Småländsk korsningsull - Crossbreed wool from Småland. My Fiber Studies 25

Mixing Swedish and English today! This fiber study is not part of SpinDoctor's rare breeds challenge, as neither of the wools come from an established sheep breed.

Jag fick två ullprover av Anna. Det är ljuvlig ull från korsningsfår i Småland, troligen svenska finullsfår och någon köttras. Ullen är lång, glansig, perfekt lockig och mycket stark. Det säger "twing" om den när man gör ett ryckprov vid örat. Den påminner om de mjukare och finare longwool sorterna, faktiskt väldigt lik finsk lantrasull av ryatyp. Båda fällarna har täckhår och bottenull, mera i den svarta än i den vita. Fibrerna är fina till grova.

I got two wool samples from Anna. It's lovely crossbreed wool from Småland in Sweden, probably Swedish Finullsfår and a meat breed. The wool is long, lustrous, has perfect crimp and it's very strong. It says "twing" when you pull it beside your ear. It reminds me of some of the softer an finer longwools, in fact it's very close to the upholstery type of Finnwool from the Finnish landrace. Both fleeces have outer coat and under coat, more in the black than in the white. The fibers are fine to coarse.

Jag beredde ullen på flera sätt och spann flera olika garnprover.

I made several wool preparations and spun different yarn samples.

1.
Ullen öppnad på handkardor (flick kardade). Jag lade 2-3 lockar på kanten av en karda och drog dem genom tinnarna. Sedan vände jag lockarna och gjorde likadant. De öppnade lockarna förvaras med topparna åt samma håll.

I opened the wool on handcarders (flick carded). I put 2-3 staples on the edge of a carder and pulled them through the tines. Then I turned them and opened the other end the same way. The opened staples are stored with the tip ends in the same direction.

Jag spann två fina trådar med kort framåtdrag på spinnrock, Louet Victoria med ratio 1:8.5. Om jag hade använt slända skulle jag ha tagit en medeltung (ca 28 gram) topptyngd slända. Jag spann från toppänden. Jag tvinnad med ganska hård snodd och fick ett kamgarn som skulle vara mycket bra i spetsstickning.

I spun two fine threads with a short forward draw on a spinning wheel, Louet Victoira with ratio 1:8.5. If I had spindled, I would have chosen a top whorl medium weight (about 1 oz) spindle. I spun from the tip end. I plied with a pretty tight twist and got a worsted yarn that would be very good in lace knitting.

Man skulle få ett liknande garn om man använde hundkam för att öppna ullen och spann på samma sätt.

You would get a similar yarn if you used a dog comb to open the wool and spun in the same way.

2.
Jag gjorde ett likadant kamgarn av den svarta ullen.

I made a similar worsted yarn from the black wool.

Jag ber om ursäkt för högdagrarna i det vita garnet. Jag fotograferade på flera olika ställen, men det vita garnet reflekterar ljuset på ett sätt som verkar omöjligt. I den svarta härvan finns lite garn med en vit och en svart tråd. Det här bekräftar det som många spinnare vet: kamgarn reflekterar ljus på ett annat sätt än kardgarn. Jämför med kardgarnet nedan, fotot är taget vid samma tillfälle på samma plats. - I apologize for the highlights in the white yarn. I took photos in different places, but the yarn still reflects light in a way that seems impossible. This confirms what many spinners know: worsted yarn reflects light in another way than woolen. Compare to the woolen in the photo below, taken at the same spot and at the same time. In the black yarn is a meter or two with one white and one black thread.

3.
Jag kardade några vita lockar till kardrullar med mina gamla, slitna finska kardor. Jag spann ett tvåtrådigt kardgarn på spinnrocken.

I took my old, well used Finnish hand carders and made a few white rolags. The wool opened easily. I spun a 2-ply woolen yarn on the wheel.

4.
Jag gjorde ett likadant kardgarn av den svarta ullen. Jag spann med dubbelt drag, eftersom det var fibrer av olika längd i kardrullorna. Mitt dubbla draget börjar med att jag släpper upp lite snodd i fibrerna samtidigt som jag hastigt drar ut dem till en tjock ojämn sträng. Sedan jobbar jag på en liten bit i taget av den tjocka strängen, jämnar till och drar ut den så tunn jag vill ha den samtidigt som jag ger tråden mera snodd. Sedan släpper jag upp den på rullen.

I made a similar woolen yarn from the black wool. I used a double draw because there were fibers of differnt lengths in the rolags. My double draw starts with letting twist into the fiber supply and at the same time drafting a thick and uneven sliver. Then I go back and even and thin the thread while I let in more twist and finally let the bobbin wind it on.

