Jag fick en trevlig länk från Solveig i Norge för en stund sedan: Museumshandverkerne Här kan man köpa kroknål och ett nybörjarhäfte i smygmaskvirkning (krokvirkning), pjoning på norska.
Det finns många intressanta saker på sajten för textilintresserade. Museet har gett ut flera häften om olika tekniker. Tack Solveig!
torsdag 29 april 2010
onsdag 28 april 2010
När man inte kan spinna 2 - When you can't spin 2
Sländspinning är kul! Inga trampor!
Min elaka vrist får vila medan den läker.
Jag har inte varit så noga med att bygga en bra cop (= resultatet av hur man lindar tråden runt skaftet), så den börjar lösa upp sig nedtill. Jag ska nu linda av tråden och börja på en ny omgång tråd, sedan tvinnar jag på en större slända. Fibrerna är en kardad blandning jag fick av Ingrid i Sverige. Mohair, lång och kort svensk ull, silkepluttar. Jag spinner ett grovt, ojämnt garn för att få fram roligheterna i fibrerna.
Sländan är från Spindlewood med trissa i olivträ och skaft av bloodwood. Den är vacker och balanserad, en mycket bra slända, en favorit.
My bad ankle can rest while healing.
I have not been very careful when building this cop, so it's beginning to unwind at the bottom. I will now make a ball and start a new thread, then I'll ply on a bigger spindle. The fiber is a carded mix I got from Ingrid in Sweden. Mohair, long and short Swedish wool, silknoils. I'm spinning a thick, uneven yarn so you can see the nice fibers.
The spindle is from Spindlewood, with whorl in olivetree and shaft in bloodwood. It's a beautiful and well balanced spindle, a favorite.
Min elaka vrist får vila medan den läker.
Jag har inte varit så noga med att bygga en bra cop (= resultatet av hur man lindar tråden runt skaftet), så den börjar lösa upp sig nedtill. Jag ska nu linda av tråden och börja på en ny omgång tråd, sedan tvinnar jag på en större slända. Fibrerna är en kardad blandning jag fick av Ingrid i Sverige. Mohair, lång och kort svensk ull, silkepluttar. Jag spinner ett grovt, ojämnt garn för att få fram roligheterna i fibrerna.
Sländan är från Spindlewood med trissa i olivträ och skaft av bloodwood. Den är vacker och balanserad, en mycket bra slända, en favorit.
Spindling is fun! No treadles!
My bad ankle can rest while healing.
I have not been very careful when building this cop, so it's beginning to unwind at the bottom. I will now make a ball and start a new thread, then I'll ply on a bigger spindle. The fiber is a carded mix I got from Ingrid in Sweden. Mohair, long and short Swedish wool, silknoils. I'm spinning a thick, uneven yarn so you can see the nice fibers.
The spindle is from Spindlewood, with whorl in olivetree and shaft in bloodwood. It's a beautiful and well balanced spindle, a favorite.
tisdag 27 april 2010
Näverfönster - Tuohi-ikkuna - Birch-bark windows
Vårinfluensan (hur mångte denna vår?) har slagit till. Jag sitter i sängen och tittar på våra fönster. Ja, jag tittar ju ut också, fast just nu är det mest vitt att titta på. Det snöar. När jag tog fotot regnade det bara.
Det finns faktiskt folk som tycker att vi borde byta till "riktiga", jämna fönster. Våra fönster har slätats till med ett knippe björknäver medan glasmassan ännu var het, någon gång i början på 1900-talet. Världen ser ganska rolig ut ibland när man betraktar den genom fönstren.
Jag tycker om att ha spetsgardiner, det hör liksom till i de här gamla husen. Fast just här, i sovrummet, har vi tänkt hänga mörka Marimekkogardiner. Fönstret vetter mot öster, och ni vet ju när solen går upp på sommaren :) Men uppe på vinden, i mitt arbetsrum, ska det småningom bli spetsgardiner, bara jag hinner virka färdigt.
