olin keskittynyt oppimaan kehruuta vanhalla rukilla jonka sain lainata naapurilta

Nyt kehrään värttinällä melkein joka päivä, ja kirja tuntuu taas ajankohtaisemmalta. Kaukolainasin sen ensin, muta sitten löysin sen Slöjdmagasinetista ja ostin sen. Kuinka ihana kirja tämä on! Voi vain toivoa että energia millä Anna Ekerwald ajaa pitkin Kreikkaa ja Peloponnesosta olisi myös itselläni. Hän kertoo lyhyesti mutta elävästi kehrääjistä joita hän tapaa.

Anna Ekerwaldilla on sama ongelma kuin nykypäivän kehrääjillä: ammattisanasto. Hän joutuu keksimään omia sanoja työvaiheille, joille ruotsinkielisiä sanoja ei ole. Tämän päivän kehrääjät lainaavat termejä englanninkielestä, tai muodostavat "svengelska"-sanoja silloinkin, kun vakiintunut ruotsinkielinen sana on olemassa. Samaa ilmiötä voi havaita suomeksi. Toisaalta voi ajatella että on surullista että oma kieli koetaan huonompana tai vähemmän hienona kuin englanninkieli, toisaalta lainasanoja on aina esiintynyt, ja uudet sanat ovat korvanneet vanhoja.

Minulle kirja on mielenkiintoinen myös siksi, että siinä kuvataan eri kehruutapoja. Kaikki 18 kehrääjää joita Anna Ekerwald kuvaa, kehräävät eri tavalla. Tämä on vapauttavaa. Kehrääjänä saa usein kuulla että kehrää väärin, tai että "äitini ei kehränyt noin". On rasittavaa selittää aina uudestaan ja uudestaan että äiti ehkä kehräsi erityyppistä lankaa, tai eri kuiduista. Nykyään näemme internetistä kuinka monella eri tavalla voi kehrätä. Tätä mahdollisuutta minulla ei ollut 90-luvun puolivälissä. Anna Ekerwaldin kirja antoi minulle tukea ja turvaa kun rupesin kehräämään työnäytöksissä.

Sockor, socks, sukat

English below Suomea alla
 
Det är snart jul. Vilken överraskning! De senaste åren har släkten glatt mig genom att önska sockor i julklapp, riktiga, handstickade sockor alltså. Under sommaren och hösten brukar jag sticka de små sockorna, men i november upptäcker jag att de stora, alltså 45-46:orna, inte ens har garn att bli till av.

Alltså blir det stövelsockor åt de storfotade i år. Med grova stickor av 7-veljestä. Här "använder" Kasper det första paret, storlek 42-44.

It's soon Christmas. What a surprice! The last few years my relatives have made me happy me by wanting socks for Xmas. Real, handknitted socks, that is. During summer and autumn I use to knit the small socks, and in November I find out that the big ones, 45-46 (don't know what the size might be in other countries) don't even have the yarn to make them from.

That's why I'll knit bootsocks with thick needles this year, from 7-veljestä, a thick sockyarn. Above you can see Kasper "using" the first pair, size 42-44.

Kohta on joulu. Mikä yllätys! Viimeisinä vuosina sukulaiseni ovat ilahtaneet minua toivomalla sukkia lahjaksi. Siis ihan oikeita käsin neulottuja sukkia. Kesän ja syksyn aikana tapaan neuloa pienet koot, marraskuussa sitten huomaan että isot, 45-46, eivät ole edes lanka-asteella.

Siksi neulon saapassukkia tänä vuonna. Paksut puikot ja 7-veljestä. Yllä voit nähdä Kasperin "käyttämässä" ensimmäistä paria.

Mässa!

Tammerforsmässan Suomen kädentaidot är ett av årets måsten. Tre stora hallar fulla med hantverk, material, prova-på hantverk-, utställningar, modeshower, utkorande av årets vinnare i olika hantverk, stenar och smycken för stenfolket... och mängden besökare är obeskrivlig. Det känns som en omöjlighet att åka dit med egen bil, för man är tvungen att gå hur långt som helst för att ens komma fram till ingångarna. Buss alltså, resan ordnades av Loftet i Vasa. Resan till och från Vasa gick i trevligt sällskap: Doris och Ingalill. Titta på Doris här: Topparsbacken

Jag skulle inte köpa så mycket, nej, absolut inte. Men för säkerhets skull, utifallatt :-) tömde jag spargrisen.