Rexenne spinner dubbelt drag på ett liknande sätt. Jo, hon pratar mycket men hon är en mycket skicklig spinnare också, titta gärna på henne. - Rexenne spins double draw in a similar way. Yes, she talks a lot, but she's a very good spinner also, so please take a look: Double draw.

5.
Det här var intressant. Jag ville jämföra två kammar, Louet enradiga minikammar och Valkyrie Extra Fine ullkammar. Jag visste från tidigare att Louets små oansenliga kammar har potential för verkligt rolig ullberedning. Och jag älskar mina Valkyrie! Titta vad som hände:

Now this was interesting. I wanted to compare two combs, Louet one row mini combs and Valkyrie Extra Fine wool combs. I knew already that Louet's small, unimpressive looking combs have potential for really fun wool preparation. And I love my Valkyrie combs! Look what happened:

Till vänster ser du den ull jag dizzade sist från Valkyrie, i mitten den jag dizzade först, under dem är de korta fibrerna som blev kvar på kammen, och till höger all ull jag lade på minikammarna och sedan drog ut med händerna (nästan inget skräp alls). - To the left you can see the wool I dizzed off from closest to the Valkyrie comb, in the middle the wool I dizzed first, and under them is the waste, and to the right is all the wool I put on the mini combs and then pulled off with my hands (almost no waste at all).

Det här bekräftade det jag redan visste: om man vill öppna ull från en dubbel fäll som är besvärlig att karda, kan man använda minikammarna. De separerar inte de olika fibertyperna särskilt effektivt, och om man inte dizzar utan drar ut fibrerna från kammen med händerna får man ett flor som kan rullas ihop och spinnas som kardgarn.

Vill man separera fibrerna i en dubbel fäll använder man kammar av samma typ som mina Valkyrie. Och det här var det riktigt intressanta med just den här ullen: jag fick två olika tops från en kamning. Först dizzade jag de långa täckhåren, sedan den kortare bottenullen. Du kan se skillnaden på färgerna på fotot: täckhåren har bruna toppar, bottenullen är grå.

This confirmed what I already knew: if you want to open wool from a double fleece that is a bit difficult to card and still keep the two different fibers in the prep, you kan use the mini combs. They don't separate the wool very effectively, so if you don't dizz the fibers but instead pull them off from the comb with your hands you get a "batt" that can be rolled into a rolag and spun woolen.

If you want to separate the fibers in a double fleece you can use combs like my Valkyrie. And this is the really interesting thing with this wool: I got two different preps from one combing. First I pulled the long outer coat, and then the short under coat. You see the difference in the colors on the photo: the outer coat has brown tips, the undercoat is grey.

Jag spann topsen till två olika kamgarn med kort framåtdrag. I spun the the tops into two different worsted yarns with a short forward draw.

Överst - Above: täckhåren, garnet är svart-brunt i verkligheten - The outer coat, the yarn is black-brown in reality. Nedan - Under: bottenull med lite täckhår, garnet är gråbrunt och mjukare än det andra - The under coat with some guard hair, the yarn is gray-brown and softer than the other

Det här garnet tycker jag själv är ett av de bästa: det är kammat med Louets enradiga minikammar och spunnet med kort framåtdrag. Det är både underull och täckhår i det - This yarn I think is one of the best: it's combed with Louet one row mini combs with short forward draw. There is both under and over coat in it.

6.
Jag kammade lite av den vita ullen på Valkyries Extra Fine kammar, och spann ett kamgarn med kort framåtdrag. Det påminde väldigt mycket om att spinna en del longwools, t.ex. Cotswold. Jag spann ett garn som skulle passa för inredningsväv antingen som en- eller tvåtrådigt. Jag tvinnade mitt garn 2-trådigt. Titta på min nya söta niddy i äppelträ! Man kan ta isär den. Den är från Gammeldags, länk i nästa stycke. Niddyn på första fotot ovan är från Kromski, också väldigt användbar.

I combed some of the white wool with Valkyrie Extra Fine combs, and spun a worsted yarn with a short forward draw. It was very much similar to spinning some of the longwools like Cotswold. I spun a yarn that would be suitable for upholstery either as singles or as a 2-ply. I made a 2-ply sample. See my new cute sample niddy from apple wood? You can take it apart. It's from Gammeldags. The niddy in the first photo above is from Kromski, also very nice.

7. Till sist kammade jag några vita och svarta lockar med mina nya 2-radiga minikammar från Gammeldags. Jag kammade tre pass. Kammarna är utmärkt för den här typen av ull. Jag gillar det lilla träskyddet för kammarna också! Man kan blanda de olika färgerna mer eller mindre beroende på vilka färgeffekter man vill ha i garnet. Den här topen skulle bli lätt melerad.

