Asian Dragon

English below

Jag brukar säga att jag är nästan tvåhänt, när någon frågar. Men i dag blev det ju helt tydligt att min vänstra hand inte är så värst bra på att virka. Jag virkar en Asian Dragon, en amigurumi, där man ibland ska virka åt andra hållet, alltså med vänstra handen åt höger. Det är som att lära sig virka igen! En del av mina felvända varv blir lösare än de rättvända.

Jag gillar små virkade och stickade figurer :) Jag gjorde sådana när jag var barn, sålde dem eller gav som presenter åt mina kompisar. Nuförtiden virkar jag amigurumi.

 

På fotot har jag just virkat tillbaka till markören och ska vända igen och virka åt det vanliga hållet, åt vänster. Markören är en krok från ett örhänge, med några trådar fastbundna. Den är verkligen fiffig för den här typen av virkning där markören skall flyttas ofta. Idén fick jag från Christina Powers drakmönster, som jag köpte på Skyfiberarts

Jag är jätteförkyld, mår illa, och det snöar, det är nästan snöstorm. Jag fick ju min spruta för några veckor sedan, så jag ska ju inte må så här! Är det grissjukan, månntro? I dag vill jag bara göra roliga saker, allt annat får vänta på en bättre dag.

I use to say I'm almost twohanded, but today when I have to crochet from the left to the right in some parts of this Asian Dragon by Christina Powers, I had to admit my left hand is not very good at crochet. It's like learning how to crochet from the beginning once more. On the photo, I have just finished single crochet from the left to the right, and next I'm going to crochet in the normal way from the right to the left. Normal for me, that is, as my right hand is my main hand.

You can also see the ingenious crochet marker, a fish hook earring with threads tied to it. That's an idea from the pattern. I bought the pattern from Skyfiberarts.

I like small knitted and crocheted figures :) I made mascots like that when I was a kid, sold them to other kids, or gave them as presents.

I feel awful today, and I don't want to do anything that isn't fun. Is this the flu everybody is afraid of? I got my injection some weeks ago, I shouldn't be feeling like this! The weather is awful too, snow coming down and a strong wind blowing.

Villsau og spelsau

There is no English today, but I'll return to the Villsau- and Spelsauwools later when I start working with these samples. I just wanted to show what I found in the middle of the Ostrobotnian plains, in the home of a passionate knitter and weaver!

Jag köpte en liten hög norsk ull av L, som M, E och jag besökte för ett par veckor sedan. L hade köpt den av den fantastiska Annemor Sundbö när hon var på Annemors spinnkurs. Det är spaelsau- och villsau-ull. De var i samma påse, så jag får börja med att plocka bort hår av fel färg när jag börjar jobba med ullen. Det här är ingen nybörjarull, så jag förstår att L inte velat göra något med den. Längst upp på bilden kan man se garnet hon gjort, utan att skilja åt de olika ullsorterna. Det skulle bli bra mattgarn. Jag blev ju jätteglad över ullen! Vilket fynd mitt på österbottniska slätten!

Det är två gamla norska raser, båda med dubbel fäll och båda av den nordiska kortsvansade fårtypen. Det finns mycket information om dem på nätet, både på norska och engelska, och på svenska.

Villsau (vildfår) Ovis brachyura borealis, är en gammal ras med ursprung i de asiatiska vildfår som domesticerades för ca 11 000 år sedan. Man tror att de kom till Norge för 6 000 år sedan. Villsau har under åren fått inslag av andra raser som merino och islandsfår, men fåret skall enligt rasbeskrivningen se ut som ett får av gammal typ. Titta t.ex. på bronsåldersfåret soaysheep. Villsauns täckhår är korta och skall stå ut från kroppen. Bottenullen skall vara fin. Färgerna varierar från olika bruna toner till svart. Det är önskvärt att fåret fäller håren, det skall alltså inte klippas. Både baggar och tackor har horn. Rasen producerar "Slowfood på snabba ben" säger den norska hemsidan: villsau, men också ullen kan användas.

Spelsau hittar man bl.a. här: Nordic sheep breeds. Spelsau, eller spaelsau, höll på att dö ut runt tiden för förra sekelskiftet, men man har lyckats rädda rasen. Man avlade in flera raser, bl.a. isländska och färöiska får och finsk lantras. Det gjorde fåren tyngre, men hade en negativ inverkan på ullen. Ullen är oftast vit, men andra färger förekommer. Som man kan se av bilden nedan, är den dubbel med mjuk bottenull och långa täckhår. Jag mätte en lock: täckhåren är 30 cm långa.
 
Jag prövade på att skilja ut spelsauns bottenull med finkardorna, och det går bra. Jag har tyvärr inga ullkammar, ännu ska jag väl säga. Det är väldigt mycket statisk elektricitet i luften i dag, så jag lämnar "kammandet" till senare i vår.

Jag återkommer till villsaun och spelsaun senare.

Jag måste få visa min nya klocka, som jag fick i av min älskade man går:

 Vem hade trott att jag skulle gilla en rosa, hjärtformad klocka, men det gör jag! Jag blev jätteglad!

