Smygmaskvirkning

                                               Mina kroknålar och virknål Aero 3,5

Jag har ett yrke där ord är viktiga: jag arbetar på bibliotek. Våra användares intressen spänner över en väldig mängd ämnen. När kunden kan sin terminologi och vet vad han vill ha är det oftast lätt att hitta litteratur. Men när kunden använder ord som inte är allmänt vedertagna blir det svårare. Då får vi diskutera oss fram till vilken bok, tidskrift eller sajt som bäst motsvarar det som frågas efter.

I höstas läste jag en artikel som hette "Krokvirkning". Alla bilder föreställde flerfärgsvirkning, vilket gjorde mig fundersam. Jag började titta på terminologin i böcker och på nätet. Jag upptäckte snabbt att terminologin i virkning kan variera mycket och till och med vara missvisande. Hade någon bett mig söka litteratur om krokvirkning, hade jag med största sannolikhet sökt fram Kerstin Jönssons bok Smygmaskvirkning. Men det var inte det artikeln handlade om. Troligen hade artikelförfattaren, som är en utmärkt träkarl förresten, använt en hemgjord översättning av finskans "kirjovirkkaus", som på svenska heter "flerfärgsvirkning" eller "pälsbältesvirkning". Eller så hade han tänkt på ett dialektord från Korsnäs för de fina tröjor de stickar/virkar där: "krokatröjon".

Krokvirkning är en av de benämningar som använts för smygmaskvirkning. Andra termer är bosnisk virkning, påtning, pinning, gammelvirkning. På engelska heter tekniken "Bosnian crochet". I Skottland kallas den "shepherd's knittning". På finska heter den "piilosilmukkavirkkaus", direkt översatt "smygmaskvirkning". Norrmännen och danskarna kallar tekniken "pjoning", tyskarna "Gobelinstich" och fransmännen crochet de Bosnie". (Lis Paludan, Haekling)

I endel områden har man använt en särskild virknål, en kroknål, i smygmaskvirkning. Jag har köpt mina från Slöjdmagasinet. Man virkar löst, för tekniken lämpar sig bäst för plagg som skall vara porösa och varma, som vantar t.ex. Ofta filtar man plagget lätt. Det finns ett par böcker där tekniken med virkkrok visas, t.ex. Kerstin Jönssons Smygmaskvirkning. Lis Paludan har ett kapitel i sin fantastiska bok Haekling, som är slutsåld för länge sedan, tyvärr. Hjördis Dahl nämner tekniken i sin avhandling om finlandssvenska textilier, Högsäng och klädbod.

Nå, det slutade förstås med att jag skrev en artikel om smygmaskvirkning. Den publiceras i nästa Spånkorgen, Stundars Hantverkargilles medlemstidning. Jag hittade inte så väldigt mycket litteratur, vilket dels kan bero på att det inte finns så mycket, men också (och det här gör mig alltid irriterad för att jag är så lat och inte lär mig flera språk) för att tekniken varit vanligast i Europas randområden. Om det finns litteratur på bosniska, serbiska, kroatiska osv så hittar jag den förstås inte. På finska hittade jag ingenting, på svenska och danska en del, norska sökte jag inte på. Jag hittade inte något riktigt bra på engelska heller, men eftersom jag koncentrerade min text till Finland, sökte jag inte på allvar.

Jag virkade fem påsar med samma mönster men olika teknik, att ha som illustration:

Alla påsarna är virkade med samma mönster: 3 maskor på bredden och fyra varv på höjden. De smygmaskvirkade är virkade med krok, de övriga med virknål Aero 3,5. Garnet är Novitas 7 bröder, ett ganska grovt och mjukt sockgarn.

1)  smygmaskvirkning med nedtag omväxlande i bakre och främre maskbågen 2)  fasta maskor med nedtag omväxlande i bakre och främre maskbågen 3) smygmaskvirkning med nedtag i bakre maskbågen 4) flerfärgsvirkning med nedtag i båda maskbågarna  5) flerfärgsvirkning med nedtag i bakre maskbågen.