The last prep I made with my new 2-row mini combs from Gammeldags. I combed a few white and black staples in three passes. The combs are perfect for this kind of wool. I'm very happy with the small cover that protects the combs too! You can mix the colors more or less depending on what effects you want in the yarn. This top would become a sligthly variegated yarn.

Slutsatser - Conclusions

Det här är väldigt användbar ull. Det var jätteroligt att jobba med den, och bara de här få proven visade att ullen kan användas till många olika saker: sockor, vantar, mössor, tröjor, filtar, och, vilket är väldigt intressant: rya eller textilkonst. Den vita ullen skulle antagligen ta upp färg väldigt bra, och de långa glansiga lockarna låter sig spinnas till underbart kamgarn.

Också i de här små proven finns det grövre och finare typer av ull. Om man är skicklig på att sortera ull, eller har hela fällen framför sig så man ser de olika delarna, kan man plocka ut den finare ullen till sjalar och de grövre till andra plagg, och inte minst, de längsta och glansigaste lockarna till vävning.

This is a wool with many possibilities. It was great fun to work with it, and even these few tests showed that the wool can be used for many different things: socks, mittens, hats, sweaters, blankets, and, which is really interesting: rya (a Finnish and Swedish upholstery technique) or textile art. The white wool would probably take dyes very well, and the long, lustrous locks are easy to spin into a gorgeous worsted yarn.

Even in these small wool samples there are coarser and finer types of wool. If you are good at grading wool, or have the whole fleece in front of you so you can see the different parts of it, you can sort the finer wool for shawls and the coarser for other garments, and, not least, the longest and most lustrous locks for weaving.

Hade jag roligt? Gissa! Tack Anna :) - Did I have fun? Guess! Thanks Anna :)

Tvätt och ulltvätt och städning - Washing and Scouring and Cleaning

                      Ute ser det ut som ett vykort - Outdoors it looks like a postcard
      
Men inomhus är det kaos.

But indoors it's chaos.

Jag fick ett stort paket från The Spinning Loft. 18 ullprover som ska tvättas och också torka inomhus.

I got a big package from The Spinning Loft. 18 wool samples to scour and dry indoors.

Det här är vacker brunsvart Wensleydale i min röda ulltvättbunke. Och undertill finsk lantras som ser väldigt trevlig ut, den ska ännu tvättas.

This is beautiful brown-black Wensleydale in my red wool scouring bowl. And beneath a nice looking Finn still to be scoured.

Det är inte ulltvätten som är kaoset, det är det här:

It's not the scouring of the wool that makes the chaos, it's this:

Storstädning efter att en mus (jo en mus, inte en sork) härjat i skåpen. Jag undrar hur många fruktknivar, burköppnare, tandade små knivar ett hushåll på två personer egentligen behöver? För att inte tala om alla andra saker jag inte visste vi ägde. Det tar tre dagar att städa efter den lilla musen. Och den är söt, jag har sett den. Den går inte i fällorna.

Thorough cleaning because a mouse (yes a mouse, not a vole) has been raiding the cupboards. I wonder how many fruit knives, can openers, jagged small knives a household of two people really needs? Not to talk of all the other things I didn't know we own. It takes me three days to clean after the little mouse. And it's cute, I have seen it. It doesn't go into traps.

Mellan tvätt- och städvarven torkar härlig ull. Underbara spinndagar att vänta!

While I'm scouring and cleaning the already washed nice wool is drying. Wonderful days of spinning in sight!

Spinna med Deb Robson

Deborah Robson och några ullprover

I augusti gick jag en kurs i fiberkunskap för Deb Robson. Deb kallade kursen "Rare Breed Fleeces for Spinners". Det handlade om brittiska fårraser, vilket ju var naturligt med tanke på var vi var, i Stirling i Skottland på UK KnitCamp 2010. Här finns samlad information om raserna: Rare Sheep Watch List

De flesta ullprover vi spann hade donerats av The Natural Fibre Company. Om du är ute efter någon speciell fiber eller ett garn är det här ett bra ställe att fråga på. Sajten är väl strukturerad med mycket information och tips. Att köpa härifrån är ett bidrag till att bevara åtminstone någon av de fårraser som håller på att försvinna.

Vi spann de här: Leicester Longwool, Wensleydale, Norfolk Horn, Soay, Castlemilk Moorit, North Ronaldsay i två olika färger, Manx Loaghtan. Vi fick också prov på Devon and Cornwall Longwool, men den var av hemsk kvalitet så vi valde att inte spinna utan bara konstatera att det är lång, kraftig ull för filt och mattor. Vi fick också pröva på en ras som inte är hotad, men ganska sällsynt: Sarah Jane hade hämtat med sig en fäll Herdwick.