Kevätflunssa (monesko tänä vuonna?) on iskenyt. Istun sängyssä katselemassa ikkunoitamme. No, välillä katson myös ulos, vaikka siellä juuri nyt on ikävän valkoista. Sataa lunta. Kun hetki sitten otin kuvan ikkunasta satoi vettä. Voitteko kuvitella, on ihmisiä jotka ovat sitä mieltä että meidän pitäisi vaihtaa "oikeisiin", tasaisiin ikkunoihin. Kuumaa lasimassaa on tasoitettu tuohinipulla joskus 1900-luvun alussa. Maailma näyttää joskus aika hauskalta niiden läpi.
Pidän mielelläni pitsiverhoja näissä ikkunoissa, se jotenkin kuuluu asiaan. Vaikka juuri tässä huoneessa, makuuhuoneessamme, ripustamme kohta tummia Marimekkoverhoja. Ikkuna on itäpuolella, ja tiedättehän kesäauringon :)Ylhällä työhuoneessani laitan pitsiverhot, kunhan ensin virkkaan ne.
A spring flu (how many have they been this spring?) has knocked me down, so I'm sitting in our bed looking at our windows. Well, I do look out of them also, but right now it's snowing and not so fun. When I took the picture it was raining. Can you imagine, there are people who think we should change our windows for new, "real", smooth windows. Our windows have been smoothened with a bunch of birch-bark when the glass was still hot, in the beginning of last century. The world looks rather funny through them sometimes.
I like hanging lace curtains in these windows. Lace curtains are traditional in the old houses here. But here in our bedroom we will hang dark curtains from Marimekko in a near future, because the window faces east, and you know the midnight sun in the summer, don't you :) Upstairs in my studio I will have lace as soon as I get this thing done:
Jag tycker om att ha spetsgardiner, det hör liksom till i de här gamla husen. Fast just här, i sovrummet, har vi tänkt hänga mörka Marimekkogardiner. Fönstret vetter mot öster, och ni vet ju när solen går upp på sommaren :) Men uppe på vinden, i mitt arbetsrum, ska det småningom bli spetsgardiner, bara jag hinner virka färdigt.
Kevätflunssa (monesko tänä vuonna?) on iskenyt. Istun sängyssä katselemassa ikkunoitamme. No, välillä katson myös ulos, vaikka siellä juuri nyt on ikävän valkoista. Sataa lunta. Kun hetki sitten otin kuvan ikkunasta satoi vettä. Voitteko kuvitella, on ihmisiä jotka ovat sitä mieltä että meidän pitäisi vaihtaa "oikeisiin", tasaisiin ikkunoihin. Kuumaa lasimassaa on tasoitettu tuohinipulla joskus 1900-luvun alussa. Maailma näyttää joskus aika hauskalta niiden läpi.
Pidän mielelläni pitsiverhoja näissä ikkunoissa, se jotenkin kuuluu asiaan. Vaikka juuri tässä huoneessa, makuuhuoneessamme, ripustamme kohta tummia Marimekkoverhoja. Ikkuna on itäpuolella, ja tiedättehän kesäauringon :)Ylhällä työhuoneessani laitan pitsiverhot, kunhan ensin virkkaan ne.
A spring flu (how many have they been this spring?) has knocked me down, so I'm sitting in our bed looking at our windows. Well, I do look out of them also, but right now it's snowing and not so fun. When I took the picture it was raining. Can you imagine, there are people who think we should change our windows for new, "real", smooth windows. Our windows have been smoothened with a bunch of birch-bark when the glass was still hot, in the beginning of last century. The world looks rather funny through them sometimes.
I like hanging lace curtains in these windows. Lace curtains are traditional in the old houses here. But here in our bedroom we will hang dark curtains from Marimekko in a near future, because the window faces east, and you know the midnight sun in the summer, don't you :) Upstairs in my studio I will have lace as soon as I get this thing done:
torsdag 22 april 2010
Jamen grisar också, jävla morrhoppor -Siis kauhea kirosana
Har du sett en leonberger trava över en åker, grön av säd i juni? Det är en magnifik syn. Den hunden rör sig normalt i en sävlig, snäll takt, lämplig för en söndagspromenad. Men när den har ett mål och en avsikt, rör den sig i ett flytande trav som liknar en travhästs. Kerta kaikkiaan upea. Ibland är det bara finskan som räcker till.