De två flerfärgsvirkade påsarna visar ganska tydligt varför Korsnäströjans virkade partier virkas med nedtag i bakre maskbågen: det går det snabbare, eftersom maskan blir högre än med nedtag i båda maskbågarna, och mönstret drar inte lika snett.

Smygmaskvirkningens mönstereffekt används ofta i det slags mönster som man kan se på den högra vanten på Jönssons pärmbild. Marketta Luutonen skickade mig ett foto föreställande en fingervante i Nationalmuseum i Helsingfors:

                                          Courtesy Marketta Luutonen, Finlands Nationalmuseum

I Finland har smygmaskvirkning förekommit i Österbottens kusttrakter, med koncentration till norra delen. Det finns några plagg i lokala muséer, som t.ex.de vita fingervantar som finns i Björköby. Smygmaskvirkning verkar vara en äldre form av virkning än fasta maskor och stolpvirkning. Ordet "gammelvirkning" har använts i Sverige på 1900-talet, efter att man hittat några plagg som man först inte kunde teknikbestämma. Smygmaskvirkning i bakre maskbågen är förvillande lik stickade aviga maskor. Men om man försöker repa upp plagget, upptäcker man snabbt att det inte är stickning.

"Krokning" då? Det är tunisisk virkning, och den tekniken ska jag inte skriva mer om än att man behöver en lång virknål, eller en rundvirkningsnål, eftersom man plockar upp en maska på nålen ur varje maska på varvet, och avmaskar dem en efter en på tillbakavarvet. Om du vill titta på en trevlig bild, kolla Caprifools blogg.

En mössa, a cap, myssy

Svenska, English below, Suomea alla


Jag är mycket förtjust i den här flerfärgsvirkade lilla mössan, som finns på museet Myrbergsgården i Vörå. Den är virkad i rött och mörkgrönt yllegarn. Den är påbörjad mitt bak, i rundeln, virkad runt, och sedan har sidorna virkats.


Titta på det fina mönstret i rundeln: det är osymmetriskt. Möjligen kunde virkerskan inte räkna, eller så tyckte hon att det gjorde det samma om det var jämnt antal maskor. Men det är just den här lilla detaljen som gör mig så glad! Det ger mönstret dynamik och fångar ögat, för det utöver det exakta och förutsägbara som är så vanligt nu när nästan alla kläder görs av maskiner.

Sådana mössor användes av barn och kvinnor i Vörå under början av 1900-talet. En del gamla kvinnor bar den ännu på 60-talet under vintern. Barnens mössor var färggranna och fint virkade. Kvinnornas kunde också vara det, men helt enkla enfärgade virkade eller stickade små hättor förekom också. Den vuxna kvinnan täckte ofta sin mössa med en duk när hon gick ut, särskilt om hon gick utanför den egna gården. Mössan har blivit naggad i kanterna av mal, och sedan lagats med en enkel stoppsöm.

I'm very fond of this small tapestrycrocheted cap, that you can see at the museum Myrbergsgården in Vörå in Western Finland. It's crocheted in red and dark green woolyarn. The cap is cast on in the middle of the circle at the back, crocheted in rounds, and then the sides are crocheted. Look at the fine pattern in the circle: it's not symmetrical. I think the crocheter couldn't count, or then she thought it didn't matter. It's that small detail that makes me so happy! It makes the pattern interesting and dynamic, something beyond the very exact and predictable that is so common in our days when most clothes are made by machines.

These caps were made for children and women in Vörå at the beginning of the 20th century. The children's caps were richly colored and finely made, but also the women's caps could be colored. Women also used knitted or crocheted small caps in one color only. They wore a scarf over the cap when they went outdoors, especially if they went to the village. Some old women still used a cap under their scarf in the '60s. The cap has been eaten at by moths, and it has been mended with a simple sockdarning.