Väldigt många av de här raserna har dubbel fäll. Deras täckhår är ofta grova. Man kan skilja åt täckhår och bottenull på olika sätt om man vill ta vara på den mjuka bottenullen för plagg närmast kroppen, eller täckhåren för snören och snoddar eller mattor och filtar. Det vanligaste är att kamma ullen, och det gjorde vi på kursen. Vi kammade med vanliga hundkammar. Jag hade just köpt nya ullkammar och dem placerade jag på Debs bord. Hon visade oss ullkamning, som var en ny sak för flera på kursen, bl.a. mig.

Deb kammar ull

Man kan också använda de flesta dubbla fällar utan att skilja åt de olika ullkvaliteterna. Då bereder man ullen genom att karda den. Man kan sticka eller väva garnet till tåliga, kraftiga ytterplagg, som väl står emot väta.

Det var fascinerande att se Deb jobba i klassen. Hon hade mängder av påsar med ullprover, som hon lyckades hålla ordning på. Det här var en fiberklass, inte en nybörjarkus i spinning, så hon gick inte in på spinnteknik. Vi fick själva bestämma hur vi ville spinna, och jag valde att spinna mitt default-garn, den tunna jämna tråden. Jag tänkte att jag får en bättre uppfattning om de olika ullsorterna om jag spinner dem till likadana trådar. I verkliga livet skulle jag förstås spinna fina fibrer till fina trådar och grova fibrer till grova trådar. Jag skulle också spinna med olika teknik beroende på hur jag berett fibrerna.

Dokumentation av spinnprov

Deb delade hela tiden ut nya prover, och däremellan visade hon information hon hade i datorn. Det fanns inte tid för finlir vid spinnrocken, så vi bara spann på och svettades och tog in så mycket vi hann.

Det var intensivt. Det var varmt. Det var roligt. Och det var informativt. På något märkligt sätt lyckades Deb förmedla en del av sin enorma kunskap medan vi var upptagna med att försöka få de obekanta fibrerna att snos till garn.

Golvet blev full av allt slags fnas och misslyckade trådar. Efter kursen samlade vi upp så mycket som möjligt åt Deb, som sade att hon har en vän som alltid gör så. Av det som blir över på golvet efter en kurs gör hon något kul. I Spin Off fanns det en liten grej om det i fjol tror jag.

Min nya Victoria och skräpet

Jag har nu mycket större säkerhet i att handskas med ull som inte liknar den vi oftast får tag i nuförtiden, alltså den likriktade och ofta långt processade ull som produceras för textilindustrin. För den kunskapen är jag mycket tacksam. Jag och många fler väntar med spänning på Debs bok om ull från sällsynta raser. Den blir ett avslut för hennes stora projekt som startade för ca tio år sedan. Debs blogg finns här: The Independent Stitch

Mera ulltvätt - More Scouring

 

Ren ull - kanske? Clean wool - perhaps?

I dag tvättar jag finsk brun lantrasull. Det är underbar ull, mjuk och finfibrig. Den ser ren ut. Som många andra finfibriga ullsorter filtar den väldigt lätt med rätt behandling: såpa, varmt vatten och friktion. Men nu vill jag inte ha filt, jag vill ha luftiga fibrer för spinning. Jag köpte ullen på Ylistaron Kehräämö, ett litet spinneri här i närheten.

Ullens fett och salter reagerar genast med vattnet och bildar såpa. 

The fat and salts in the wool imediately reacts with the water and turns into detergent.

Jag fyller en stor kastrull med mycket hett vatten och lägger i lite ull. Massor av vatten, små mängder ull. Där får ullen ligga i 15-20 minuter medan jag spinner litet. Tour de Fleece fortsätter i dag efter gårdagens vilodag.

 Ull och tvättmedel. Wool and detergent.

Sedan lyfter jag försiktigt upp ullen ur vattnet och försöker röra den så litet som möjligt. Medan den rinner av fyller jag kastrullen med nytt hett vatten och Ecover, ett bra ulltvättmedel. Jag trycker försiktigt bort vatten ur ullen, och lägger den sedan i tvålvattnet. Där ligger den 15-20 minuter medan jag skriver det här för min blogg :)

Ullen var visst inte så ren i alla fall... 

It seems like the wool wasn't very clean after all...

Sedan följer det mest kritiska skedet: sköljningen. Massor av vatten, inget klämmande på ullen. Jag låter varje sköljvatten vara aningen svalare än det första, som ska vara samma temperatur som tvättvattnet. Jag sköljer tills vattnet är klart.