Ravelympics Part 4: finished

My last skeins are now hanging to dry. Jacob was a very nice fiber to spin. Thanks to Ingrid in Sweden I also know where to get Jacob of high quality. This was certainly not the first and last time I spun Jacob. Lofty,light yarns! 10 skeins, 500 grams. The last bobbin was rather full :) I found some unknown black thread that I used to ply with the last meters. Do take a look at Ingrid's Jacob also: she is spinning in the Ravelympics too, but with her usual spinningappetite she's taking much bigger bites than I. Her blog Ingrids funderingar is bilingual and there are lots and lots of wonderful fibertalk (and a lot of funny talk also).

Ravelympics Part 3

I now have 3 skeins Jacobyarn hanging to dry. The yarn is the most lofty I have ever spun. If I can get Jacob without kemp, I'll buy it! This is a very nice fiber to spin. When the yarn is dry, I'll knit a first swatch.

I have also thought a lot about my daughter-in-law, who is in Morocco for post graduate studies at a university. I hope she'll get to see spinners and weavers while she is there, even if that is not what she's intersted in. Look at these women spinning and weaving. The supported drop spindles can take a lot of yarn. My back starts aching when I look at these skilful women, and my heart aches when I think about all the beautiful work they do for nothing. Someone raise the sheep too, shear the wool, and clean it before the spinners can start preparing and spinning the wool. The yarn has to be dyed, too. The amount of work in handspun and woven carpets is unbelievable.

Look at the warp: it's a very even and strong yarn. I wish I could spin like that. It's very different from my Jacobyarn, that is a knitting yarn for lofty outdoor use.

Träffas på riktigt

På Ravelry hittar man mängder av likasinnade. De flesta bor för långt ifrån varandra för att kunna träffas. Men man kan hitta folk inom rimligt avstånd också. Tre textilintresserade damer E, M och B åkte förra lördagen ett hundratal km till L. Vi fick jättegod mat, gott hembakt bröd och kaffebröd. Vi fick klämma på ljuvliga Wollmeisegarner. Vi pratade mycket och länge :) 

Vi fick se en mängd vantar och sockor. L visade oss två lådor fulla med undervisningsmaterial, som hon använt på kurser och i skolan. Jag tror ju att det är bara en bråkdel av vad hon har i sina gömmor. L har också verkligt fina stickböcker. Jag började undra om jag inte borde skaffa mig några jag också.

När L öppnade dörren för oss kände jag igen henne. Vi har varit på samma kurser åtminstone tre gånger. Vi har t.o.m. suttit bredvid varandra på Maria Gullbergs virkkurs för några år sedan.

L hade bland annat stickat en mycket välgjord korgbotten. Hennes har inga hål i hörnen som mina jämt får hur jag än flyttar maskorna. Hon hade också stickat en mudd som vrider sig. Garnet i mudden på fotot nedan är flamfärgat, det är alltså ett garn, inte två. L hade också avmaskat för fingrarna så att vanten passar hennes hand med kort lillfinger, vilket jag också har. Hon hade gjort en trevlig sockhäl där de upplockade maskorna stickas i rätstickning i några varv. Hon har smygvirkat vantar, vilket inte är så vanligt nuförtiden. Det var smygmaskvirkningen (krokvirkning), som gjorde att L och jag började maila varandra på Ravelry. Hennes vantar kändes underbart mjuka och varma. Du ser dem på fotot längst upp.

Naturligtvis stickade tre av oss. M hade sländan med också. L var upptagen av sina värdinneplikter. Bordet var fullt av böcker, tidskrifter, stickningar och färdiga plagg.

Om vi ska träffas igen? Ja, det ska vi. Tre av oss väver, alla stickar, två spinner mycket men alla fyra kan spinna, och troligen virkar allihop (minns inte om vi alls hann prata om virkning). Antagligen har vi fler gemensamma tekniker att diskutera. Vi kunde t.ex. fortsätta med olika slags uppläggningar, för där finns mycket att lära. Vår skoluppläggning med två ändor är verkligen inte den enda.

Ravelympics 2010 Part 2

I have now spun 50 grams of jacobwool. I found that predrafting the sliver helps a lot. I spin with an English longdraw. The fibers come out quite easily, even if I have to use my left hand once in a while to smoothen the yarn. When the the fibers come out i lumps, I make a double draw. These coarse fibers are well carded. They are easy to spin, but I don't like the great amount of kemp. I don't know if that is normal for Jacob. Anyway, the yarn would be fine for a woven blanket. Maybe I have to start weaving again :)

There is a lot of air in the yarn. My bobbins normally take 100-110 grams of yarn, but this is only 50 grams:

 

Ravelympics 2010

Bara engelska i dag!

