I'm sorry but there is no English today, as the following grew far beyond what I find reasonable to write about in two languages. But it's all about my trip to UK KnitCamp in August, and why I chose the teachers and classes I was also lucky to get. I will blog about the trip in English later, do look out for that :)
Nu verkar mitt program för KnitCamp vara klart. Shetlandsjalar med
Donna Druchunas. Baby Surprize Jacket med
Jared Flood. Spinning och stickning med
Deborah Robson. Ullkunskap och spinning med Oliver Henry och
Liz Lovick. Stickcafé med
Debbie Stoller. Och så det stora tepartyt, den skotska middagen och den stora marknaden, och barbeque och party. Ravelryfolket valde att inte komma, men det verkar inte vara många som är upprörda över det. Fast det hade varit kul att se dem.
Det har varit många turer kring detta KnitCamp. Dollarkursen rasade och ställde till det. Det kom ett askmoln och ordnade om flygbokningar. Det började gå rykten som inte var trevliga. Men just nu ser programmet fantastiskt ut, och entusiastiska stickare och spinnare fyller Ravelrys forum med glada och förhoppningsfulla budskap. Textilföretagarna laddar upp med garn, fibrer och redskap. Vädret verkar bli uthärdligt. Kan man begära mer, så här i förväg?
Det har funnits massor av kurser och lärare att välja mellan. Jag hade tur och kom med på alla kurser jag ville gå på, och fick de lärare jag ville ha.
Jag är särskilt glad åt att det blev Donna Druchunas som övertog kursen om Shetlandsjalarna efter att Gudrun Johnston beslöt att inte komma. Jag har beundrat Donnas arbete med sticktraditioner i flera år. Hennes bok Arctic Lace är en guldgruva av mönster och kunskap. Den är också ett typiskt exempel på hur Deb Robson arbetar som redaktör. Boken är utgiven på Debs förlag Nomad Press, som specialiserat sig på kvalitativt högtstående textillitteratur utan glamour och glitter. Donnas nya bok Successful Lace Knitting, Celebrating the Work of Dorothy Reade finns förhoppningsvis att köpa i Stirling. Vi som stickat spets i årtionden är förstås väldigt nyfikna på den här boken, som hyllar den stickare som befriade oss från skrivna mönster och gav oss diagram. Boken innehåller mönster av bl.a. Evelyn A. Clarke, som jag tycker är en underbar designer med klara, enkla mönster som är så svåra att rita och så lätta att sticka. 25 % av inkomsten från boken går till myskoxprojektet, som är i desperat behov av pengar. Den här boken är utgiven av Martingale, och finns t.ex. på AdLibris. Titta på myskoxarna här:
Muskoxfarm. Jag gillar också namnet på Donnas webplats, Sheep to Shawl. Det uttrycker ju nog samma sak som mitt eget bloggnamn, fast jag är mera vidlyftig :)
Deb Robson var och är en av mina stora förebilder både som spinnare och skribent. Hon var chefredaktör på Spin Off när jag började prenumerera på tidskriften på 90-talet. Andra som hon gett ut eller redigerat är Patricia Gibson Roberts och Alden Amos, två till av mina förebilder. Under något av de första åren som prenumerant på Spin Off fick jag en pen pal, Kris Paige, som ibland skrev i tidningen. Vi har fortsatt att brevväxla och ibland byta fibrer ända sedan dess. Tack vare Kris fick jag för många år sedan prova på llama, Polwarth, pygora, silkeblandningar. Titta på Debs blogginlägg från 29 juli om vargprojektet, som jag tycker är fasansfullt för att det behövs, och underbart för att det finns:
Wolves. De kurser jag går på i Stirling handlar båda om Debs stora projekt, kartläggningen av fibrer från hotade fårraser. Vi är ju på väg mot en skrämmande likriktning av ullproduktionen för att fibrerna ska passa textilindustrin. Många av de fårraser som producerar fibrer som inte är så lätta att processa i industrin håller på att dö ut. Under sina sista år på Spin Off startade Deb ett projekt för att inventera fibrer från de här raserna. Nästa år kommer hennes bok med hundratals fiber- och spinnprover, och det handlar enbart om får från engelsktalande länder. Hur många tror ni det finns som inte kommer med? Jag har ingen aning, men det måste ju röra sig om hundratals det med. Jag tar med tre fiberprover från en hotad ras, ålandsfåret, som Deb ska få med sig hem. Jag har femton prover till som jag skickar henne under hösten.