Vår leonberger hette Oma, det tyska ordet för farmor. Hon kom till oss som vuxen, efter att ha bott på flera ställen. Hon var en hund som nästan krossade mig, och jag har sett många hundar, många. Hon var mild och klok.
Hon var också tillitsfull. Hon var rädd för klosaxen och gömde sig bakom en björk när hon såg den första gången hos oss. Jag gick fram till henne och klippte klorna. Sedan gömde hon sig inte mera. Klok? Hur kan en leonberger gömma sig bakom en björk. Nå, det var en stor björk. Jag såg bara huvudet, halsen och svansen.
Oma skulle betalas med valpar, hon skulle alltså ha en kull valpar som hennes uppfödare fick inkomsterna från. Vi fick en vacker hanhund på besök. Han var en viril ung man, och Oma födde tolv valpar.
Det var en, ja, vad ska jag kalla det, gräslig, häftig, utmattande händelse. När Oma fött fyra-fem valpar, flyttade jag dem i en papplåda. När följande kom, tog Oma dem i nackskinnet och flyttade dem också i papplådan.
Sedan började valparna dö. Oma hade fading puppy syndromet. Bara fem valpar överlevde. Jag ids inte berätta om dem och sandhögen och regnet och grovköket, för det kan ni (kanske) föreställa er. Vi var glada när de flyttade, det var vi. Men jag undrar ännu hur det gick för dem.
Ett svärord fastnade då, och jag använder det fortfarande. Grisar också jävla morrhoppor. Titta på Oma där hon travar runt och gräver upp döda spädgrisar ur åkern. Det är mat för valpar. Men herreje så arg matte blir. Oma är mild och god, hon går med på att köttfärs från butiken också är bra för valpar. Spädgrisarna grävs ned på nytt.
Leonbergerns päls är inte lång, men man kan spinna ett bra garn av den. Jag spann och stickade en tröja. När jag tvättat den första gången lät jag den torka nästan helt förrän jag hängde den utomhus tillsammans med några t-tröjor och åkte till jobbet. Under dagen kom ett häftigt åskväder. När jag kom hem, var tröjan helt torr, men t-tröjorna var våta. De täckhår som fanns i garnet hade lett bort regndropparna.
Oletko nähnyt leonberginkoiran ravaavan vihertävän pellon halki, kesäkuussa? Se on upea näky. Tämä koira liikkuu tavallisesti hitaasti, kiltisti löntystellen, sunnuntai-tahtiin. Mutta kun sillä on päämäärä ja tehtävä, se liikkuu liukuvassa ravissa, kuin hevonen. Samma på finska. Jos haluatte tietää: suomenkieli on vain niin hirvittävän hieno ja upea kieli.
Leonbergerimme nimi oli Oma, eli isoäiti saksaksi. Se tuli meille aikuisena, kiertopalkintona. Se oli koira joka melkein särki sydämeni, ja olen nähnyt kovin monta koiraa. Kovin monta. Oma oli lempeä ja viisas.
Oma oli myös luottavainen. Kun ensimmäistä kertaa aioin leikata sen kynnet, Oma meni koivun taakse piiloon. Menin perässä ja leikkasin kynnet. Sen jälkeen se ei enää piiloutunut. Viisas? Miten leonberger piiloutuu koivin taakse? No, se oli iso koivu. Näin Oman pään, kaulan ja hännän.
Maksoimme Oman pennuissa, se siis synnytti pentuja joiden netto meni Oman kasvattajalle. Saimme vieraaksemme nuoren, hurjan kauniin ja viriilin uroksen, ja sitten Oma synnytti kaksitoista pentua. Se oli aika, miten sanoisin, hurja ja uuvuttava tapahtuma. Kun neljäs tai viides pentu syntyi, siirsin ensin syntyneet pahvilaatikkoon. Kun seuraavat syntyivät, Oma otti ne niskasta ja siirsi laatikkoon.