Det fanns ovanligt mycket fibrer på mässan i år: merinotops, silke, ull i olika kvaliteter. Nästan allt var tvättat och färgat. På Ravelrys finska spinnforum kom det förra veckan flera inlägg om all den smutsiga bedrövliga ull som såldes på mässan i Helsingfors i början av november. Det är obegripligt att sådant ännu förekommer. Men i Tammerfors såg jag inget av detta. Det kan förstås hända att jag missade just den montern, för jag hann inte se allt. Men jag såg bl.a. riktigt trevlig grön Kainuun harmas-kardflor, och Pirtin Kehräämö hade ganska mycket kardflor i olika färger. Spinneriet sålde också förgarn i många färger.

Jag köpte några nystan garn, men mest tittade jag bara, och fingrade på de garner jag inte sett tidigare. Ett nystan ska till England, som gåva i Ravelrys RAK Europegrupp. Men jag köpte alla stickor jag kunde, stickorna tog nämligen slut väldigt fort. Jag lyckades få några paket KnitPro rundstickor, och en ny grej: rundstickor med extremt tunn kabel. Jag testade dem i bussen hem, och de kändes väldigt bra. Här hittar man dem: Kollageyarns.

Skräddarsax, nålar för nålbindning, nåletui, glaspärlor, en liten ammonit som känns väldigt trevlig i handen, och några knappar rymdes också med. Och en liten Tolvana åt min man. Den står mitt i fotot och tittar vindögt upp mot skyn.

När jag kom hem hittade jag två överraskningar: två böcker, en slynggaffel och två kroknålar från Slöjdmagasinet, och ett RAK-paket med fibrer från Marie! Tala om julafton! Tack Marie! De här fiberduttarna ska jag lägga till mina egna, och i december ska jag börja spinna ett extra roligt garn.

I dag är jag lite obeslutsam om vad jag egentligen ska göra. Ska jag ordna hyllorna så alla fibrer får plats, göra risotto, gå ut med hunden, baka äppelkaka, eller sticka julklappssockor och läsa Kära syster av Joyce Carol Oates? Jag kan ju börja med att koka kaffe.

Sländan, the spindle

English is indicated with red

Det här är en av mina mest älskade sländor. Den är gjord av Tracy Eichheim på Woollydesigns, och heter Comet. Tracy gör den i flera storlekar och tyngder. Den här är en topptyngd allroundslända som väger 1.4 oz, alltså 39,69 gram. Jag har också en tyngre bottentyng, och två lättare topptyngda Comets. This is one of my most loved spindles. It's made of Tracy Eichheim at Woollydesigns, and called Comet. Tracy makes them in various sizes and weigths. This one is a topwhorl allround spindle that weighs 1.4 oz. I also have one heavier bottomwhorl, and two lighter topwhorl Comets.

Under hösten har Scientific American skrivit om 32 000 år gamla färgade, spunna linfibrer, som hittades i en grotta i Republiken Georgien. Det är bland de äldsta man hittills funnit.

Samma dag som jag läste om linfibrerna råkade jag slå upp det här i boken "Symboler" av J. C. Cooper:

"Sländan är attribut till alla modergudinnor, mångudinnor och ödesvävare i deras skräckinjagande aspekt. Alla ödesgudinnor spinner och väver och avbildas i sin trefaldiga mångestalt och i grupper om tre som födelse, liv och död; det förgångna, det nuvarande och det kommande osv.  Av de tre i gruppen brukar två vara goda och hjälpsamma, en ond och grym. Det är den onda som sliter av livets tråd. Sländtrissorna symboliserar universums rotationer, och spånad och vävning står för den kvinnliga principen att kunna väva ödet och slöjan om illusionernas värld. Nereiderna har en gyllene slända. Gaeliska feer spinner och väver åt människor i deras gunst." s. 171.

Rotation, spiraler, snäckor, solsystem, galaxer, tornados, dervischer, malströmmar... associationerna till spinning är många. Men som den jordnära person jag är, fascineras jag mera av den genialiska uppfinning som sländan är, än av galaxer. I vår familj tar min man hand om galaxerna, han stirrar på stjärnorna medan jag spinner, och när jag läser spinnlitteratur läser han böcker om rymden och studerar stjärnkartor!

