söndag 31 oktober 2010

Bybutiken

Det finns en bybutik mitt ute i ingenstans som blivit ett begrepp. Den finns i södra Österbotten i en by med ca 500 invånare. Det finns ett sextiotal affärsföretag runt varuhuset Kyläkauppa, som direkt översatt faktiskt betyder Bybutiken. Bybutiken har egen gratistidning som sprids i en stor del av landet, eget tv-program, den ordnar jättelika pilkfisketävlingar, rockkonserter, traktor-, bil-, hund- och kattutställningar... idéerna tycks aldrig ta slut för handelsmannen Vesa Keskinen och hans team.

När min man och jag var där första gången någon gång på 90-talet tyckte vi det var ett hemskt ställe. Trångt, smutsigt, fullt med bedrövliga klädtrasor i högar. Men mycket har hänt sedan dess. Nu finns där ett jättelikt nytt varuhus. Det är välordnat och välförsett. Det finns rätt gott om plats mellan hyllorna trots den stora mängden besökare. Parkeringen är flera hektar stor, som man kan se på bilden överst. Det står faktiskt tusentals bilar där, men de syns inte pga den enorma storleken. Det finns ett hotell, husvagnsparkering, hamburgerställen, kaféer, restaurang. Matbutiken är ren och ljus. På sommaren finns det en trädgårdsbutik med allt från plantor och jord till möbler och maskiner.
Men ändå, varför ge sig iväg ända dit? Det är ca 150 km till bybutiken från oss. Vi åker inte ofta dit, vartannat år ungefär. I går tyckte jag det var dags, och min man var genast med på noterna. Vädret var mörkt, regnigt, blåsigt, helt enkelt skitdystert. Bra dag att ligga ute längs vägarna, åka genom skogarna, med just ingenting att titta på utom älgjägarnas bilar längs vägkanterna. Sticka sockor.
Bybutiken var märkligare än någonsin med alla sina excesser i dålig smak. Rosa fasadkuliss i nåt slags romantisk slottsimitation markerar hotellet och matbutiken, som har stora pelare i skickligt utförd marmorådring inomhus. I handelsmannens trädgård finns mängder av jättelika vita enhörningar som står på bakbenen, och mera imiterade marmorpelare som bara står där som nåt slags ruiner. Det är så hemskt att det blir roligt. Själva lådan, alltså varuhuset, har man inte försökt dölja på något vis. Den ser ut som ett lagerutrymme. I ena änden sticker litet av ett traditionellt rödmyllat österbottenhus i stock ut en försynt gavel. I andra änden, någon halvkilometer bort, finns den rosa slottskulissen.
Visst hade vi roligt. Vi hittade en högtryckstvätt som varuhuset på sitt typiska manér sålde billigt. Man köper in ett hundratal exemplar av något som lockar folk att ge sig iväg till bybutiken. Sedan betalar vi kunder gladeligen vanliga priser för resten vi plockar åt oss under vandringen, för det är klart att också något man inte tänkt sig hamnar i den jättelika kundvagnen. Vi vet att vi blir lurade, men det är ju en del av showen. Vi tittar på folk, förundrar oss över alla smaklösheterna bland det som bjuds ut och gläder oss åt fynd. Det finns också väldigt bra varor, t.ex. finsk design.

I går sålde tygavdelningen bl.a. bra möbeltyger för fem euro metern. Vi fick ett nytt överkast till gästsängen (jo jag ska väl sy ett par sömmar först). Garnavdelningen är det bara till namnet, den är väldigt liten, sålde det klassiska finska stövelsocksgarnet Sju bröder riktigt ordentligt billigt, så jag plockade åt mig några nystan. Marimekko hade en låda med stuvbitar, så jag fick med mig en meter vackert tyg som skall bli present åt någon (jag ska sy ett par sömmar till...) I Taitoshop hittade jag mera sockgarn, Sandnes Sisu i en trevlig röd färg.
Det var fullt med barnfamiljer överallt. Barnen var för det mesta på väldigt gott humör, men i hamburgerkön hörde jag en trött mamma med allvarligt och bekymrat tonfall fråga pappan om det inte vore bättre att åka hem och koka gröt eftersom de tre barnen inte kunde hållas samlade och vara lite tystare. En stund senare satt de alla lugna och sansade vid ett bord och mumsade hamburgare :) En liten kille med glada ögon stod mitt i stråket utanför matbutiken och skrattade åt sin pappa, som försökte få ungen att komma fram för att bli upplyft i famnen. I kaféet satt fyra barn och undersökte sina inköp, som vi inte kom underfund med vad det var. Senaste samlarvurmen kanske? Smörgåsarna var riktiga: surt rågbröd med lax och ägg. Senare åt vi riktigt god ugnspotatis med lax åt mig (igen!) och skinka åt mannen.
Handelsmannens hus finns på andra sidan en liten å, bara ett par hundra meter från butiksladan.
God Jul allesammans! Tomten är iklädd Jussitröjan, den som mer än mycket annat symboliserar den österbottniska finskspråkiga mannen. Han står här och vickar på höfterna i takt till julmusiken, som ännu inte är särskild högljudd eller påträngande. Handleden har visst råkat ut för någon olycka.