When friends' yarns meet

Sarah gave me one of Jon Dunn Ballam's (Easyknits) handspun yarns, and Ingrid (Ingrids funderingar) gave me one of hers. I think they make a perfect couple:

Left Jon's, right Ingrid's

I like the stitch markers, they're like gems in the knitting

When knitting easy things like this hat, I read while knitting. That's Jacey Bogg's Spin Art on the music stand. The tape? It keeps the book open! I would like one of those wire things you can buy for the same purpose, but I never seem to remember when visiting a shop that may have such necessary things.

If I button the cowl I can meet the autumn winds with confidence. The buttons were made by my grandmother a long time ago. I love them! And I do love this hat and cowl. Ingrid's yarn was spun aroung a core of metal wire, so both the hat and the cowl stay in shape besides being warm and soft. I don't know what finer Jon used, but it's also soft and lovely.

Thank you so much, Ingrid and Jon!

Krusidullmössa - Frillhat

I papplådan med getingboet (skrolla nedåt på bloggen så hittar du det) fanns en del monteringsjobb och några handspunna garner, och den här mössan som jag inte alls gillade när jag fått den klar för runt åtta år sedan. Nu tyckte jag den var riktigt rolig, dessutom passar den mig. Jag hade inte tänkt blogga om den här mössan nu, men jag kan inte låta bli efter att ha läst Caprifools blogg för en stund sedan: titta på hans ljuva babymössa :)

In the cardboard box with the wasp's nest (scroll down on the blog and you'll find it) there were some UFOs that need finishing, handspun yarns, and this hat that I didn't like at all when I had finished it about eight years ago. Now I thought it was quite fun, and besides it fits me. I had no intention to blog about this hat now, but after having read Caprifool's blog for today I just had to! Isn't that baby hat cute :)

Garnerna är mina egna handspunna. Det svarta är llama och silke, som jag fått i en swap av min vän Kris i Colorado. Llamaullen kom från hennes egen unga llama, och den är mycket mjuk och förstås väldigt varm. Jag minns att jag ville ha ett ganska grovt, tvåtrådigt garn för att få fram strukturen i fibrerna. Det mångfärgade spann jag entrådigt av en batt jag hittade på någon mässa.

The yarns are my own hand spun. The black yarn is llama and silk I got in a swap from my friend Kris in Colorado. The llamawool came from her own young llama, and it's very soft and warm. I remember I wanted a rather thick, twoply yarn that would show the structure of the fibers. The multicolor yarn I spun singles from a batt I found at a trade fair.

Winter hat

This was fun to spin and knit, and may the winter come :) Kasper is not very pleased, because he's being punished by wearing my hat because he was chasing one of our cats, the old Miranda, who had to climb high up in the barn. In his eye you can see the "angry" mistress taking the photo.

I spun the yarn and knit the hat in a Spin- and Knitalong in Ravelry's Spinning in Sweden group. The fibers have been chosen and carded by Ingrid in Sweden, and came to me in a SWAP. Mohair, merino, silk, silk noils, Swedish wool, a very nice mix of fibers, easy to draft and spin on my Spindlewood into an uneven, thick yarn. I knit with needles EU 6 (US 10) in a pattern I improvised while knitting. I'm very pleased!

En mössa, a cap, myssy

Svenska, English below, Suomea alla


Jag är mycket förtjust i den här flerfärgsvirkade lilla mössan, som finns på museet Myrbergsgården i Vörå. Den är virkad i rött och mörkgrönt yllegarn. Den är påbörjad mitt bak, i rundeln, virkad runt, och sedan har sidorna virkats.


Titta på det fina mönstret i rundeln: det är osymmetriskt. Möjligen kunde virkerskan inte räkna, eller så tyckte hon att det gjorde det samma om det var jämnt antal maskor. Men det är just den här lilla detaljen som gör mig så glad! Det ger mönstret dynamik och fångar ögat, för det utöver det exakta och förutsägbara som är så vanligt nu när nästan alla kläder görs av maskiner.