I sin enklaste form är sländan en pinne eller en sten. Trissan kan vara formad av trä, lera, sten, ben, horn, glas, metall eller vad som helst som går att bearbeta till en rund form, t.ex. en rotfrukt. Den är billig, kräver ingen annan drivkälla än dina händer. Den är liten och lätt och behöver inga stora utrymmen. Du kan spinna tråd, som du kan väva till tyg, som du kan sy till kläder. I de delar av världen där befolkningen inte varit bofast, slog spinnrocken aldrig ut sländan.

Litteratur / Literature Sländan nämns i så gott som alla böcker om spinning. Det finns flera böcker om enbart sländor, t.ex. de här / Spindles are mentioned in practically all books about spinning. There are several books about spindles, e.g. these:
Anna Ekerwald, Spinna med slända. Spinnteknik på det grekiska fastlandet och Peloponnesos. Detta är en intressant kulturhistorik som också beskriver spinnteknik. Jag skriver mera om den i ett senare inlägg.
Patricia-Gibson Roberts, Spinning in the Old Way. Instruktion / Instruction.
Bette Hochberg, Handspindles. Historik och instruktion / History and instruction.
Abby Franquemont, Respect the Spindle. Historik och instruktion / History and instruction.
I tidskriften Spin Off finns många artiklar om sländor och spinnteknik. / In Spin Off Magazine you can find lots of articles about spindles and spinning techniques.

Video / Videos: På Youtube finns massor av videor. / On Youtube you can find lots of videos.

Webbresurser / Webresources: Nätresurserna de är så många att du hittar bäst genom att söka själv. Bilder finns t.ex. här http://www.flickr.com/. The amount of webresources is tremendous, you'd better search for yourself, but one place to look at pictures is flickr.


English


This autumn Scientific American wrote about 32 000 years old dyed and spun flax. The fibers were found in a cave in the Republic of Georgia.

By a mere chance I happened to see this in J. C. Cooper's book "Symboler" the same day I read about the flaxfibers (this is an abstract of the Swedish quote above): The spindle is an attribute to goddesses in their horrifying aspect. All Fates spin and weave, and they are pictured in groups of three, where two are good and helping, and one is bad. The bad one cuts the thread of life. The Fates are associated with life and death, the past and the coming etc. The spindlewhorl is a symbol for the rotation of the galaxies. Spinning and weaving is a symbolises the female principle in being able to spin faith and the world of illusions. The Nereids carry a golden spindle. Gaelic fairies spin and weave for persons they favour.

Rotation, spirals, shells, solar systems, galaxies, tornados, dervishes, whirlpools... the associations to spinning are many. But I'm a down-to-earth person, and I'm more fascinated of the ingenious invention a spindle is, than of galaxies. In our family my husband is the one who takes care of the universe, while I'm spinning he's looking at the stars, while I'm reading about spinning he reads about space, and studies star charts!

In it's simplest form a spindle can be a stick or a stone. The whorl can be made of wood, clay, stone, bone, horn, glass, metal or whatever material that can be shaped into a circular form, like a root vegetable. The spindle is cheep, it doesn't weigh much, it goes into a small space. You can spin thread, then weave cloth and sew clothes. In regions where people did not settle, the spindle was never replaced by the spinning wheel.

Vantar, mössa, kofta

Ingrid i Sverige slängde en massa broderigarn i färgbad i fjol, sedan gav hon mig en hög FANTASTISKA små garnhärvor! Jag bara klämde och klämde och tittade i flera veckor. Ett par fingervantar måste jag förstås sticka medan jag funderade vad jag skulle göra av resten av garnet.

I november hade jag börjat sticka en kofta. Jag stickade längder i dominostickning, som jag planerade att sticka eller sy ihop med varandra på något vis.

Det är himla roligt att jobba så här! Jag stickade en mössa också, kunde förstås inte motstå frestelsen. I år sitter jag och tänker på öronlappar till den. Kanske, kanske inte :)







I slutet av sommaren nästan ett år senare var tröjan färdig. Jag köpte lite grönt garn (tunt Pirkka) att sticka ihop delarna med, och lade in ett par röda ränder i Drops Silketweed. Så var den klar, och jag har bara knapparna kvar. Dem har jag inte hittat ännu.

