söndag 21 februari 2010

Villsau og spelsau


There is no English today, but I'll return to the Villsau- and Spelsauwools later when I start working with these samples. I just wanted to show what I found in the middle of the Ostrobotnian plains, in the home of a passionate knitter and weaver!

Jag köpte en liten hög norsk ull av L, som M, E och jag besökte för ett par veckor sedan. L hade köpt den av den fantastiska Annemor Sundbö när hon var på Annemors spinnkurs. Det är spaelsau- och villsau-ull. De var i samma påse, så jag får börja med att plocka bort hår av fel färg när jag börjar jobba med ullen. Det här är ingen nybörjarull, så jag förstår att L inte velat göra något med den. Längst upp på bilden kan man se garnet hon gjort, utan att skilja åt de olika ullsorterna. Det skulle bli bra mattgarn. Jag blev ju jätteglad över ullen! Vilket fynd mitt på österbottniska slätten!

Det är två gamla norska raser, båda med dubbel fäll och båda av den nordiska kortsvansade fårtypen. Det finns mycket information om dem på nätet, både på norska och engelska, och på svenska.

Villsau (vildfår) Ovis brachyura borealis, är en gammal ras med ursprung i de asiatiska vildfår som domesticerades för ca 11 000 år sedan. Man tror att de kom till Norge för 6 000 år sedan. Villsau har under åren fått inslag av andra raser som merino och islandsfår, men fåret skall enligt rasbeskrivningen se ut som ett får av gammal typ. Titta t.ex. på bronsåldersfåret soaysheep. Villsauns täckhår är korta och skall stå ut från kroppen. Bottenullen skall vara fin. Färgerna varierar från olika bruna toner till svart. Det är önskvärt att fåret fäller håren, det skall alltså inte klippas. Både baggar och tackor har horn. Rasen producerar "Slowfood på snabba ben" säger den norska hemsidan: villsau, men också ullen kan användas.

Spelsau hittar man bl.a. här: Nordic sheep breeds. Spelsau, eller spaelsau, höll på att dö ut runt tiden för förra sekelskiftet, men man har lyckats rädda rasen. Man avlade in flera raser, bl.a. isländska och färöiska får och finsk lantras. Det gjorde fåren tyngre, men hade en negativ inverkan på ullen. Ullen är oftast vit, men andra färger förekommer. Som man kan se av bilden nedan, är den dubbel med mjuk bottenull och långa täckhår. Jag mätte en lock: täckhåren är 30 cm långa.
 
Jag prövade på att skilja ut spelsauns bottenull med finkardorna, och det går bra. Jag har tyvärr inga ullkammar, ännu ska jag väl säga. Det är väldigt mycket statisk elektricitet i luften i dag, så jag lämnar "kammandet" till senare i vår.

Jag återkommer till villsaun och spelsaun senare.

Jag måste få visa min nya klocka, som jag fick i av min älskade man går:
 Vem hade trott att jag skulle gilla en rosa, hjärtformad klocka, men det gör jag! Jag blev jätteglad!