söndag 2 maj 2010
Fibrer som gör mig glad!
På valborgsmässoaftonen började jag spinna ett kardflor jag fick av Ingrid i Sverige. Det är lyxig, fin och mjuk merinoull blandad med Firestar (glittriga nylonfibrer) och silketråd. Kardfloret var mycket lättspunnet. Åh vad roligt det är att spinna sånt här! Tack Ingrid!
Jag valde en av mina bästa sländor, en midi-Bosworth, som väger 31 gram. Träet i trissan är ådrad bubinga. Sländan har svarvats av Jonathan Bosworth och sedan polerats av hans fru Sheila till en underbar silkeslyster. Färgen växlar hela tiden, ibland verkar den mörk, ibland ljus, och ibland verkar trissan vara genomskinlig. Det svarvade röda skaftet är bloodwood, ett hårt träslag som ofta används i sländor. Här hittar du Bosworth-sländor: Journeywheel
Jag spann tunt, eftersom jag vill att fibrerna ska hållas på plats och inte börja bilda noppor alltför fort. Så här fina fibrer bildar noppor, det är nästan oundvikligt. Om man spinner tjocka trådar med litet snodd är nopporna där fortare än fort. Silkestrådarna binds inte helt i tråden, så de kommer att sticka ut ur det färdiga garnet och ge det en trevlig struktur.
Jag tror att garnet ska bli kant i en liten glittrig festsjal i tunn, fin spetsstickning. Det gäller bara att hitta liknande fibrer och spinna dem först :)
Etiketter:
Bosworth,
Firestar,
handspinning,
Journeywheel,
merino,
slända
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad uppfriskande med lite murrigare färg. Allt jag har sett i veckorna har varit skirt och ljust. Och det tröttnar jag lätt på. Och formen på den ihopvirade fibern påminde mig om häxans frysyr i filmen Spirited Away.
SvaraRaderaJo, Ingrid har vevat ihop en dramatisk och rolig batt. Det blir kul att fundera ut spetsmönstret någon gång mot hösten!
SvaraRaderawhat pretty sparkle to that yarn!
SvaraRaderaYes, a touch of Firestar!
SvaraRadera