Parin päivän päästä pennut alkoivat kuolla. Omalla oli fading puppy tauti. Vain viisi jäivät henkiin. En viitsi kertoa niiden seikkailuista hiekkakasasta - sisään - sateeseen - hiekkakasaan - sisään. Olimme iloisia kun ne muuttivat. Mutta vieläkin mietin miten ne elivät, olivatko onnellisia koiria.
Nyt sitten tämä minun kirosanani: grisar också, jävla morrhoppor. Oma oli sitä mieltä että pentuja ruokitaan lihalla. Sitä haetaan sieltä missä sitä on. Siantuotantokylässä sitä on pelloissa. Oma kaivaa pieniä kuolleita possuja ja tuo kotiin. Emäntä suuttuu, grisar också, jävla morrhoppor. Oma on lempeä, ja suostuu siihen että pennuille syötetään kaupan jauhelihaa. Possut haudataan uudestaan.
Leonbergerin karva ei ole kovin pitkää, mutta siitä tulee käyttökelpoista lankaa. Kehräsin ja neulion takin. Kun olin pessyt sen ensimmäistä kertaa, levitin sen kuivimaan, ja ripustin sitten ulos muutaman t-paidan seuraksi ja menin töihin. Päivän aikana oli ukkossade, mutta kun tulin kotiin takki oli kuiva, mutta t-paidat märkiä. Peitinkarvat olivat ohjanneet sadepisarat pois takin pinnasta.
Vår leonberger hette Oma, det tyska ordet för farmor. Hon kom till oss som vuxen, efter att ha bott på flera ställen. Hon var en hund som nästan krossade mig, och jag har sett många hundar, många. Hon var mild och klok.
Hon var också tillitsfull. Hon var rädd för klosaxen och gömde sig bakom en björk när hon såg den första gången hos oss. Jag gick fram till henne och klippte klorna. Sedan gömde hon sig inte mera. Klok? Hur kan en leonberger gömma sig bakom en björk. Nå, det var en stor björk. Jag såg bara huvudet, halsen och svansen.
Oma skulle betalas med valpar, hon skulle alltså ha en kull valpar som hennes uppfödare fick inkomsterna från. Vi fick en vacker hanhund på besök. Han var en viril ung man, och Oma födde tolv valpar.
Det var en, ja, vad ska jag kalla det, gräslig, häftig, utmattande händelse. När Oma fött fyra-fem valpar, flyttade jag dem i en papplåda. När följande kom, tog Oma dem i nackskinnet och flyttade dem också i papplådan.
Sedan började valparna dö. Oma hade fading puppy syndromet. Bara fem valpar överlevde. Jag ids inte berätta om dem och sandhögen och regnet och grovköket, för det kan ni (kanske) föreställa er. Vi var glada när de flyttade, det var vi. Men jag undrar ännu hur det gick för dem.
Ett svärord fastnade då, och jag använder det fortfarande. Grisar också jävla morrhoppor. Titta på Oma där hon travar runt och gräver upp döda spädgrisar ur åkern. Det är mat för valpar. Men herreje så arg matte blir. Oma är mild och god, hon går med på att köttfärs från butiken också är bra för valpar. Spädgrisarna grävs ned på nytt.
Leonbergerns päls är inte lång, men man kan spinna ett bra garn av den. Jag spann och stickade en tröja. När jag tvättat den första gången lät jag den torka nästan helt förrän jag hängde den utomhus tillsammans med några t-tröjor och åkte till jobbet. Under dagen kom ett häftigt åskväder. När jag kom hem, var tröjan helt torr, men t-tröjorna var våta. De täckhår som fanns i garnet hade lett bort regndropparna.
Oletko nähnyt leonberginkoiran ravaavan vihertävän pellon halki, kesäkuussa? Se on upea näky. Tämä koira liikkuu tavallisesti hitaasti, kiltisti löntystellen, sunnuntai-tahtiin. Mutta kun sillä on päämäärä ja tehtävä, se liikkuu liukuvassa ravissa, kuin hevonen. Samma på finska. Jos haluatte tietää: suomenkieli on vain niin hirvittävän hieno ja upea kieli.