Sådana mössor användes av barn och kvinnor i Vörå under början av 1900-talet. En del gamla kvinnor bar den ännu på 60-talet under vintern. Barnens mössor var färggranna och fint virkade. Kvinnornas kunde också vara det, men helt enkla enfärgade virkade eller stickade små hättor förekom också. Den vuxna kvinnan täckte ofta sin mössa med en duk när hon gick ut, särskilt om hon gick utanför den egna gården. Mössan har blivit naggad i kanterna av mal, och sedan lagats med en enkel stoppsöm.

I'm very fond of this small tapestrycrocheted cap, that you can see at the museum Myrbergsgården in Vörå in Western Finland. It's crocheted in red and dark green woolyarn. The cap is cast on in the middle of the circle at the back, crocheted in rounds, and then the sides are crocheted. Look at the fine pattern in the circle: it's not symmetrical. I think the crocheter couldn't count, or then she thought it didn't matter. It's that small detail that makes me so happy! It makes the pattern interesting and dynamic, something beyond the very exact and predictable that is so common in our days when most clothes are made by machines.

These caps were made for children and women in Vörå at the beginning of the 20th century. The children's caps were richly colored and finely made, but also the women's caps could be colored. Women also used knitted or crocheted small caps in one color only. They wore a scarf over the cap when they went outdoors, especially if they went to the village. Some old women still used a cap under their scarf in the '60s. The cap has been eaten at by moths, and it has been mended with a simple sockdarning.

Olen hyvin ihastunut tähän pieneen kirjovirkattuun myssyyn, joka löytyy Myrbergsgårdenin museosta Vöyrillä. Se on virkattu punaisesta ja tummanvihreästä villalangasta. Myssy on aloitettu keskeltä takaa ympyrällä, ja sitten jatkettu sivuilla. Katso ympyrän kuviota: se on epäsäännöllinen. Luulen että virkkaaja ei ole osanut laskea, tai sitten hän ei ole katsonut laskemista tarpeelliseksi. Juuri tämä yksityskohta viehättää minua paljon! Se antaa kuviolle jännitettä ja tekee siitä mielenkiintoisen eri tavalla kuin meidän ajan koneella tehdyt, helposti ennustettavat kuviot tekevät.

Tällaisia myssyjä virkattiin lapsille ja naisille Vöyrillä 1900-luvun alussa. Lasten myssyt olivat värikkäitä ja huolellisesti tehtyjä. Myös naisten myssyt saattoivat olla värikkäitä, mutta myös yksivärisiä neulottuja ja virkattuja pieniä myssyjä käytettiin. Naiset peittivät myssyn huivilla ulkona, varsinkin jos he poistuivat omalta pihaltaan. Jotkut vanhat naiset käyttivät myssyä huivinsa alla talvella vielä 60-luvulla. Koit ovat maistelleet myssyä, ja sitä on parsittu samalla tavalla kuin sukkaa.

                     Myrbergsgårdens loft -  The loft at Myrbergsgården -Myrbergsgårdenin luhti

Vantar, mössa, kofta

Ingrid i Sverige slängde en massa broderigarn i färgbad i fjol, sedan gav hon mig en hög FANTASTISKA små garnhärvor! Jag bara klämde och klämde och tittade i flera veckor. Ett par fingervantar måste jag förstås sticka medan jag funderade vad jag skulle göra av resten av garnet.

I november hade jag börjat sticka en kofta. Jag stickade längder i dominostickning, som jag planerade att sticka eller sy ihop med varandra på något vis.

Det är himla roligt att jobba så här! Jag stickade en mössa också, kunde förstås inte motstå frestelsen. I år sitter jag och tänker på öronlappar till den. Kanske, kanske inte :)







I slutet av sommaren nästan ett år senare var tröjan färdig. Jag köpte lite grönt garn (tunt Pirkka) att sticka ihop delarna med, och lade in ett par röda ränder i Drops Silketweed. Så var den klar, och jag har bara knapparna kvar. Dem har jag inte hittat ännu.