fredag 22 oktober 2010

Varggarn - Wolf yarn

Edited October 29th:
First, the English text is below the Swedish.
Second, here is a link to Deb Robson's wonderful blog post about the wolfs in the sanctuary: Meeting and spinning with wolves

Jag har spunnit mitt första varggarn. Varghåren var mycket lätta att spinna. Jag blandade med lite silke för att binda håren, och det lyckades bra. Garnet fällde inte alls när jag tvättade det. Jag försökte hålla färgerna åtskilda för att få ett melerat garn. Jag fick en del av mina inkomster från handspunnet hundhår på 90-talet, och vet därför hur varmt det är. Jag upptäckte också ganska snabbt att grovt spunna hundhårsgarner fäller mycket. Det är bättre att spinna 3-4 tunna trådar och tvinna ihop dem om man vill ha ett tjockt garn. Men nu ville jag ha tunt garn, eftersom jag planerar en mössa i dubbelstickning, så jag spann tvåtrådigt. Härvan på bilden är inte tvättad ännu, längst ned hittar du ett foto på det tvättade garnet. Där kan man se att garnet börjat bilda den gloria som är så typisk för garn av hundhår. I Spin Offs höstnummer 2009 kan du se samma gloria i varggarn spunna av Judith McKenzie McCuinn.

På 90-talet tänkte jag skriva en bok om hundhår som textilfiber, men jag hittade inga källor att stöda mig på annat än notiser om filtar hos en del indianfolk i Nordamerika och vantar för fiskare i Europa. Jag är nämligen övertygad om att hår från hunddjur har använts i textil på samma sätt som andra djurfibrer, att man gjort det mycket länge. Hunden är vårt äldsta husdjur. Det är naturligt att använda hår som fälls. Jag tror också att man samlat upp hår från varg, både levande och döda. Fällen från en varg som är i hårfällning blir säkert ingen bra päls, så man tog nog vara på håren i stället. Nu när jag spunnit de här underbara fibrerna själv är jag säker. Underullen i Shamans päls är 2-6 cm lång, finfibrig och fint krusig. Ljuvlig.

Håren kom alltså från en varg som hette Shaman. Han föddes i fångenskap och var vargambassadör. Om du följer länken i den engelska texten nedan hittar du hans historia och ett foto av honom som oemotståndlig vargunge. Här hittar du vargreservatet: Wolfsanctuary.

Hur det kom sig att jag fick hår från Shaman? Den historien börjar för ett tiotal år sedan, då en spinnare och stickare (bland andra trevliga saker hon är) vid namn Kris ställde en fråga i tidskriften Spin Off, som jag svarade på. Sedan dess har vi brevväxlat och e-postat när andan faller på. Kris är nu volontär på Wolfsanctuary. I augusti i år gick jag två kurser för hennes vän Deborah Robson i Stirling i Skottland. Deb hade med sig två små plastpåsar från Kris. Den ena innehöll håret från Shaman, den andra skriver jag om senare.

Kris spinner och stickar plagg av varghår, och sedan auktioneras de ut. Pengarna går till arbetet med vargarna.

I have spun my first wolf yarn. The wolf hair was very easy to spin. I blended it with a small amount of silk which I thought would keep the hair in place. It was a good idea. The yarn didn't shed at all when I washed it. I tried to keep the colors apart because I wanted a variegated yarn. I spun dog hair as part of my living in the '90s, so I know how warm dog hair is. Wolf hair is also very warm. I also found very early in my spinning career that bulky yarns from dog hair shed a lot. It's better to spin 3-4 thin yarns and ply them if you want a thick yarn. This time I wanted a thin yarn, as I'm going to use it in a double-knitted hat, so I spun a 2-ply yarn. In the photo above the yarn is unwashed. In the photo below you can see the halo that is so typical for yarn spun of dog hair, and also for wolf. In Spin Off Magazine (Fall 2009) there are some lovely wolf yarns spun by Judith McKenzie McCuinn. They all have that halo.

The hair came from a wolf named Shaman. Take a look at Shaman as a very cute puppy and a handsome young man here: Shaman's story

In the '90s I planned to write a book about dog hair as a resource for textiles. I didn't find any written sources to lean upon more than mentionings of blankets among Indians in North America and mittens for fishermen in Europe, so I buried the project. I am convinced that canine hair has been used in the same way as fibers from wild goats and sheep, camelids etc. Dogs where the first animals to be domesticated, so it has been natural to use their hair for spinning. It was also natural to gather hair from wolfs, dead or alive. You can't get a good fur from a wolf in the spring when it's dropping it's hair the same way our pet dogs do, so why not take the hair from the wolf your husband just killed? Now that I have spun Shaman's hair, I'm sure. His undercoat is 2-6 cm long, with fine fibers with a good crimp. Lovely.

How come I got hair from Shaman? It's a long story, here's the short version:

About ten years ago Kris, a spinner and knitter among many other nice things, asked a question in Spin Off Magazine. I answered. Since then we have been in contact through mail and e-mail with longer and shorter pauses. Kris is now a volunteer in the sanctuary. In August this year I took a class in fiber knowledge and one in yarn knowledge held by Kris' friend Deborah Robson in Stirling in Scotland. Deb brought two small plastic bags for me from Kris. In one of them was the hair from Shaman, the other one I will write about later.

Kris spins and knits garments from wolf hair. They are sold in auctions and the money goes to the sanctuary. You can read about the sanctuary here: Wolfsanctuary