Det finns en bybutik mitt ute i ingenstans som blivit ett begrepp. Den finns i södra Österbotten i en by med ca 500 invånare. Det finns ett sextiotal affärsföretag runt varuhuset Kyläkauppa, som direkt översatt faktiskt betyder Bybutiken. Bybutiken har egen gratistidning som sprids i en stor del av landet, eget tv-program, den ordnar jättelika pilkfisketävlingar, rockkonserter, traktor-, bil-, hund- och kattutställningar... idéerna tycks aldrig ta slut för handelsmannen Vesa Keskinen och hans team.
När min man och jag var där första gången någon gång på 90-talet tyckte vi det var ett hemskt ställe. Trångt, smutsigt, fullt med bedrövliga klädtrasor i högar. Men mycket har hänt sedan dess. Nu finns där ett jättelikt nytt varuhus. Det är välordnat och välförsett. Det finns rätt gott om plats mellan hyllorna trots den stora mängden besökare. Parkeringen är flera hektar stor, som man kan se på bilden överst. Det står faktiskt tusentals bilar där, men de syns inte pga den enorma storleken. Det finns ett hotell, husvagnsparkering, hamburgerställen, kaféer, restaurang. Matbutiken är ren och ljus. På sommaren finns det en trädgårdsbutik med allt från plantor och jord till möbler och maskiner.
Men ändå, varför ge sig iväg ända dit? Det är ca 150 km till bybutiken från oss. Vi åker inte ofta dit, vartannat år ungefär. I går tyckte jag det var dags, och min man var genast med på noterna. Vädret var mörkt, regnigt, blåsigt, helt enkelt skitdystert. Bra dag att ligga ute längs vägarna, åka genom skogarna, med just ingenting att titta på utom älgjägarnas bilar längs vägkanterna. Sticka sockor.
Bybutiken var märkligare än någonsin med alla sina excesser i dålig smak. Rosa fasadkuliss i nåt slags romantisk slottsimitation markerar hotellet och matbutiken, som har stora pelare i skickligt utförd marmorådring inomhus. I handelsmannens trädgård finns mängder av jättelika vita enhörningar som står på bakbenen, och mera imiterade marmorpelare som bara står där som nåt slags ruiner. Det är så hemskt att det blir roligt. Själva lådan, alltså varuhuset, har man inte försökt dölja på något vis. Den ser ut som ett lagerutrymme. I ena änden sticker litet av ett traditionellt rödmyllat österbottenhus i stock ut en försynt gavel. I andra änden, någon halvkilometer bort, finns den rosa slottskulissen.Visst hade vi roligt. Vi hittade en högtryckstvätt som varuhuset på sitt typiska manér sålde billigt. Man köper in ett hundratal exemplar av något som lockar folk att ge sig iväg till bybutiken. Sedan betalar vi kunder gladeligen vanliga priser för resten vi plockar åt oss under vandringen, för det är klart att också något man inte tänkt sig hamnar i den jättelika kundvagnen. Vi vet att vi blir lurade, men det är ju en del av showen. Vi tittar på folk, förundrar oss över alla smaklösheterna bland det som bjuds ut och gläder oss åt fynd. Det finns också väldigt bra varor, t.ex. finsk design.
I går sålde tygavdelningen bl.a. bra möbeltyger för fem euro metern. Vi fick ett nytt överkast till gästsängen (jo jag ska väl sy ett par sömmar först). Garnavdelningen är det bara till namnet, den är väldigt liten, sålde det klassiska finska stövelsocksgarnet Sju bröder riktigt ordentligt billigt, så jag plockade åt mig några nystan. Marimekko hade en låda med stuvbitar, så jag fick med mig en meter vackert tyg som skall bli present åt någon (jag ska sy ett par sömmar till...) I Taitoshop hittade jag mera sockgarn, Sandnes Sisu i en trevlig röd färg.
Det var fullt med barnfamiljer överallt. Barnen var för det mesta på väldigt gott humör, men i hamburgerkön hörde jag en trött mamma med allvarligt och bekymrat tonfall fråga pappan om det inte vore bättre att åka hem och koka gröt eftersom de tre barnen inte kunde hållas samlade och vara lite tystare. En stund senare satt de alla lugna och sansade vid ett bord och mumsade hamburgare :) En liten kille med glada ögon stod mitt i stråket utanför matbutiken och skrattade åt sin pappa, som försökte få ungen att komma fram för att bli upplyft i famnen. I kaféet satt fyra barn och undersökte sina inköp, som vi inte kom underfund med vad det var. Senaste samlarvurmen kanske? Smörgåsarna var riktiga: surt rågbröd med lax och ägg. Senare åt vi riktigt god ugnspotatis med lax åt mig (igen!) och skinka åt mannen.
Handelsmannens hus finns på andra sidan en liten å, bara ett par hundra meter från butiksladan.
God Jul allesammans! Tomten är iklädd Jussitröjan, den som mer än mycket annat symboliserar den österbottniska finskspråkiga mannen. Han står här och vickar på höfterna i takt till julmusiken, som ännu inte är särskild högljudd eller påträngande. Handleden har visst råkat ut för någon olycka.
söndag 31 oktober 2010
lördag 30 oktober 2010
Yarn Maker
I got my second issue of Yarn Maker earlier this week. The first issue of the new British spinning magazine was distributed at Spin Night during UK KnitCamp in August this year. Mr Oliver Henry of Shetland Wool Brokers and Jamieson and Smith showed us the fabulous Shetland wool at Spin Night, here you can see him on the front page in the wool shed in Lerwick.