Olen hyvin ihastunut tähän pieneen kirjovirkattuun myssyyn, joka löytyy Myrbergsgårdenin museosta Vöyrillä. Se on virkattu punaisesta ja tummanvihreästä villalangasta. Myssy on aloitettu keskeltä takaa ympyrällä, ja sitten jatkettu sivuilla. Katso ympyrän kuviota: se on epäsäännöllinen. Luulen että virkkaaja ei ole osanut laskea, tai sitten hän ei ole katsonut laskemista tarpeelliseksi. Juuri tämä yksityskohta viehättää minua paljon! Se antaa kuviolle jännitettä ja tekee siitä mielenkiintoisen eri tavalla kuin meidän ajan koneella tehdyt, helposti ennustettavat kuviot tekevät.

Tällaisia myssyjä virkattiin lapsille ja naisille Vöyrillä 1900-luvun alussa. Lasten myssyt olivat värikkäitä ja huolellisesti tehtyjä. Myös naisten myssyt saattoivat olla värikkäitä, mutta myös yksivärisiä neulottuja ja virkattuja pieniä myssyjä käytettiin. Naiset peittivät myssyn huivilla ulkona, varsinkin jos he poistuivat omalta pihaltaan. Jotkut vanhat naiset käyttivät myssyä huivinsa alla talvella vielä 60-luvulla. Koit ovat maistelleet myssyä, ja sitä on parsittu samalla tavalla kuin sukkaa.

                     Myrbergsgårdens loft -  The loft at Myrbergsgården -Myrbergsgårdenin luhti

Flerfärgsvirkning, tapestry crochet

Hör ni, nu har jag blivit berömd! Titta på Carol Venturas blogg!

Hello everybody, I'm famous now! Take a look at Carol Ventura's blog!

Sine filo, non dies unum

English below

 
Det finns en stor mängd latinska sentenser att ta till när man känner för det. "Inte en dag utan tråd" kännetecknar mitt liv ända sedan barndomen. Men vad heter det på latin? Grammatiken är knepig med alla kasus och genus och annat elände. Jag läste latin i gymnasiet och har glömt nästan allt.

Tacka vet jag Ravelry! Det finns hur många forum som helst där man kan fråga. Jag valde ett av de spinnforum jag läser. Förslagen började droppa in, och efter några dagars funderingar valde jag Sine filo, non dies unum. Det förslaget kom från en latinlärare i Chicago. Jag gillar rytmen och beslutsamheten i meningen

Den meningen virkade jag in i en liten påse för min röda bosworthslända Precious. Påsen rymmer också lite fibrer. Som stomme använde jag en garnkon, som jag förlängde med wellpapp och maskeringstejp. Flerfärgsvirkning är roligt, och att virka bokstäver är extra roligt. Jag använder bokstäver från korsstygnsbroderi i virkade och stickade arbeten. Broderibokstäver är nästan alltid tänkta för monogram och inte för löpande text. I virkning ändrar bokstäverna form, och det är ibland svårt att få dem bra placerade i förhållande till varandra. Grotesker (jämntjocka typsnitt) passar bra om man vill att texten skall vara läslig på lite längre avstånd.

Först ska man förstås räkna efter hur många maskor man har på varvet. Jag hade ca 80. På höjden tänkte jag mig 6-7 varv och ett par varv före och efter texten. Jag gjorde en Exceltabell med kolumnbredd 2,42, höjden fick vara standard. Sedan märkte jag kolumn 40 med annan färg för att kunna se när jag gjort halva varvet. Det ger mig en uppfattning om hur texten kommer att se ut. Min text behövde två rader. Jag gjorde anfangen större och placerade ut texten så att det såg balanserat ut. Jag ritade bokstäverna genom att fylla cellerna med de färger jag tänkt virka.

Carol Ventura har gjort ett bra underlag för flerfärgsvirkning, där man kan rita sitt mönster och genast se hur det blir i virkad form. Rutpapperet finns i hennes bok "More Tapestry Crochet". Det är mycket användbart om man gör svåra mönster.

Det är inte så noga om mönstret går jämnt ut i virkad påse. Man kan virka in en liten figur i slutet av varvet om det inte går jämnt ut. Konen som jag använde som stomme krävde ökningar med tre maskor vartannat varv. Om jag inte ville öka inne i ett mönster, ökade jag lite mera i de föregående varven.