Leonbergerimme nimi oli Oma, eli isoäiti saksaksi. Se tuli meille aikuisena, kiertopalkintona. Se oli koira joka melkein särki sydämeni, ja olen nähnyt kovin monta koiraa. Kovin monta. Oma oli lempeä ja viisas.
Oma oli myös luottavainen. Kun ensimmäistä kertaa aioin leikata sen kynnet, Oma meni koivun taakse piiloon. Menin perässä ja leikkasin kynnet. Sen jälkeen se ei enää piiloutunut. Viisas? Miten leonberger piiloutuu koivin taakse? No, se oli iso koivu. Näin Oman pään, kaulan ja hännän.
Maksoimme Oman pennuissa, se siis synnytti pentuja joiden netto meni Oman kasvattajalle. Saimme vieraaksemme nuoren, hurjan kauniin ja viriilin uroksen, ja sitten Oma synnytti kaksitoista pentua. Se oli aika, miten sanoisin, hurja ja uuvuttava tapahtuma. Kun neljäs tai viides pentu syntyi, siirsin ensin syntyneet pahvilaatikkoon. Kun seuraavat syntyivät, Oma otti ne niskasta ja siirsi laatikkoon.
Parin päivän päästä pennut alkoivat kuolla. Omalla oli fading puppy tauti. Vain viisi jäivät henkiin. En viitsi kertoa niiden seikkailuista hiekkakasasta - sisään - sateeseen - hiekkakasaan - sisään. Olimme iloisia kun ne muuttivat. Mutta vieläkin mietin miten ne elivät, olivatko onnellisia koiria.
Nyt sitten tämä minun kirosanani: grisar också, jävla morrhoppor. Oma oli sitä mieltä että pentuja ruokitaan lihalla. Sitä haetaan sieltä missä sitä on. Siantuotantokylässä sitä on pelloissa. Oma kaivaa pieniä kuolleita possuja ja tuo kotiin. Emäntä suuttuu, grisar också, jävla morrhoppor. Oma on lempeä, ja suostuu siihen että pennuille syötetään kaupan jauhelihaa. Possut haudataan uudestaan.
Leonbergerin karva ei ole kovin pitkää, mutta siitä tulee käyttökelpoista lankaa. Kehräsin ja neulion takin. Kun olin pessyt sen ensimmäistä kertaa, levitin sen kuivimaan, ja ripustin sitten ulos muutaman t-paidan seuraksi ja menin töihin. Päivän aikana oli ukkossade, mutta kun tulin kotiin takki oli kuiva, mutta t-paidat märkiä. Peitinkarvat olivat ohjanneet sadepisarat pois takin pinnasta.
Finns det nåt nytt då?
Jag läser en reklambroschyr på 168 + 54 sidor. Sommarens böcker 2010, vuxen/barn & ungdom heter den. Här finns den svenska sommarutgivningen samlad. Alltså, här finns de förlag som har råd att annonsera, för det här är inte gratis. Det är Svensk bokhandel som ger ut luntan, som kommer i tre nummer per år. Sommarnumret är tunt. Vårens och höstens luntor är imponerande tjocka, 470-600 sidor.
Jag försöker hitta böcker om textil i sommarnumret. Jag hittar två stycken. Klassiska broderier av Jan Constantine, en samling med 25 broderier på 128 sidor. Lappglädje, 30 fina projekt i lappteknik av Rie Norum och Hilde Aanerud Krohg, 120 sidor. Så finns det några heminredningsböcker, som jag inte bryr mig om. En bok om decoupage, som kunde vara roligt om jag skulle hinna med det. En snickeribok. Jag tittar i Vårens nya böcker: mindre än tio textilböcker, ingenting att jubla över där heller.
Magert? Jo det tycker jag. Vi vet ju hur det är på engelska. En flod av böcker, hela tiden. Varför översätts de inte? Svaret är givet: det finns inte tillräckligt med köpare. Några böcker översätts, men det måste ju vara svårt att välja. Vad kan tänkas intressera oss som stickar, virkar, spinner på svenska? Hur många av oss är så intresserade att vi köper en bok, när det finns så mycket att ladda ner gratis? Hur många vill vänta tills boken är översatt, faktagranskad (förhoppningsvis), satt och tryckt, bunden, marknadsförd och distribuerad?