I like Spin Off Magazine, but there are seldom articles about spinning in Europe in it, so Yarn Maker fills a big gap. As UK is the leading wool country in Europe, with long traditions, lots of sheep breeds, and equipment for spinning, there is also much knowledge and people with skills. The first two issues of Yarn Maker are promising. The only thing I would wish is at least one long, penetrating article in each issue. I hope that will be possible.
One of the articles in the October issue describes what alum does to the colors when dyeing. There are good photos that show the differences in color when using alum as mordant compared to not using it. Another article tells about Shetland wool. You can also read about wool pickers, dyeing with onion skin, a Gaelic wool fest, the history of sheep shearing, yarn in ancient times, sheep breeding for color. There is a list of events. Fiber tourism, fun fun! There is much more in UK than Woolfest. And there is a competition in which you can win a book about dyeing: the revised edition of Jenny Dean's "Wild Color".
I hope more small businesses will find the magazine and advertise in it. Already there are many interesting companies telling about their products. Shipping and tolls from USA to Europe is expensive, and prevents at least me from buying anything expensive from that country. Buying from another EU country is very tempting.
Interested? The site is here: Yarn Maker
I like Spin Off Magazine, but there are seldom articles about spinning in Europe in it, so Yarn Maker fills a big gap. As UK is the leading wool country in Europe, with long traditions, lots of sheep breeds, and equipment for spinning, there is also much knowledge and people with skills. The first two issues of Yarn Maker are promising. The only thing I would wish is at least one long, penetrating article in each issue. I hope that will be possible.
One of the articles in the October issue describes what alum does to the colors when dyeing. There are good photos that show the differences in color when using alum as mordant compared to not using it. Another article tells about Shetland wool. You can also read about wool pickers, dyeing with onion skin, a Gaelic wool fest, the history of sheep shearing, yarn in ancient times, sheep breeding for color. There is a list of events. Fiber tourism, fun fun! There is much more in UK than Woolfest. And there is a competition in which you can win a book about dyeing: the revised edition of Jenny Dean's "Wild Color".
I hope more small businesses will find the magazine and advertise in it. Already there are many interesting companies telling about their products. Shipping and tolls from USA to Europe is expensive, and prevents at least me from buying anything expensive from that country. Buying from another EU country is very tempting.
Interested? The site is here: Yarn Maker
torsdag 28 oktober 2010
The Worm and the Dog
I wonder where this came from? Ten centimeters of snow, no signs of where it came from. It was dead, frozen to ice.
Isn't he beautiful? Kasper, our funny, kind, stubborn dog.
Isn't he beautiful? Kasper, our funny, kind, stubborn dog.
onsdag 27 oktober 2010
The Animal
Portland - The Animal, or, Maybe I Should Use Water
Or, maybe it's dry indoors this time of the year :)
fredag 22 oktober 2010
Kasper och jag har haft en fin dag
Han är så vacker. Han är snäll. Han är klok. Solen har just stigit över skogen på andra sidan dalen, och i gräset glimmar frosten. Senare på dagen går vi på promenad. Först går vi in och kokar te, tvättar ull och spinner litet. Ljuset är magiskt inne i köket också. Den gamla finska vita pelargonen Hillevi blommar ännu, liksom den knallröda A Happy Thought med sina variegerade blad. En liten äggskalspelargon har också några blommor som speglar sig i fönstret, men de är nog de sista för i år. Basilikan är fortfarande grön och fin.
På eftermiddagen skiner solen fortfarande, och det är friskt i luften. Det doftar underbart gott. De senaste månaderna har Kasper blivit mindre benägen att ta egna rutter. Jag kopplar loss honom, men håller honom under uppsikt. Han försvinner i vegetationen på bråkdelen av en sekund. Om han får upp ett harspår kan han ge sig iväg lite längre bort. Han är vallhund, inte så bra på jakt, men som de flesta hundar har han svårt att motstå harar. Han får inte jaga, så jag släpper honom inte med blicken. Så fort han stelnar till och får hökblicken kallar jag in honom. Det går om jag är uppmärksam. Han är också väldigt glad i flickorna i byn. Vi vet oftast om någon av dem löper, för han blir orolig och gnällig. Då får han inte vara lös, för ingen inkallning i världen får honom att komma tillbaka.
Den lilla backen där Kasper står är en vacker plats. Hit går vi så ofta vi kan, men det är inte alltid möjligt. Det ligger en åker mellan backen och vår gård. När åkern är nyplöjd är den inte alls rolig att gå över. Kasper ser ut som om han tagit ett gyttjebad, och våra kläder blir rätt leriga de också. Men i dag är det torrt och fint, och fortfarande frost på eftermiddagen. Färgerna är underbara. Det finns så mycket färg och form på hösten.
Miranda är nu ensam katt i huset. Förra veckan blev hennes mamma NeferNeferNefer sjuk och dog. Miranda är lite vilsen. Hon är mild och försynt tillsammans med människor, men en mycket skicklig sorkjägare. Tyvärr jagar hon också sådant som vi tycker hon kunde lämna ifred. Hon är en nattkatt. När det blir mörkt går hon ut. Hon pratar mycket, och hon är oftast på fel sida om dörren. "Släpp in mig, släpp ut mig!"
Den här dagen har varit underbar. Jag har i lugn och ro kunnat koncentrera mig på att kamma och karda ullprover från tre får: Border Leicester, Castlemilk Moorit, North Ronaldsay. Jag har spunnit ganska mycket, putsat Kaspers öron, pratat med Miranda. Jag har dödat tre klädesmalar. Jag har tvättat ull från ett okänt får, och det sista av den smutsiga delen av min shetlandsfäll. Jag har skrivit, och jag har läst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)