 Ett par sköljningar till så är det klart. A couple of more rinses and it's finished

 Ullens toppar kan lätt redas ut med en kam. 

The tips of the wool can easily be combed.

Uppe på vinden lägger jag ullen i en gammal handduk och trampar på den. I hemförhållanden filtar inte ullen av enbart tryck. Sedan brer jag ut på ett gammalt lakan för att torka. Efter ca ett dygn är ullen torr och kan beredas för spinning.

Håll ett öga på Ingrids blogg, för hon tvättar just nu ull genom att fermentera den. Hon har en väldig mängd ull att tvätta, så mitt sätt skulle ta väldigt lång tid. Hon har också en annan typ av ull, som troligen inte filtar så lätt som den jag nu jobbar med. Här: Ingrids funderingar

Today I scour brown wool from the Finnish landrace. It's a wonderful wool, soft and fine. It looks clean. Like many other fine wools it felts very easily with the right treatment: soap, warm water and friction. But I don't want felt now, I want airy fibers for spinning. I bought the wool at Ylistaron Kehräämö, a small spinning mill not far from us.

I fill a big kettle with very hot water and add a small amount of wool. Lots of water, very little wool. The wool sits in the water for 15-20 minutes while I spin a few meters. Tour de Fleece continues today after yesterday's rest.
Then I carefully lift the wool from the water trying to touch it as little as possible. While water drops out of it I fill the kettle with new hot water and add Ecover, a good detergent for wool. I carefully press out as much water I can and then lift the wool back into the water. It sits there for another 15-20 minutes while I can write this for my blog.

Then follows the most critical procedure: to rinse the wool. Lots of water, no agitating. I fill the kettle with cooler and cooler water, starting with the same hot temperature as the water I scoured in. I stop when the water is clear.

Up in the attick I press out as much water as possible by putting the wool in an old towel and stepping on it. Pressing without agitating doesn't felt the wool in home conditions. Then I put the wool on an old sheet to dry.

Keep an eye on Ingrid's blog, because she is now washing wool by fermenting it. She has a lot of wool to scour, so my way would take a very long time. Her wool is also of a different type, and probable doesn't felt as easy as mine. Here: Ingrids funderingar

Ulltvätt - Scouring Wool

I dag tvättar jag ullprover från ålandsfår som jag sedan skall provspinna och dokumentera. Färgerna är underbart starka och levande, från renaste vitt till svart och gråa och bruna nyanser. Jag testspinner några lockar och skickar resten åt Deborah Robson: The Independent Stitch. Ålandsfåret hittar du t.ex. här: Föreningen Ålandsfåret.

Today I'm scouring wool samples from the Alandic sheep. The colors are wonderfully strong and vivid, from pure white to black through grey and brown. Later I'll test spin a few locks and send the rest to Deborah Robson.You find more about the sheep (in Swedish) and Deb in the links above.

Ålandsfår - Alandic Sheep

Det kom ett stort paket från Åland. Titta:

Det är 18 ullprover från Ålandsfår, en ras som höll på att dö ut. Proverna har samlats in av Sven-Olof Eriksson, mannen som först insåg att fåren på Ålands öar är en egen ras, annorlunda än den finska lantrasen och gutefåret på Gotland. Alla dessa hör till de nordiska kortsvansade fåren. Det finns mycket om alla raserna på nätet. Här är en länk till  Föreningen Ålandsfåret , och här finns underbara foton:  Majas.

Min kontakt på Åland, Berit Sjöberg, skickade mig ull från Ålandsfåret för tio år sedan. Då fick jag första gången pröva på en ullsort som för oss raka vägen till  rötterna: dessa fårs gener är gamla. Många av dem har fortfarande dubbel fäll, alltså bottenull och täckhår.

Det är en speciall känsla att arbeta med en dubbel fäll. Jag har fortfarande inga ullkammar, fast de funnits på min inköpslista i många år. Jag tror att om jag hittar bra kammar i Stirling i Skottland i augusti, så öppnar jag plånboken :)

Men tills dess får jag nöja mig med att kamma ur bottenullen med en hundkarda, eller kanske en hundkam. Man kan kamma ur bottenullen på det viset, men resultatet är litet annorlunda än med ullkammar. Jag testspann bottenullen från ett prov av Sven-Olofs vita tacklamm. Jag spann på stödd slända. Ullen är mjuk, och det går att spinna sytrådstunt garn av den. Täckhåren är ännu inte spunna. Det här garnet ses underst på bilden.