Sine filo, non dies unum

English below

 
Det finns en stor mängd latinska sentenser att ta till när man känner för det. "Inte en dag utan tråd" kännetecknar mitt liv ända sedan barndomen. Men vad heter det på latin? Grammatiken är knepig med alla kasus och genus och annat elände. Jag läste latin i gymnasiet och har glömt nästan allt.

Tacka vet jag Ravelry! Det finns hur många forum som helst där man kan fråga. Jag valde ett av de spinnforum jag läser. Förslagen började droppa in, och efter några dagars funderingar valde jag Sine filo, non dies unum. Det förslaget kom från en latinlärare i Chicago. Jag gillar rytmen och beslutsamheten i meningen

Den meningen virkade jag in i en liten påse för min röda bosworthslända Precious. Påsen rymmer också lite fibrer. Som stomme använde jag en garnkon, som jag förlängde med wellpapp och maskeringstejp. Flerfärgsvirkning är roligt, och att virka bokstäver är extra roligt. Jag använder bokstäver från korsstygnsbroderi i virkade och stickade arbeten. Broderibokstäver är nästan alltid tänkta för monogram och inte för löpande text. I virkning ändrar bokstäverna form, och det är ibland svårt att få dem bra placerade i förhållande till varandra. Grotesker (jämntjocka typsnitt) passar bra om man vill att texten skall vara läslig på lite längre avstånd.

Först ska man förstås räkna efter hur många maskor man har på varvet. Jag hade ca 80. På höjden tänkte jag mig 6-7 varv och ett par varv före och efter texten. Jag gjorde en Exceltabell med kolumnbredd 2,42, höjden fick vara standard. Sedan märkte jag kolumn 40 med annan färg för att kunna se när jag gjort halva varvet. Det ger mig en uppfattning om hur texten kommer att se ut. Min text behövde två rader. Jag gjorde anfangen större och placerade ut texten så att det såg balanserat ut. Jag ritade bokstäverna genom att fylla cellerna med de färger jag tänkt virka.

Carol Ventura har gjort ett bra underlag för flerfärgsvirkning, där man kan rita sitt mönster och genast se hur det blir i virkad form. Rutpapperet finns i hennes bok "More Tapestry Crochet". Det är mycket användbart om man gör svåra mönster.

Det är inte så noga om mönstret går jämnt ut i virkad påse. Man kan virka in en liten figur i slutet av varvet om det inte går jämnt ut. Konen som jag använde som stomme krävde ökningar med tre maskor vartannat varv. Om jag inte ville öka inne i ett mönster, ökade jag lite mera i de föregående varven.

Sist gjorde jag en pärlkant, sydde ett foder, och började fundera på hur påsen ska stängas. En dragsko verkade enklast. Sedan fick Precious krypa in i sitt nya hem.

There is a proverb for everything in Latin whenever you need one. "Not one day without a thread" describes me very well, but how do I say it in Latin? Ravelry is good for many reasons, one, and not the smallest, is that you can get answers to most questions you want to ask. A spinner's forum was the place, I thought, and right I was. I got several suggestions. The one I choose came from a Latin teacher in Chicago: Sine filo, non dies unum. I like the rhythm and determination.

That sentence I crocheted into a purse for my red Bossie Precious. There is also room for fiber in it. I used a prolonged yarncone as body. Tapestry crochet is fun, and letters are even more fun. I use letters for cross stitch embroidery in my knitted and crocheted garments. These letters are most often designed for monograms and thus not always easy to read. I wanted simple grotesque letters for the purse, because they are easy to read even if you stand some meters away.

Well, first you have to count your stitches. I had about 88 in the round, and the letters were planned to be 6-7 rounds high. I started to sketch in Excel, using colors close to my yarns. Carol Ventura has a great graph paper in her book "More Tapestry Crochet", but I didn't have it with me that day. I soon saw I had to crochet the text i two lines. I spread out the text to look balanced and started to crochet. It was GREAT fun!

I beadcrocheted the rim, sew an inner lining, started thinking about how to close the purse. A casing was easiest to make. And Precious could go to bed in it's new home!

