Asian Dragon

English below

Jag brukar säga att jag är nästan tvåhänt, när någon frågar. Men i dag blev det ju helt tydligt att min vänstra hand inte är så värst bra på att virka. Jag virkar en Asian Dragon, en amigurumi, där man ibland ska virka åt andra hållet, alltså med vänstra handen åt höger. Det är som att lära sig virka igen! En del av mina felvända varv blir lösare än de rättvända.

Jag gillar små virkade och stickade figurer :) Jag gjorde sådana när jag var barn, sålde dem eller gav som presenter åt mina kompisar. Nuförtiden virkar jag amigurumi.

 

På fotot har jag just virkat tillbaka till markören och ska vända igen och virka åt det vanliga hållet, åt vänster. Markören är en krok från ett örhänge, med några trådar fastbundna. Den är verkligen fiffig för den här typen av virkning där markören skall flyttas ofta. Idén fick jag från Christina Powers drakmönster, som jag köpte på Skyfiberarts

Jag är jätteförkyld, mår illa, och det snöar, det är nästan snöstorm. Jag fick ju min spruta för några veckor sedan, så jag ska ju inte må så här! Är det grissjukan, månntro? I dag vill jag bara göra roliga saker, allt annat får vänta på en bättre dag.

I use to say I'm almost twohanded, but today when I have to crochet from the left to the right in some parts of this Asian Dragon by Christina Powers, I had to admit my left hand is not very good at crochet. It's like learning how to crochet from the beginning once more. On the photo, I have just finished single crochet from the left to the right, and next I'm going to crochet in the normal way from the right to the left. Normal for me, that is, as my right hand is my main hand.

You can also see the ingenious crochet marker, a fish hook earring with threads tied to it. That's an idea from the pattern. I bought the pattern from Skyfiberarts.

I like small knitted and crocheted figures :) I made mascots like that when I was a kid, sold them to other kids, or gave them as presents.

I feel awful today, and I don't want to do anything that isn't fun. Is this the flu everybody is afraid of? I got my injection some weeks ago, I shouldn't be feeling like this! The weather is awful too, snow coming down and a strong wind blowing.

Villsau og spelsau

There is no English today, but I'll return to the Villsau- and Spelsauwools later when I start working with these samples. I just wanted to show what I found in the middle of the Ostrobotnian plains, in the home of a passionate knitter and weaver!

Jag köpte en liten hög norsk ull av L, som M, E och jag besökte för ett par veckor sedan. L hade köpt den av den fantastiska Annemor Sundbö när hon var på Annemors spinnkurs. Det är spaelsau- och villsau-ull. De var i samma påse, så jag får börja med att plocka bort hår av fel färg när jag börjar jobba med ullen. Det här är ingen nybörjarull, så jag förstår att L inte velat göra något med den. Längst upp på bilden kan man se garnet hon gjort, utan att skilja åt de olika ullsorterna. Det skulle bli bra mattgarn. Jag blev ju jätteglad över ullen! Vilket fynd mitt på österbottniska slätten!

Det är två gamla norska raser, båda med dubbel fäll och båda av den nordiska kortsvansade fårtypen. Det finns mycket information om dem på nätet, både på norska och engelska, och på svenska.

Villsau (vildfår) Ovis brachyura borealis, är en gammal ras med ursprung i de asiatiska vildfår som domesticerades för ca 11 000 år sedan. Man tror att de kom till Norge för 6 000 år sedan. Villsau har under åren fått inslag av andra raser som merino och islandsfår, men fåret skall enligt rasbeskrivningen se ut som ett får av gammal typ. Titta t.ex. på bronsåldersfåret soaysheep. Villsauns täckhår är korta och skall stå ut från kroppen. Bottenullen skall vara fin. Färgerna varierar från olika bruna toner till svart. Det är önskvärt att fåret fäller håren, det skall alltså inte klippas. Både baggar och tackor har horn. Rasen producerar "Slowfood på snabba ben" säger den norska hemsidan: villsau, men också ullen kan användas.

Spelsau hittar man bl.a. här: Nordic sheep breeds. Spelsau, eller spaelsau, höll på att dö ut runt tiden för förra sekelskiftet, men man har lyckats rädda rasen. Man avlade in flera raser, bl.a. isländska och färöiska får och finsk lantras. Det gjorde fåren tyngre, men hade en negativ inverkan på ullen. Ullen är oftast vit, men andra färger förekommer. Som man kan se av bilden nedan, är den dubbel med mjuk bottenull och långa täckhår. Jag mätte en lock: täckhåren är 30 cm långa.
 