Ett andra prov spann jag av Berits ull från ett lika gammalt tacklamm, och det var av en helt annan typ. Här fanns inga täckhår ännu, men de kanske kommer senare. Vinterullen är smutsig, som den brukar vara, och ett sådant garn skulle man nog färga. Men kvaliteten är ljuvlig, fin och mjuk. Garnet ses överst på bilden. Jag spann på samma stödda slända.

På stödd slända kan jag spinna långdrag, och det gör garnerna luftiga och mjuka. På fotot ser man tydligt hur beredningen av ullen påverkar garn som är spunna på samma sätt med samma redskap. Det undre provet, som bara är kammat loss från täckhåren men inte kardat, är ojämnare än det övre, som spunnits av kardad ull.

Jag ska gå igenom alla proverna, dokumentera och fotografera, tvätta och provspinna. En del av ullen sänder jag åt Deborah Robson, vars stora Project du kan läsa om här:  The Project.  Deb och hennes "besättning" på Spin Off startade projektet "Save the Sheep" för tio år sedan, och ur det genererades det gigantiska bokprojektet. Jag väntar med spänning på den här boken, det är väl det minsta jag kan säga :) Ålandsfåret kommer inte med i boken annat än som ett omnämnande, eftersom valet av raser begränsas till engelsktalande länder, men Deb är väldigt nyfiken på ull från Ålandsfåret. Jag tar med lite ull till Stirling i augusti, där min vän Malin och jag spinner i Debs kurs om ull från sällsynta raser.

I got a big package from Åland: 18 wool samples from the endangered Alandic sheep. The samples are from several flocks. They where collected by Sven-Olof Eriksson, the man who first saw that these archipelago sheep where of a different kind than the landrace on the mainland, and Gute on Gotland. There is much information on internet, but if you follow this link:  Ålandsfåret  you come to the website for the Alandic sheep (in Swedish). Here are some wonderful pictures:  Maijas.

Ten years ago my contact on Åland, Berit Sjöberg, sent me some wool from the Alandic sheep. I then for the first time handled wool from sheep with undercoat and outercoat. This is wool that takes you straight back to the roots: the genes of these sheeps are old.

It's a special feeling to work with a double coat. I still don't own wool combs, even if they have been on my shopping list for ages. They are quite expensive, but if I find good combs in August in Stirling, Scotland, I might finally open my wallet :)

I combed out some undercoat with my dog slicker, and got a heap of soft, short wool, and a heap of long, coarser wool, from Lars-Olof's eweslamb. The wool is soft, and very easy to spin into a superthin yarn. I spun some of it on a supported spindle. The outer hair is still to be spun. You can see the yarn at the bottom of the picture.

Above in the picture is a yarn I spun on the same supported spindle. This sample comes from Berit's eweslamb, and it is of a quite different quality. There are no outer coat, and I thought that maybe they come later, or, this individual might have a fleece with mostly soft undercoat. The sample is winter wool, and that means it's dirty because the sheep are kept in shelters. This wool is also easy to spin into a superthin yarn, but it would need to be dyed because it's impossible to get all the dirt scoured out.

On a supported spindle I can spin with a long draw, resulting in a lofty yarn. On the picture you can see how preparing fibers change how yarns spun in the same way with the same tool: the yarn below is spun from uncarded fibers that were only combed out of the dubble coat resulting in an uneven yarn, and the yarn above was spun from carded fibers resulting in a more even yarn.

I will send part of the samples to Deborah Robson later, when I have scoured and documented the samples. Deb's big Project is taking gigantic proportions, just look here:  The Project.  Deb and her "crew" at Spin Off started the "Save the Sheep" project some ten years ago, and that generated this book project that I look forward to see finished, the least to say! The Alandic sheep will not be in the book, only mentioned, as the sheep chosen are from English talking countries. But Deb is keen to see wool from the Alandic sheep. I'll take some of it with me to Stirling in August, where I will spin together with my friend Malin i Deb's class on wools from rare sheep.

Vår! Spring!

English in between today!

Nu är det vår! Jag har tagit fram kardmaskinen! Posten, denna fortfarande fungerande institution (men hur länge till månne den gör det?), har hämtat min nya palett från Danmark. Jag köpte fibrerna av Renee Darley.

It's spring! I have taken the drumcarder from the closet! The postal service is still working (but for how long, I wonder?), so I got my new palette from Denmark. I bought the fibers from Renee Darley.

Ullen är longwool, och det vita är Tencel. Jag fick ju lite Tencel av Marie för några månader sedan, och blev glatt överraskad av hur lätt det är att blanda den i ull, och hur mjuk t.o.m. grov ull känns när den blandas med Tencel.
The wool is longwool, and the white fibers are Tencel. I got some Tencel from Marie a few months ago, and was happily supriced by how easily it blends with wool, and how soft even coarse wool feels when mixed with Tencel.