Flerfärgsvirkning, tapestry crochet

English below

Jag vet inte när jag började virka med flera färger. Det ansågs som vulgärt att virka spetsar i andra färger än vitt, men i ullgarn fick man breda ut sig. På 70-talet virkade vi friform, som nu har kommit tillbaka och utvecklats till textilkonst.

Men flerfärgsvirkning, tja, jag tror att det var Korsnäströjan som öppnade mina ögon för tekniken. På 80-talet gick jag en kurs för Marketta Luutonen och lärde mig  konstruera, virka och sticka den vackra tröjan. Jag gjorde en tröja som jag använde ganska länge. Senare ändrade jag den till en kofta. Jaha, och ännu senare blev den för liten av någon orsak... Marketta har skrivit flera böcker om tröjan.

Korsnäströjan görs i ett enda stycke. Man virkar och stickar runt, sedan ska ärm- och halshål klippas upp. Det var första gången jag gjorde det, och det var pirrigt att börja klippa!

I Korsnäs virkar man flerfärg med nedtag i bakre maskbågen, och så gjorde jag i många år trots att jag någon gång testade nedtag i båda maskbågarna i andra arbeten. Det var först år 2005 som Carol Ventura (länk till vänster) öppnade mina ögon för den virktekniken. Då var det virksymposium i Vasa, med deltagare från flera länder. Det blir mera om det i ett senare inlägg.

English: I don't know when I started to tapestry crochet, but I think it was when I attended Marketta Luutonen's workshop in how to design, crochet and knit the Korsnassweater in the 80's. I used the sweater for a long time, and later I changed it into a cardigan. But, for some reasons, it suddenly was too small for me... Marketta has written several books about the sweater, in Finnish and Swedish, some of them with an English abstract.

The sweater is made in one piece in rounds, and then you cut holes for sleeves and neckline. That was a nervous bit!

The tapestry crochet technique in Ostrobotnia has commonly been to crochet into the back loop, and even if I had tested both loops a few times in other works, it was only in 2005 that Carol Ventura (link to the left) opened my eyes for the latter technique. I then attended her workshop i bead crochet at a symposium in Vasa. I will write more about that in the future.

Här ser man en del av den virkade och stickade övre delen av tröjan. Tröjan har virkade delar i ok, ärmar och fåll. Resten är stickat.

Here you can see some of the crocheted and knitted upper part of the body. The sweater has crocheted parts in the hem, upper part and in the sleeves. The rest is knitted.

Hillevi pelargonium, spinnrock, spinning wheel

 Swedish and English

Spinnrocken under min bloggrubrik är från 1739 och finns på museet Myrbergsgården. Den är kompakt och verkligen vacker, tycker jag. Man skulle kunna spinna på den ännu. Kräklan hör till en annan spinnrock. Det finns många spinnrockar i de finska museerna, kika lite när ni är ute och åker. Ofta får man  fotografera, fråga dock först.

The spinning wheel under my blogbanner is from 1739. You can see it at the Myrbergsgardenmuseum. It is sturdily built and I think it is really beautiful. You could still spin on it, but that's of course not permitted. The distaff is from another wheel. There are lots of spinning wheels in the Finnish museums, take a look when you're out on the roads. Very often you may take pics, but do ask for permission first.




'Hillevi' är en finsk pelargon, som kan vara samma som 'Hermine' från 1895. Den har dubbla, väldigt vita blommor. Kronbladen har en grön skiftning före blomman slår ut helt. Den växer mycket kraftigt, blir hög, och har mängder av blomstänglar när den kommit igång. Mot slutet av sommaren brukar den vara så stor att den inte mera ryms inomhus. Då tar jag ett par skott, bär ut den, och så får den gamla plantan dö en naturlig död när vintern kommer.

'Hillevi' is a Finnish Pelargonium Zonale, which might be the same as 'Hermine' from 1895. It grows high and strong, and has lots of white, double flowers that are green while buds. In late summer it is usually so big I have to take it outdoors. I take a couple of shoots, and let the old one die a natural dead when winter arrives.