I barndelen hittar jag en glädjande nyhet: Mia Bengtsson ger ut Virka roliga amigurumis, en liten bok på 48 sidor. Den här köper jag! Den skall komma ut i juni, så jag lägger den på bevakning både i min och bibliotekets nätbutik. Jag har den första boken, Virka amigurumi. Den kommer på finska ganska snart med titeln Amigurumi. Jag har sett några andra böcker, men jag tycker inte att de små figurerna är så välgjorda och genomtänkta som Mia Bengtssons. En del är direkt slarvigt gjorda, klumpiga och fula, med stoppning som lyser igenom de glesa maskorna.
Det kommer ut en del verkligt bra textilböcker på finska. En del är översättningar, men många är inhemska. En av dem är Pitsikirja, en bok om spetsar av Rinna Saramäki. Det är en bok med historik, idéer, tips, mönster, en verkligt trevlig bok. Jag tror jag köper den, men först lånar jag den. Så här ser pärmen ut:
Jag väntar med iver på den här boken: Successful Lace Knitting av Donna Druchunas. Hennes böcker är välgjorda och informativa. Den nya boken handlar om Dorothy Read, som startade projektet Oomingmak i Alaska. Det projektet kan man läsa om i Donna Druchunas bok Arctic Lace, som också visar hur man gör egna spetsmönster.
Jag försöker hitta böcker om textil i sommarnumret. Jag hittar två stycken. Klassiska broderier av Jan Constantine, en samling med 25 broderier på 128 sidor. Lappglädje, 30 fina projekt i lappteknik av Rie Norum och Hilde Aanerud Krohg, 120 sidor. Så finns det några heminredningsböcker, som jag inte bryr mig om. En bok om decoupage, som kunde vara roligt om jag skulle hinna med det. En snickeribok. Jag tittar i Vårens nya böcker: mindre än tio textilböcker, ingenting att jubla över där heller.
Magert? Jo det tycker jag. Vi vet ju hur det är på engelska. En flod av böcker, hela tiden. Varför översätts de inte? Svaret är givet: det finns inte tillräckligt med köpare. Några böcker översätts, men det måste ju vara svårt att välja. Vad kan tänkas intressera oss som stickar, virkar, spinner på svenska? Hur många av oss är så intresserade att vi köper en bok, när det finns så mycket att ladda ner gratis? Hur många vill vänta tills boken är översatt, faktagranskad (förhoppningsvis), satt och tryckt, bunden, marknadsförd och distribuerad?
I barndelen hittar jag en glädjande nyhet: Mia Bengtsson ger ut Virka roliga amigurumis, en liten bok på 48 sidor. Den här köper jag! Den skall komma ut i juni, så jag lägger den på bevakning både i min och bibliotekets nätbutik. Jag har den första boken, Virka amigurumi. Den kommer på finska ganska snart med titeln Amigurumi. Jag har sett några andra böcker, men jag tycker inte att de små figurerna är så välgjorda och genomtänkta som Mia Bengtssons. En del är direkt slarvigt gjorda, klumpiga och fula, med stoppning som lyser igenom de glesa maskorna.
Det kommer ut en del verkligt bra textilböcker på finska. En del är översättningar, men många är inhemska. En av dem är Pitsikirja, en bok om spetsar av Rinna Saramäki. Det är en bok med historik, idéer, tips, mönster, en verkligt trevlig bok. Jag tror jag köper den, men först lånar jag den. Så här ser pärmen ut:
Jag väntar med iver på den här boken: Successful Lace Knitting av Donna Druchunas. Hennes böcker är välgjorda och informativa. Den nya boken handlar om Dorothy Read, som startade projektet Oomingmak i Alaska. Det projektet kan man läsa om i Donna Druchunas bok Arctic Lace, som också visar hur man gör egna spetsmönster.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)