Spinna med Margaret Peterson

På Shetland spinner man tråd som skall tåla väldigt mycket. Tråden är tunn som sytråd. Den tål härvling, tvättning, sköljning, nystning, stickning och sedan håller den för den extrema sträckning den utsätts för i den färdiga sjalen eller halsduken.

Monter i Unst Heritage Centre

Vi som hade valt spinnkurs under vår Shetlandsresa fick äran att spinna för Margaret Peterson, en av de skickliga spinnare som finns på Shetland. Hon har rykte om sig att vara sträng, och det tror jag säkert att hon är när hon handleder spinnare som tänker sig att spinna till försäljning. Med oss utbys var hon mild men bestämd.

Jag var så upptagen med att spinna att jag inte har några foton från kursen! Men här finns foton: Liz' blogg

Alla utom en kursdeltagare kunde redan spinna. Jag kände mig ändå litet nervös, för under de två veckor som gått hade ett märkligt rykte uppstått: Barbro är en mästarspinnare. När jag började uppfatta de här ryktena blev jag ganska förbryllad och småningom lite bekymrad: hur hade det här hänt? Jo, jag har spunnit länge, men min uppfattning om mästerligt handalag inbegriper inte mig själv. Jante? Nej, inte alls. Det är en realistisk uppfattning om mitt kunnande. Jag är bra, men jag har långt kvar till mästartiteln.

Under presentationen av kursdeltagarna sade jag att jag spunnit sedan början på 80-talet, men det var antagligen ett misstag. Margaret ansåg tydligen att det räckte, att ingen mera handledning var nödvändig. Hon kom och tittade på min tråd en gång, sade att den var "very good" med tanke på att jag spann på en helt ny spinnrock. Sedan fick jag spinna för mig själv i frid och ro. Det var min första spinnkurs någonsin :)) Lite snopet, va? Jo, jag uppfattade den lätta kritiken: mycket bra, men det finns utrymme för förbättring. Så nu jobbar jag på det.

Visst lärde jag mig mycket. Jag lyssnade på Margarets prat och goda råd, och hörde vad hon sade till de andra. Hon såg genast våra bra och dåliga tekniker, och kunde ge oss alla en personlig sammanfattning när kursen var slut. För min del gällde det att hitta rätt drag på den nya rocken.


Vi kammade fibrerna, och jag fortsätter att kamma hemma. Hundkammen är det bästa redskapet, men visst kan man pröva ullkammar också. Jag behöver köpa en ny kam, min gamla har visst tappat ett par tänder. Den var i användning i tjugå år på diverse motspänstiga hundpälsar (jag trimmade hundar på fritiden). Jag använde den till att reda ut de besvärligaste tovorna efter att först ha grovjobbat med karda och gles kam.

Kammad Shetland

En riktigt tät kam är bättre än en gles också när man kammar ull. Ta ett par, tre lockar och lägg dem på låret. Håll hårt i locken med ena handen och börja kamma topparna. Se till att få varje fiber fri. Vänd och kamma rotänden. Kamma loss alla korta fibrer. Resten är det du skall spinna av. Förvara de kammade lockarna med ändorna åt samma håll.

Fnaset du kammar loss kan du använda i en tovad filt för katten om du kardar ihop det med något som tovar bra.

Nu då, Shetlands cob web. Det gäller att komma ner till sex fibrer i bredd i tråden. Kan man det? Jo, det kan man, jag har sett det. Men jag kan inte spinna så, inte ännu. Jag vet inte om det är dit jag strävar heller. Däremot vill jag lära mig att spinna en acceptabel tråd för shetlandsspets. Hur det går med den saken återkommer jag till.

Shetlands cob web spinns med ett dubbelt drag: först drar man ut fibrerna litet med fiberhanden och släpper upp aningen snodd, sedan följer man efter med den andra handen i ett forward short draw. Man spinner från rotänden av locken. Man gör det långsamt.

Fibrerna skall inte tvättas, för då blir det näst intill omöjligt att spinna den tunna tråden. Lanolinet gör fibrerna hala. Jag har en teori om att den minimala mängd smuts i form av jord som blir kvar efter kamningen lägger sig mellan fibrerna och när man tvättar garnet ramlar jordpartiklarna ut och gör garnet luftigare än det annars skulle vara.

Här är några tips för spinning i den högre skolan: öva långsamhet, noggrannhet och koncentration. Ta bara de bästa fibrerna och bered dem väl. Gör små härvor när du spinner otvättade fibrer, annars blir det svårt att tvätta garnet rent. Ha högst 100 varv i härvan.
Ni har kanske märkt att jag pratar om "tråd", inte "garn". Spetsarna stickas oftast av entrådigt garn. Det får som producerar den utmärkta fibern kan se ut så här:

Shetlandsfår på Bourland's Croft

De hålls på plats av en working border collie, som inte ser ut som de du kan hitta på hundutställningar. Det där är en mycket sympatisk hund. Jag visar mera foton från den här croften småningom, och då får hunden visa upp sig litet mera. Det blir mera foton på får också!