Det här är min gamla trotjänare, köpt i slutet på 90-talet. Åh så mycket ull, angora, hundhår och alpacka jag har kardat med denna Louet elkardmaskin! Den är lite trött, men fungerar fortfarande utmärkt. Trimbordet har också varit i yrkesbruk. Jag var hundfrisör på "fritiden" i tjugo år.
This is my faithful old servant, bought at the end of the '90s. I have carded so much wool, angora, dog hair and alpaca with this Louet electric drumcarder! It's a bit tired, but still works very well. The grooming table has also been in professional use. I was a dog groomer for twenty years in my "spare time".

Och detta är Epiphyllum, en blomsterkaktus som också kom med posten en dag i fjol. Damen har duschat i dag. Hon gör nya grenar åt alla håll. Det är så spännande att se om hon tänker blomma också? Marie, kan hon stå i ett litet fönster mot öster och gilla det? Morgon- och förmiddagssol.
And this is Epiphyllum, a cactus that also came with the postal service one day last year. The lady has taken a shower today. She's making new branches in all directions. I'm so excited, when will she bloom? Marie will know whether she likes standing in a window that faces the east, with sun in the morning.

Och titta vad posten kom med i går! Fibrer från Ingrid! De här ska få sällskap av något från min palett. Start efter påsk.
And look what the postman brought yesterday! Fibers from Ingrid! These will get company from something from my palette, to be started after Easter.

Villsau og spelsau

There is no English today, but I'll return to the Villsau- and Spelsauwools later when I start working with these samples. I just wanted to show what I found in the middle of the Ostrobotnian plains, in the home of a passionate knitter and weaver!

Jag köpte en liten hög norsk ull av L, som M, E och jag besökte för ett par veckor sedan. L hade köpt den av den fantastiska Annemor Sundbö när hon var på Annemors spinnkurs. Det är spaelsau- och villsau-ull. De var i samma påse, så jag får börja med att plocka bort hår av fel färg när jag börjar jobba med ullen. Det här är ingen nybörjarull, så jag förstår att L inte velat göra något med den. Längst upp på bilden kan man se garnet hon gjort, utan att skilja åt de olika ullsorterna. Det skulle bli bra mattgarn. Jag blev ju jätteglad över ullen! Vilket fynd mitt på österbottniska slätten!

Det är två gamla norska raser, båda med dubbel fäll och båda av den nordiska kortsvansade fårtypen. Det finns mycket information om dem på nätet, både på norska och engelska, och på svenska.

Villsau (vildfår) Ovis brachyura borealis, är en gammal ras med ursprung i de asiatiska vildfår som domesticerades för ca 11 000 år sedan. Man tror att de kom till Norge för 6 000 år sedan. Villsau har under åren fått inslag av andra raser som merino och islandsfår, men fåret skall enligt rasbeskrivningen se ut som ett får av gammal typ. Titta t.ex. på bronsåldersfåret soaysheep. Villsauns täckhår är korta och skall stå ut från kroppen. Bottenullen skall vara fin. Färgerna varierar från olika bruna toner till svart. Det är önskvärt att fåret fäller håren, det skall alltså inte klippas. Både baggar och tackor har horn. Rasen producerar "Slowfood på snabba ben" säger den norska hemsidan: villsau, men också ullen kan användas.

Spelsau hittar man bl.a. här: Nordic sheep breeds. Spelsau, eller spaelsau, höll på att dö ut runt tiden för förra sekelskiftet, men man har lyckats rädda rasen. Man avlade in flera raser, bl.a. isländska och färöiska får och finsk lantras. Det gjorde fåren tyngre, men hade en negativ inverkan på ullen. Ullen är oftast vit, men andra färger förekommer. Som man kan se av bilden nedan, är den dubbel med mjuk bottenull och långa täckhår. Jag mätte en lock: täckhåren är 30 cm långa.
 
Jag prövade på att skilja ut spelsauns bottenull med finkardorna, och det går bra. Jag har tyvärr inga ullkammar, ännu ska jag väl säga. Det är väldigt mycket statisk elektricitet i luften i dag, så jag lämnar "kammandet" till senare i vår.

Jag återkommer till villsaun och spelsaun senare.

Jag måste få visa min nya klocka, som jag fick i av min älskade man går:

 Vem hade trott att jag skulle gilla en rosa, hjärtformad klocka, men det gör jag! Jag blev jätteglad!

Blått, blue

English below

Blått, blått, blått!

