Textile Stories hette en liten utställning som Anna-Maija Bäckman och Leena Nyqvist höll på Loftet i Vasa hösten 2010. Det röda hjärtat med kranen är gjort av Leena Nyqvist. "Elämän vesi, Livets vatten" kallar hon det. Det är mycket effektfullt i verkligheten. Det känns rätt onödigt att påpeka syftningen på det blödande hjärtat.
Anna-Maija Bäckmans "Tuhlattua naisenergiaa? Förspilld kvinnoenergi?" (så heter verket i verkförteckningen) är också tankeväckande. Så mycket nedlåtande och förklenande vi under åren fått höra om våra försök att göra livet vackrare! Virkningen hörde i några årtionden till det skamfulla, det som tog kvinnokraft när vi borde ha förändrat världen, krossat glastaken, stoppat krigen, miljöförstöringen och jag vet inte vad. Då virkade vi lite i smyg. Mormödrarnas lakan kunde kanske hängas i fönstren, när de nu en gång fanns och det kändes lite elakt och gjorde kanske lite ont att kasta bort dem. Där gulnade de och föll sönder. Så var vi av med dem. Hurra?
(Nej, jag gjorde inte så med min mammas lakan. Mormor hörde till de kvinnor som aldrig hann lära sig virka, hon var bondhustru, så hennes lakan hade inga spetsar. Mamma virkade och broderade för att hålla sig vaken under nätterna på sjukhuset där hon arbetade.)
De vackra spetsarna med broderiet sitter på en duk. Du får själv fundera på hur förspillt det är att sitta vid ett bord dukat med något så vackert och välgjort. Som du kanske märker blev jag litet upprörd av Anna-Maijas duk, vilket nog var meningen. Tack för det! Anna-Maija själv har nog visat vad hon tycker genom att göra utsagan till en fråga och inte ett påstående.
Jag vill också puffa för nästa utställning som ni kan se från och med i morgon: Eija Koskis "Luonnollista Joulua! Naturlig Jul!". Det är en utställning med material från naturen. Inbjudningskortet till vernissagen visar en underbart vacker krans av näver. Spiralen och cirkeln är för evigt fascinerande former.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar