Regnbågsgarn, rainbowyarn

English below

Jag fick en härlig hög fibrer av Marie: olika slags ull och rätt mycket tencel. Jag hade aldrig spunnit tencel förut, så det gladde mig verkligen. Ullen var dels väldigt grov, dels merinotops tror jag. Jag bestämde mig för att handkarda den grova ullen med tencel, och det blev mycket lyckat. Månntro Marie hade förutspått att jag skulle göra så? :) Resten av fibrerna har jag lagt undan till ett annat garn.

Det var mycket lätt att karda och spinna. Jag lade till lite sarisilk och angelina från min stash. Jag ville inte blanda färgerna allt för mycket. Jag kardade därför lite halvslarvigt och spann från de fluffiga högar jag fick när jag lyfte fibrerna från kardan. Jag spann en enda tråd som jag navajoplajade omedelbart. Jag kunde faktiskt INTE vänta att garnet skulle lugna sig. Det blev lite fnurror, men det gör inget. Jag kan inte få fram glansen och glittret på fotot, tyvärr.

Månntro det här blir en sjal, med grova stickor och något roligt spetsmönster?

I got a wonderful heap of fibers from Marie: different wools and rather much tencel. I had never spun tencel before, so I was very happy about it. The wools were both very coarse, and merinotops, I think. I decided to handcard the coarse wool with the tencel. The result was very good. I have a feeling that was what Marie thought I would do? :) The rest of the fibers I put away for another yarn.

It was very easy to card and spin. I added som sarisilk and angelina from my stash. I didn't want to mix the colors too much. I carded somewhat carelessly and spun from the fluffy heaps I got when I lifted the fibers from the carder. I spun one single thread that I navajoplyed at once. I really could NOT wait for the yarn to relax. I got some snarls, but that doesn't matter. I'm sorry I can't get the nice shine and glitter to show on the photo.

I think I'll knit the yarn into a shawl, with big needles and a lace pattern.

Att se ett träd, to see a tree

English below

Det här är ett citat som jag tar fram ibland:

"Ibland tänker jag på den där målaren i Kina,
han som målade ett träd, ständigt samma träd utan att lyckas
och utan att misströsta och sen en vacker morgon
när hans skägg hade hunnit bli grått
såg han sitt träd, äntligen,
och kunde utan vidare måla det skönaste
och mest övertygande träd som nånsin
har målats i Kina."

Skrivet av Tove Jansson i "Meddelande".

This is a quotation I keep looking at from time to time:

"Sometimes I think about that painter in China,
he who painted a tree,
always the same tree without succeed
and without dispair
and then one beautiful morning
when his beard had turned grey
he saw his tree, finally,
and he could just like that paint the most beautiful
and most convincing tree that has ever
been painted in China."

Written by Tove Jansson, in "Meddelande", a short story I think. Translated by me right now. Tove Jansson was, besides being the mother of the Moomin characters, a fine author and a wonderful painter.

ett träd på vår gård, i oktober - a tree in our garden, in october

Härlig spinnbok, ihana kehruukirja

Suomeksi alla

När Anna Ekerwalds bok "Spinna med slända, spinnteknik på det grekiska fastlandet och Peloponnesos" kom ut 1994, var jag upptagen med att lära mig spinna på en gammal spinnrock som jag fått låna av en granne.

Nu spinner jag på slända nästan varje dag, och boken känns angelägen på nytt. Jag fjärrlånade den först, men sedan hittade jag den på Slöjdmagasinet och köpte den. Vilken underbar bok det är! Den energi som Anna Ekerwald använder för att köra runt på grekiska fastlandet och Peloponnesos är eftersträvansvärd. Hon beskriver kort, men med inlevelse de spinnerskor hon träffar. Beskrivningen av de tekniker som dessa sländspinnerskor använder är mycket informativ. Med den mycket större erfarenhet av sländspinning som jag nu har, kan jag fullt uppskatta boken.

Anna Ekerwald har samma problem som spinnare fortfarande har: terminologin. Hon har varit tvungen att hitta egna ord för flera arbetsmoment. Vi som nu spinner lånar ord och uttryck från engelskan, eller gör svengelska av dem t.o.m. när det finns etablerade svenska ord som "slända" (kallas t.ex. "spindel", "bobin" i stället för "rulle", "plaija" i ställe för "tvinna" osv. Jag kan tänka mig att problemen är de samma överallt där spinningen inte förekommit kontinuerligt. Å ena sidan kan man tycka att det är synd att det egna språket inte upplevs som tillräckligt bra eller fint, å andra sidan har lånord alltid förekommit, och gamla ord har ersatts med nya.

För mig är boken även av intresse genom de beskrivningar av spinntekniker som finns i den. Det är befriande att läsa att alla de 18 spinnerskor Anna Ekerwald dokumenterar spinner olika. Som spinnare får man ibland höra att man spinner fel, eller "inte som mamma". Man kan förstås förklara att mamma kanske spann ett annat slags garn eller av andra fibrer, men det känns lite tröttsamt när man gjort det hundratals gånger. Med internet kom vår insikt om hur olika man kan spinna, men den möjligheten hade jag inte i mitten på 90-talet. Därför var Anna Ekerwalds bok ett bra stöd för mig när jag började spinna för publik.

Kun Anna Ekerwaldin kirja "Spinna med slända, spinnteknik på det grekiska fastlandet och Peloponnesos" ilmestyi 1994, olin keskittynyt oppimaan kehruuta vanhalla rukilla jonka sain lainata naapurilta

Nyt kehrään värttinällä melkein joka päivä, ja kirja tuntuu taas ajankohtaisemmalta. Kaukolainasin sen ensin, muta sitten löysin sen Slöjdmagasinetista ja ostin sen. Kuinka ihana kirja tämä on! Voi vain toivoa että energia millä Anna Ekerwald ajaa pitkin Kreikkaa ja Peloponnesosta olisi myös itselläni. Hän kertoo lyhyesti mutta elävästi kehrääjistä joita hän tapaa.

Anna Ekerwaldilla on sama ongelma kuin nykypäivän kehrääjillä: ammattisanasto. Hän joutuu keksimään omia sanoja työvaiheille, joille ruotsinkielisiä sanoja ei ole. Tämän päivän kehrääjät lainaavat termejä englanninkielestä, tai muodostavat "svengelska"-sanoja silloinkin, kun vakiintunut ruotsinkielinen sana on olemassa. Samaa ilmiötä voi havaita suomeksi. Toisaalta voi ajatella että on surullista että oma kieli koetaan huonompana tai vähemmän hienona kuin englanninkieli, toisaalta lainasanoja on aina esiintynyt, ja uudet sanat ovat korvanneet vanhoja.

Minulle kirja on mielenkiintoinen myös siksi, että siinä kuvataan eri kehruutapoja. Kaikki 18 kehrääjää joita Anna Ekerwald kuvaa, kehräävät eri tavalla. Tämä on vapauttavaa. Kehrääjänä saa usein kuulla että kehrää väärin, tai että "äitini ei kehränyt noin". On rasittavaa selittää aina uudestaan ja uudestaan että äiti ehkä kehräsi erityyppistä lankaa, tai eri kuiduista. Nykyään näemme internetistä kuinka monella eri tavalla voi kehrätä. Tätä mahdollisuutta minulla ei ollut 90-luvun puolivälissä. Anna Ekerwaldin kirja antoi minulle tukea ja turvaa kun rupesin kehräämään työnäytöksissä.

Sockor, socks, sukat

English below Suomea alla
 
Det är snart jul. Vilken överraskning! De senaste åren har släkten glatt mig genom att önska sockor i julklapp, riktiga, handstickade sockor alltså. Under sommaren och hösten brukar jag sticka de små sockorna, men i november upptäcker jag att de stora, alltså 45-46:orna, inte ens har garn att bli till av.

Alltså blir det stövelsockor åt de storfotade i år. Med grova stickor av 7-veljestä. Här "använder" Kasper det första paret, storlek 42-44.

It's soon Christmas. What a surprice! The last few years my relatives have made me happy me by wanting socks for Xmas. Real, handknitted socks, that is. During summer and autumn I use to knit the small socks, and in November I find out that the big ones, 45-46 (don't know what the size might be in other countries) don't even have the yarn to make them from.

That's why I'll knit bootsocks with thick needles this year, from 7-veljestä, a thick sockyarn. Above you can see Kasper "using" the first pair, size 42-44.

Kohta on joulu. Mikä yllätys! Viimeisinä vuosina sukulaiseni ovat ilahtaneet minua toivomalla sukkia lahjaksi. Siis ihan oikeita käsin neulottuja sukkia. Kesän ja syksyn aikana tapaan neuloa pienet koot, marraskuussa sitten huomaan että isot, 45-46, eivät ole edes lanka-asteella.

Siksi neulon saapassukkia tänä vuonna. Paksut puikot ja 7-veljestä. Yllä voit nähdä Kasperin "käyttämässä" ensimmäistä paria.

Mässa!

Tammerforsmässan Suomen kädentaidot är ett av årets måsten. Tre stora hallar fulla med hantverk, material, prova-på hantverk-, utställningar, modeshower, utkorande av årets vinnare i olika hantverk, stenar och smycken för stenfolket... och mängden besökare är obeskrivlig. Det känns som en omöjlighet att åka dit med egen bil, för man är tvungen att gå hur långt som helst för att ens komma fram till ingångarna. Buss alltså, resan ordnades av Loftet i Vasa. Resan till och från Vasa gick i trevligt sällskap: Doris och Ingalill. Titta på Doris här: Topparsbacken

Jag skulle inte köpa så mycket, nej, absolut inte. Men för säkerhets skull, utifallatt :-) tömde jag spargrisen.

Det fanns ovanligt mycket fibrer på mässan i år: merinotops, silke, ull i olika kvaliteter. Nästan allt var tvättat och färgat. På Ravelrys finska spinnforum kom det förra veckan flera inlägg om all den smutsiga bedrövliga ull som såldes på mässan i Helsingfors i början av november. Det är obegripligt att sådant ännu förekommer. Men i Tammerfors såg jag inget av detta. Det kan förstås hända att jag missade just den montern, för jag hann inte se allt. Men jag såg bl.a. riktigt trevlig grön Kainuun harmas-kardflor, och Pirtin Kehräämö hade ganska mycket kardflor i olika färger. Spinneriet sålde också förgarn i många färger.

Jag köpte några nystan garn, men mest tittade jag bara, och fingrade på de garner jag inte sett tidigare. Ett nystan ska till England, som gåva i Ravelrys RAK Europegrupp. Men jag köpte alla stickor jag kunde, stickorna tog nämligen slut väldigt fort. Jag lyckades få några paket KnitPro rundstickor, och en ny grej: rundstickor med extremt tunn kabel. Jag testade dem i bussen hem, och de kändes väldigt bra. Här hittar man dem: Kollageyarns.

Skräddarsax, nålar för nålbindning, nåletui, glaspärlor, en liten ammonit som känns väldigt trevlig i handen, och några knappar rymdes också med. Och en liten Tolvana åt min man. Den står mitt i fotot och tittar vindögt upp mot skyn.

När jag kom hem hittade jag två överraskningar: två böcker, en slynggaffel och två kroknålar från Slöjdmagasinet, och ett RAK-paket med fibrer från Marie! Tala om julafton! Tack Marie! De här fiberduttarna ska jag lägga till mina egna, och i december ska jag börja spinna ett extra roligt garn.

I dag är jag lite obeslutsam om vad jag egentligen ska göra. Ska jag ordna hyllorna så alla fibrer får plats, göra risotto, gå ut med hunden, baka äppelkaka, eller sticka julklappssockor och läsa Kära syster av Joyce Carol Oates? Jag kan ju börja med att koka kaffe.