Sist gjorde jag en pärlkant, sydde ett foder, och började fundera på hur påsen ska stängas. En dragsko verkade enklast. Sedan fick Precious krypa in i sitt nya hem.

There is a proverb for everything in Latin whenever you need one. "Not one day without a thread" describes me very well, but how do I say it in Latin? Ravelry is good for many reasons, one, and not the smallest, is that you can get answers to most questions you want to ask. A spinner's forum was the place, I thought, and right I was. I got several suggestions. The one I choose came from a Latin teacher in Chicago: Sine filo, non dies unum. I like the rhythm and determination.

That sentence I crocheted into a purse for my red Bossie Precious. There is also room for fiber in it. I used a prolonged yarncone as body. Tapestry crochet is fun, and letters are even more fun. I use letters for cross stitch embroidery in my knitted and crocheted garments. These letters are most often designed for monograms and thus not always easy to read. I wanted simple grotesque letters for the purse, because they are easy to read even if you stand some meters away.

Well, first you have to count your stitches. I had about 88 in the round, and the letters were planned to be 6-7 rounds high. I started to sketch in Excel, using colors close to my yarns. Carol Ventura has a great graph paper in her book "More Tapestry Crochet", but I didn't have it with me that day. I soon saw I had to crochet the text i two lines. I spread out the text to look balanced and started to crochet. It was GREAT fun!

I beadcrocheted the rim, sew an inner lining, started thinking about how to close the purse. A casing was easiest to make. And Precious could go to bed in it's new home!

Flerfärgsvirkning, tapestry crochet

English below

Jag vet inte när jag började virka med flera färger. Det ansågs som vulgärt att virka spetsar i andra färger än vitt, men i ullgarn fick man breda ut sig. På 70-talet virkade vi friform, som nu har kommit tillbaka och utvecklats till textilkonst.

Men flerfärgsvirkning, tja, jag tror att det var Korsnäströjan som öppnade mina ögon för tekniken. På 80-talet gick jag en kurs för Marketta Luutonen och lärde mig  konstruera, virka och sticka den vackra tröjan. Jag gjorde en tröja som jag använde ganska länge. Senare ändrade jag den till en kofta. Jaha, och ännu senare blev den för liten av någon orsak... Marketta har skrivit flera böcker om tröjan.

Korsnäströjan görs i ett enda stycke. Man virkar och stickar runt, sedan ska ärm- och halshål klippas upp. Det var första gången jag gjorde det, och det var pirrigt att börja klippa!

I Korsnäs virkar man flerfärg med nedtag i bakre maskbågen, och så gjorde jag i många år trots att jag någon gång testade nedtag i båda maskbågarna i andra arbeten. Det var först år 2005 som Carol Ventura (länk till vänster) öppnade mina ögon för den virktekniken. Då var det virksymposium i Vasa, med deltagare från flera länder. Det blir mera om det i ett senare inlägg.

English: I don't know when I started to tapestry crochet, but I think it was when I attended Marketta Luutonen's workshop in how to design, crochet and knit the Korsnassweater in the 80's. I used the sweater for a long time, and later I changed it into a cardigan. But, for some reasons, it suddenly was too small for me... Marketta has written several books about the sweater, in Finnish and Swedish, some of them with an English abstract.

The sweater is made in one piece in rounds, and then you cut holes for sleeves and neckline. That was a nervous bit!

The tapestry crochet technique in Ostrobotnia has commonly been to crochet into the back loop, and even if I had tested both loops a few times in other works, it was only in 2005 that Carol Ventura (link to the left) opened my eyes for the latter technique. I then attended her workshop i bead crochet at a symposium in Vasa. I will write more about that in the future.

Här ser man en del av den virkade och stickade övre delen av tröjan. Tröjan har virkade delar i ok, ärmar och fåll. Resten är stickat.

Here you can see some of the crocheted and knitted upper part of the body. The sweater has crocheted parts in the hem, upper part and in the sleeves. The rest is knitted.