Sländor, spindles

English below

Jag lärde mig spinna på en bottentyngd, ganska tung slända i början på 80-talet. På den tiden var det ett under att jag alls hittade någon slända där jag bodde. Sländan visade sig vara riktigt bra, och jag använde den i många år också efter att jag köpt min första spinnrock. Senare har jag köpt flera sländor på nätet, fast de har mest varit för att ha något visa när jag spinner offentligt.

I många år tittade jag på Journeywheels hemsida. Här svarvar Jonathan Bosworth sländornas Bentley. Jag kunde aldrig bestämma mig för vilken slända jag skulle köpa, jag ville ha alla. Men i år skulle Olebrumm åka till får- och ullfestivalen i Rhinebeck, och hon ville ta hem en slända åt mig. Nu blev jag nervös, jag skulle bli tvungen att bestämma mig. Jag mailade Sheila Bosworth och frågade vilka träslag de hade just då. Jag ville ha en minislända, Sheila föreslog bl.a. pink ivory, och det såg vackert ut på bild. Det svarvade skaftet är i tulipwood.


Varför inte köpa två när jag nu en gång kommit igång? Nu kunde jag inte alls besluta mig. Jag lät Jonathan och Sheila bestämma, och de valde en fantastisk midi i ådrad bubinga med skaft i bloodwood. Jag ryser när jag ser de två sländorna bredvid varandra. De är perfekta. De är vackra.

De är konsthantverk, och om någon undrar hur de är att spinna på, så kan jag bara säga att det finns risk för att jag blir sländspinnare på riktigt. Båda spinner underbart. Den lilla pink ivory kan jag sitta i länstolen med. Midin behöver en högre stol, eller så står jag upp.

English: I learned to spin on a bottomwhorl, rather heavy spindle in the beginning of the 80's. It was the only one I could find where I lived. It occured to be a good spindle, and I used it for many years, even if I soon got my first spinningwheel. Later I bought several spindles in netshops.

For several years I was yearning for a Bossie, the Bentley among spindles, but I couldn't make up my mind about which one, I wanted them all. I used to go to bed with pics of Jonathan Bosworths wonderfully turned spindles in my head. This year my spinning friend Olebrumm was going to the Sheep and Wool Festival i Rhinebeck, and she said she could pick up a spindle from Journeywheel for me. I got nervous, now I would have to decide. I mailed Sheila Bosworth for advice. She suggested pink ivory among other sorts of wood, and that I chose.The shaft is turned tulipwood.

Then I thought it would be clever to buy two spindles, once I got started. But this time I couldn't make up my mind at all. I left the choice to Jonathan and Sheila. I thought they would be able to choose wisely as they could see the colors and details of the wood, while I could only see pictures in my computer. I shiver when I see what they chose: a wonderful spalted bubinga midi spindle with a bloodwood shaft, so beautiful! The wood shifts with the light, and it goes perfectly with the pink ivory.

Yes, the spindles are the work of art I expected them to be. How they spin? I thought I was a sworn wheelperson, with spindles just for fun, but I may change my mind. I might become a sworn spindler. I can sit down and lean back in my nice armchair with the minispindle. The shaft is short, but not too short for my small hand, and I don't have to stretch up my left arm more than is good for me while drafting. It would be wise to learn to draft with my right hand also, I already do that when I spin semilong and English long draw on the wheels. The midi needs another chair, or then I stand up, which is what I do when spinning in public.