Sländor, spindles

English below

Jag lärde mig spinna på en bottentyngd, ganska tung slända i början på 80-talet. På den tiden var det ett under att jag alls hittade någon slända där jag bodde. Sländan visade sig vara riktigt bra, och jag använde den i många år också efter att jag köpt min första spinnrock. Senare har jag köpt flera sländor på nätet, fast de har mest varit för att ha något visa när jag spinner offentligt.

I många år tittade jag på Journeywheels hemsida. Här svarvar Jonathan Bosworth sländornas Bentley. Jag kunde aldrig bestämma mig för vilken slända jag skulle köpa, jag ville ha alla. Men i år skulle Olebrumm åka till får- och ullfestivalen i Rhinebeck, och hon ville ta hem en slända åt mig. Nu blev jag nervös, jag skulle bli tvungen att bestämma mig. Jag mailade Sheila Bosworth och frågade vilka träslag de hade just då. Jag ville ha en minislända, Sheila föreslog bl.a. pink ivory, och det såg vackert ut på bild. Det svarvade skaftet är i tulipwood.


Varför inte köpa två när jag nu en gång kommit igång? Nu kunde jag inte alls besluta mig. Jag lät Jonathan och Sheila bestämma, och de valde en fantastisk midi i ådrad bubinga med skaft i bloodwood. Jag ryser när jag ser de två sländorna bredvid varandra. De är perfekta. De är vackra.

De är konsthantverk, och om någon undrar hur de är att spinna på, så kan jag bara säga att det finns risk för att jag blir sländspinnare på riktigt. Båda spinner underbart. Den lilla pink ivory kan jag sitta i länstolen med. Midin behöver en högre stol, eller så står jag upp.

English: I learned to spin on a bottomwhorl, rather heavy spindle in the beginning of the 80's. It was the only one I could find where I lived. It occured to be a good spindle, and I used it for many years, even if I soon got my first spinningwheel. Later I bought several spindles in netshops.

For several years I was yearning for a Bossie, the Bentley among spindles, but I couldn't make up my mind about which one, I wanted them all. I used to go to bed with pics of Jonathan Bosworths wonderfully turned spindles in my head. This year my spinning friend Olebrumm was going to the Sheep and Wool Festival i Rhinebeck, and she said she could pick up a spindle from Journeywheel for me. I got nervous, now I would have to decide. I mailed Sheila Bosworth for advice. She suggested pink ivory among other sorts of wood, and that I chose.The shaft is turned tulipwood.

Then I thought it would be clever to buy two spindles, once I got started. But this time I couldn't make up my mind at all. I left the choice to Jonathan and Sheila. I thought they would be able to choose wisely as they could see the colors and details of the wood, while I could only see pictures in my computer. I shiver when I see what they chose: a wonderful spalted bubinga midi spindle with a bloodwood shaft, so beautiful! The wood shifts with the light, and it goes perfectly with the pink ivory.

Yes, the spindles are the work of art I expected them to be. How they spin? I thought I was a sworn wheelperson, with spindles just for fun, but I may change my mind. I might become a sworn spindler. I can sit down and lean back in my nice armchair with the minispindle. The shaft is short, but not too short for my small hand, and I don't have to stretch up my left arm more than is good for me while drafting. It would be wise to learn to draft with my right hand also, I already do that when I spin semilong and English long draw on the wheels. The midi needs another chair, or then I stand up, which is what I do when spinning in public.

Farmor, Grandma

English below

Min farmor var en skapande människa. Hennes brinnande intresse under 1950- och 60-talen var porslinsmåleri. Hon blev en skicklig blomstermålare. Hon älskade också textil. Hon var en passionerad virkare. Hennes bostad var full av virkad spets, i finaste garn och minsta virknålen. Hon lärde mig virka spets. När hon dog ärvde jag hennes virknålar och knapplåda. På fotot ser man några av mina och farmors virknålar. Den grova till höger är en krigstida aluminiumnål, troligen hemgjord, som fanns i farmors knapplåda. Jag minns inte att jag någonsin såg henne sticka. Men hon hade kvar sin spinnrock som prydnadsföremål.