Jag prövade på att skilja ut spelsauns bottenull med finkardorna, och det går bra. Jag har tyvärr inga ullkammar, ännu ska jag väl säga. Det är väldigt mycket statisk elektricitet i luften i dag, så jag lämnar "kammandet" till senare i vår.

Jag återkommer till villsaun och spelsaun senare.

Jag måste få visa min nya klocka, som jag fick i av min älskade man går:

 Vem hade trott att jag skulle gilla en rosa, hjärtformad klocka, men det gör jag! Jag blev jätteglad!

Ravelympics Part 4: finished

My last skeins are now hanging to dry. Jacob was a very nice fiber to spin. Thanks to Ingrid in Sweden I also know where to get Jacob of high quality. This was certainly not the first and last time I spun Jacob. Lofty,light yarns! 10 skeins, 500 grams. The last bobbin was rather full :) I found some unknown black thread that I used to ply with the last meters. Do take a look at Ingrid's Jacob also: she is spinning in the Ravelympics too, but with her usual spinningappetite she's taking much bigger bites than I. Her blog Ingrids funderingar is bilingual and there are lots and lots of wonderful fibertalk (and a lot of funny talk also).

Ravelympics Part 3

I now have 3 skeins Jacobyarn hanging to dry. The yarn is the most lofty I have ever spun. If I can get Jacob without kemp, I'll buy it! This is a very nice fiber to spin. When the yarn is dry, I'll knit a first swatch.

I have also thought a lot about my daughter-in-law, who is in Morocco for post graduate studies at a university. I hope she'll get to see spinners and weavers while she is there, even if that is not what she's intersted in. Look at these women spinning and weaving. The supported drop spindles can take a lot of yarn. My back starts aching when I look at these skilful women, and my heart aches when I think about all the beautiful work they do for nothing. Someone raise the sheep too, shear the wool, and clean it before the spinners can start preparing and spinning the wool. The yarn has to be dyed, too. The amount of work in handspun and woven carpets is unbelievable.

Look at the warp: it's a very even and strong yarn. I wish I could spin like that. It's very different from my Jacobyarn, that is a knitting yarn for lofty outdoor use.

Träffas på riktigt

På Ravelry hittar man mängder av likasinnade. De flesta bor för långt ifrån varandra för att kunna träffas. Men man kan hitta folk inom rimligt avstånd också. Tre textilintresserade damer E, M och B åkte förra lördagen ett hundratal km till L. Vi fick jättegod mat, gott hembakt bröd och kaffebröd. Vi fick klämma på ljuvliga Wollmeisegarner. Vi pratade mycket och länge :) 

Vi fick se en mängd vantar och sockor. L visade oss två lådor fulla med undervisningsmaterial, som hon använt på kurser och i skolan. Jag tror ju att det är bara en bråkdel av vad hon har i sina gömmor. L har också verkligt fina stickböcker. Jag började undra om jag inte borde skaffa mig några jag också.

När L öppnade dörren för oss kände jag igen henne. Vi har varit på samma kurser åtminstone tre gånger. Vi har t.o.m. suttit bredvid varandra på Maria Gullbergs virkkurs för några år sedan.

L hade bland annat stickat en mycket välgjord korgbotten. Hennes har inga hål i hörnen som mina jämt får hur jag än flyttar maskorna. Hon hade också stickat en mudd som vrider sig. Garnet i mudden på fotot nedan är flamfärgat, det är alltså ett garn, inte två. L hade också avmaskat för fingrarna så att vanten passar hennes hand med kort lillfinger, vilket jag också har. Hon hade gjort en trevlig sockhäl där de upplockade maskorna stickas i rätstickning i några varv. Hon har smygvirkat vantar, vilket inte är så vanligt nuförtiden. Det var smygmaskvirkningen (krokvirkning), som gjorde att L och jag började maila varandra på Ravelry. Hennes vantar kändes underbart mjuka och varma. Du ser dem på fotot längst upp.

Naturligtvis stickade tre av oss. M hade sländan med också. L var upptagen av sina värdinneplikter. Bordet var fullt av böcker, tidskrifter, stickningar och färdiga plagg.

Om vi ska träffas igen? Ja, det ska vi. Tre av oss väver, alla stickar, två spinner mycket men alla fyra kan spinna, och troligen virkar allihop (minns inte om vi alls hann prata om virkning). Antagligen har vi fler gemensamma tekniker att diskutera. Vi kunde t.ex. fortsätta med olika slags uppläggningar, för där finns mycket att lära. Vår skoluppläggning med två ändor är verkligen inte den enda.