Tomorrow is the day of the year - so far. Ravelympics starts. I will spin and knit. Today I looked over the wheel and made a couple of tests. I will use my Kromski Symphony "Alma Mater" and spin with ratio 10:1. The fiber is German Jacob, Deutsche Jacobwolle. I bought 500 grams from Das Wollschaf. When I opened the parcel I thought I'd made a bad deal. The fibers are coarse and there is a lot of kemp. The wool feels brittle and itchy.
  Then I remembered the millspun chiengora that's been in my stash for many years. Maybe I could spin a jacobyarn I could use with it? An intarsia-knit immediately rose in my mind. I found the chiengora in the attic. And yes! They will go very well together. I will make a sweater or a cardigan for outdoor use.

Now I have cleaned Alma Mater, oiled her, given her a new driveband that I stretched by navajoplying some leftovers from a couple of bobbins. I started the whole thing by baking a yummy apple/rubarbcake with coconut, cinnamon and vanilla, and eating the first mouthful warm with a cup of caffe latte :)

I will spin with ratio 10:1 and try to spin as close to the millspun as possible. The fibers in the chiengorayarn are much shorter than the jacob, and there is a lot of very fine fibers among them. The jacobyarn will be different, but close enough to work in a garment. The spinningtest shows I will have to ply with slightly more twist than on the sample here. I'll knit an intarsia with small patterns, because there is a risk that the yarns will behave in very different ways over the years. With small patterns the risk is smaller.

I haven't started the socks I will knit yet of course. They need no swatching.

Vöråtäcket

Det hänger ett Vöråtäcke på väggen på mitt jobb. Sådana täcken användes i slädar och i sängar. De flesta kommuner i Österbottens kustland har ett eller flera egna täcken. De vävdes i inslagsrips, ofta i flera färger. Också munkabälte förekommer. Ränningen var av lin eller bomull. För inslaget använde man en- eller tvåtrådigt ullgarn.

Det blir tyvärr en tråkig diagonal randning på täcket i det ljus och i den vinkel jag var tvungen att fotografera i går. Någon dag ska jag släpa fram en stege.

Täckena har olika namn, t.ex. "plockatäcke" (upphämta, krabbasnår eller halvkrabba). "Systertäcke" eller "syskontäcke" användes för täcken med ränning där trådarna löper parvis. Många av de täcken som vävts för sängar, slädar och bättre bruk är vävda av mycket fint ullgarn. Tidigare i min blogg visade jag täcket från Munsala, som min farmor vävt.

Många hästar har fått ett vävt täcke på ryggen när den bundits någonstans för att vänta på sin husbonde. Hästtäckena gjordes i grövre material än de som vävdes för människor. Garnerna kunde vara spunna av nöthår, lumpor eller sämre ull. Också de vävdes i inslagsrips, men de var dovare i färgerna.

Också slarv- eller trastäcken förekom. De vävdes med inslag av trasor på grov ränning, och användes som underlag i sängarna. Ibland kunde man använda dem som täcken också, fast det var mindre vanligt.

Vöråtäcket gavs som gåva till kommunens bibliotek när den nya byggnaden invigdes år 1989. Jag vet inte vem som vävt det, men det är välgjort. Vi har många skickliga vävare här. De väver också löpare och tabletter med samma mönster. Det är ett nytt sätt att använda de gamla mönstren. Det är sällan någon vill ha ett stort täcke numera. När min man och jag flyttade in i huset där vi nu bott i tjugo år, hittade vi ett Vöråtäcke i uthuset. Det hängde slarvigt slängt över en bjälke. Jag ringde mannen som sköter det fantastiska textilmuseet vi har i kommunen. Han vände och vred på det smutsiga, trasiga täcket och fick tårar i ögonen. Det var ett av de äldsta han fått till museet. Jag måste komma ihåg att fotografera det i sommar.

 

Jag har ägnat en hel del tid till att flytta tavlor i detta bibliotek. Varje gång blir det fula märken i den vita tegelväggen. Nu skulle jag vilja flytta täcket till ett bättre ställe. Hur man än flyttar är något i vägen. Herrn som står byst (men absolut inte i vägen) är Jacob Tegengren, lyriker, arkeolog, prosaförfattare, etnolog, amatörmålare av klass, bankman. En renässansmänniska. Beundra gärna den fina piedestalen. Jag har ritat den, en skicklig snickare gjorde den.

Jag har hämtat uppgifterna om täckena ur Hjördis Dahls doktorsavhandling Högsäng och klädbod, utgiven av Svenska litteratursällskapet i Finland år 1987. Den boken är en av mina skatter. Jag fick den av en man som var intresserad av mycket, men inte av textil: Nils-Börje Stormbom.

Hillevis Röda Garn, Hillevi's Red Yarn

Första härvan tretrådigt rött garn är spunnen och hänger på tork. Det blev 390 m, 150 g. Räcker till en liten sjal. Eller så spinner jag mera, fast då blir det ett annat garn. Då får jag fylla på i stashen först :)) De där röda merinotopsen finns ju att köpa på många ställen, men de flerfärgade är inte lika lätta att hitta. Jag får improvisera.

The first skein 3-ply red yarn is spun and is now hanging to dry. I got 390 meters, 150 grams. That will be enough for a small shawl. Or, I might spin more, even if that would be a different yarn. I would have to fill my stash first :)) It's easy to find red merinotops, but the multicolor will be more different. I'll improvise.