När farmor var mycket ung vävde hon ett fälltäcke, plockatäcke kallas de här hos oss. Täcket användes i släden ovanpå fårfällen under kyrkfärderna på vintern. Farmor använde sitt täcke på sängen under min barndom och tonårstid. Det syns, sängens hörn har slitit på vävnaden. På täcket finns hennes initialer och årtalet då hon vävde det. Fyra år senare föddes min pappa, och då hade farmor ett annat efternamn. Täcket är vävt på en smal vävstol i två stycken och hopsytt i mitten. Hon har trampat väldigt exakt, de två delarna skiljer sig inte i längd. Min syster räddade täcket efter farmors död, och gav det åt mig och min man som bröllopsgåva.

I något skede av sitt liv vävde farmor handdukar av lin hon själv sått, skördat och berett och sedan spunnit. De handdukar jag har kvar är numera minnessaker, jag använder dem inte utom som bakgrund till foton. Linet är skört och tål inte många tvättar till.

English: My grandmother was a creative person. She painted porcelain in the 50's and 60's, and became a skilful flowerpainter. But she also loved textiles. She was a passionate crocheter. Her apartment was full of lace, crocheted in fine yarns with the smallest needle. On the photo you can see some of Grandma's and my needles. The one to the right is a wartime aluminumneedle, homemade. It was found in Grandma's buttonbox. When she died, I inherited her crochetneedles and her buttonbox. She tought me how to crochet lace, but I don't remember I ever saw her knit. She kept her spinningwheel as a decoration.

She was also a skilful weaver. The cover with her initials and the date when she wove it was at first used in the sledge over sheepskins in winter, when going to church. Four years after she wove the cover my dad was born, and my Grandma's family name had changed. She wove it on a narrow loom in two pieces that she sew together. The second piece is exactly as long as the first, she has counted her treadling very well. Later Grandma used it to cover her bed in daytime. You can see where the corners of the bed have worn out the fabric. That cover was part of my childhood and youth. My sister saved it from being thrown away when Grandma died, and gave it to me and my husband when we got married. Grandma also wove towels from flax she grew, prepared and spun herself. They are very fragile now, I don't use mine any more except as background for photos.

Alpacka

English below

Medan jag väntar på mina nya Bosworthsländor, spinner jag finsk alpacka på min Kromski Symphony, som jag kallar Almamater. Jag köpte alpacka i naturvitt och olika bruna nyanser från Lakeuden Alpakat. Jag blandade alpackan med brun lantrasull från Villa Laurila, och med vit finull från Gammeldags i Sverige. Den vita alpackan fick lite silke inkardad också. Min gamla elkardmaskin rosslar lite, men kardar fortfarande bra. Jag kardade varje flor 4-5 gånger, fast 6 skulle ha varit bättre. Jag börjar inte karda på nytt, nej. Visst ser de vita battarna ljuvliga ut?

Alpacka-ullblandningen är lätt att spinna, men smutsig. Jag borde ha tvättat, ja, ja, ja, men lyckligtvis köpte jag tvättad finull. Tvättade fibrer är så mycket lättare att jobba med. Jag kan föreställa mig hur lätt det här hade varit om alpackan runnit mellan fingrarna, som ren, fin alpacka gör. Det verkar som om alpackorna kommit för att stanna i Finland. Den alpacka de producerar varierar liksom i övriga världen. Det är en fiber jag nog kommer att jobba mera med.

Det blir tretrådigt garn, som ska bli en tröja åt min man. Marianne Isagers Inca Knits finns i bakhuvudet.

English: While I'm waiting for my new bossies, I spin Finnish alpaca blended with Finnwool and Swedish Finewool on my Kromski Symphony called Almamater. The alpaca is in different brown shades, and offwhite. I added some white silk to the white alpaca-finewool. I carded each batt 4-5 times on my electric drumcarder. A 6th would have been better but I won't start the carding all over. I didn't wash the fibers, which I should have, yes, yes and yes, luckily I bought the finewool scoured. But the batts are still easy to spin. I'm spinning a 3-ply yarn for a hubbysweater. Marianne Isager's Inca Knits is working in my head while I spin.

Man kan ändra sig

Jag skulle ha en blogg om några år - kanske. Men man kan ändra sig. Bloggen ska innehålla mina trådar. I thought I would create a blog sometimes in the future - maybe. But you can change your mind! The blog will be about my threads. Minulla piti olla blogi joskus vuosien päästä - ehkä. Mutta voihan suunnitelmia muuttaa. Tähän kerään lankoja. Punaisia ja muita.