Här följer en parentes om vargar:
(Vargfibrer har jag inte lyckats få tag i ännu. Är det någon av mina läsare som vet var man kan få vargull? Varg gull :)
Jag har faktiskt klappat en varg. Det var i en vildmarkspark nåt hundratal km härifrån, i slutet på 70-talet. Vargar kan ha milda snälla ögon, men de är inte tama, tro inte det. Nu kan man inte komma så nära vargstängslet som då i parken i Ähtäri. Det händer att vargar vandrar igenom skogarna runt vår dal. Det får de gärna göra, men jag vill inte att de ska ta vår hund i brist på bättre mat. Faktiskt inte. Men jag skulle gärna möta en varg där ute, ensam, utan hunden. Jag trimmade hundar i tjugo år. När man får en hund på bordet första gången, måste man kunna läsa den inom tio sekunder. Sedan är det för sent. Jag blev biten två gånger, ena gången av en hund med öroninflammation, andra gången av en totalt livrädd liten hund. Jag hoppas att jag inte möter en sjuk eller livrädd varg.
Vad jag tycker om vargar och varghybrider? Vargar tycker jag om, varghybrider tycker jag inte om.)
Jared Flood är i mitt tycke en mästare med garn och mönster. Han kan ta fram ett garns själ på ett sätt som ingen annan jag känner till kan. Han håller flera kurser i Stirling, men jag valde Baby Surprise Jacket eftersom jag också är en stor beundrare av Elizabeth Zimmerman. Om ni kollar
Franklin Habits blogg Panopticon, hittar ni litet tidigare i år ett inlägg om en eventuell film om Zimmerman av Scorzese. Hennes liv och hennes stickning är så fulla av dramatik och genialt skapande, att det faktiskt kan klämmas ihop till en Hollywoodfilm. Hurudan den blir, om den blir till, är förstås en helt annan sak. Jag har inte stickat någon Surprize Jacket tidigare, så det här kommer att bli jättekul!
Oliver Henry hittar man på
Jamieson & Smith, som är huvudsponsorer för KnitCamp. Det han inte vet om ull lär inte vara möjligt att veta under en livstid, säger folk. Under en kväll får vi höra honom berätta om ullsortering, vad man ska tänka på när man har en fäll framför sig, hur man bäst spinner de fibrer man har valt. Och då handlar det förstås om Shetlandsull. Shetlandsfåret är en ras som numera finns i olika varianter. De har dubbel fäll och hör till de nordiska kortsvansade fårraserna. Oliver Henry assisteras av Liz Lovick, som också vet en hel del om spinning och garn.
Debbie Stoller har jag skrivit om här:
Debbie Stoller. Nu får jag se och höra henne, på puben en kväll efter mycket stickande. Det blir verkligen roligt.
Mina reskamrater då, vad gör de? Olebrumm är ute i skogen tillsammans med 10 000 (tiotusen, jo just det) scouter på en jamboree, om hon inte blivit frisläppt vid det här laget. Shumke har anställts av KnitCamp och det var ju tur, för där behövdes verkligen en dam med glatt och friskt humör och nerver av stål och amerikansk det-här-fixar-vi-anda.
Det skulle ha varit ett par foton här på bloggen, men det är så mycket åska i luften att det är stört omöjligt att ladda upp foton. Det får bli en annan gång. Hoppas ni hade roligt ändå!