Jag köpte blå merino kardad i lager med vitt silke. Det går lätt att spinna. Jag spinner två garner.

Jag gör ett garn på en midi Cometslända. Jag drar av det jättelånga kardbandet i ca 25 cm långa bitar och drar dem lätt isär, bara så att fibrerna lossnar från varandra en aning och sedan spinner jag över hela bredden.

Det andra, som det är ganska bråttom med, spinner jag på spinnrock: Kromski Sonata, standardvinge, 12,5:1. Jag drar kardbandet i ca 1,5 cm breda strängar, för det fungerar bättre med spinnrocken än att spinna över hela bandet. Det går ganska snabbt också. Jag spinner kortdrag (kamgarnsteknik).

Visst har det en underbar glans?

English:

Blue, blue, blue!

I bought blue merino karded with white silk in layers. It's easy to spin. I'm spinning two yarns.

I spin one yarn on a midi Cometspindle. I cut the sliver in lenghts about 10 inches, and predraft just as much as to loosen the fibers a bit. I spin over the whole width in short (worsted) draws.

I'm in a bit of hurry to get one yarn ready for knitting, so I spin that one on my Kromski Sonata, standardflyer, ratio 12,5:1. I draw the sliver in lenghs about 0,5 inch broad, and predraft very lightly. It's easier to spin the sliver in that way on the wheel, and rather fast. I spin worsted.

Doesn't it have a nice shine?

Regnbågsgarn, rainbowyarn

English below

Jag fick en härlig hög fibrer av Marie: olika slags ull och rätt mycket tencel. Jag hade aldrig spunnit tencel förut, så det gladde mig verkligen. Ullen var dels väldigt grov, dels merinotops tror jag. Jag bestämde mig för att handkarda den grova ullen med tencel, och det blev mycket lyckat. Månntro Marie hade förutspått att jag skulle göra så? :) Resten av fibrerna har jag lagt undan till ett annat garn.

Det var mycket lätt att karda och spinna. Jag lade till lite sarisilk och angelina från min stash. Jag ville inte blanda färgerna allt för mycket. Jag kardade därför lite halvslarvigt och spann från de fluffiga högar jag fick när jag lyfte fibrerna från kardan. Jag spann en enda tråd som jag navajoplajade omedelbart. Jag kunde faktiskt INTE vänta att garnet skulle lugna sig. Det blev lite fnurror, men det gör inget. Jag kan inte få fram glansen och glittret på fotot, tyvärr.

Månntro det här blir en sjal, med grova stickor och något roligt spetsmönster?

I got a wonderful heap of fibers from Marie: different wools and rather much tencel. I had never spun tencel before, so I was very happy about it. The wools were both very coarse, and merinotops, I think. I decided to handcard the coarse wool with the tencel. The result was very good. I have a feeling that was what Marie thought I would do? :) The rest of the fibers I put away for another yarn.

It was very easy to card and spin. I added som sarisilk and angelina from my stash. I didn't want to mix the colors too much. I carded somewhat carelessly and spun from the fluffy heaps I got when I lifted the fibers from the carder. I spun one single thread that I navajoplyed at once. I really could NOT wait for the yarn to relax. I got some snarls, but that doesn't matter. I'm sorry I can't get the nice shine and glitter to show on the photo.

I think I'll knit the yarn into a shawl, with big needles and a lace pattern.

Alpacka

English below

Medan jag väntar på mina nya Bosworthsländor, spinner jag finsk alpacka på min Kromski Symphony, som jag kallar Almamater. Jag köpte alpacka i naturvitt och olika bruna nyanser från Lakeuden Alpakat. Jag blandade alpackan med brun lantrasull från Villa Laurila, och med vit finull från Gammeldags i Sverige. Den vita alpackan fick lite silke inkardad också. Min gamla elkardmaskin rosslar lite, men kardar fortfarande bra. Jag kardade varje flor 4-5 gånger, fast 6 skulle ha varit bättre. Jag börjar inte karda på nytt, nej. Visst ser de vita battarna ljuvliga ut?

Alpacka-ullblandningen är lätt att spinna, men smutsig. Jag borde ha tvättat, ja, ja, ja, men lyckligtvis köpte jag tvättad finull. Tvättade fibrer är så mycket lättare att jobba med. Jag kan föreställa mig hur lätt det här hade varit om alpackan runnit mellan fingrarna, som ren, fin alpacka gör. Det verkar som om alpackorna kommit för att stanna i Finland. Den alpacka de producerar varierar liksom i övriga världen. Det är en fiber jag nog kommer att jobba mera med.

Det blir tretrådigt garn, som ska bli en tröja åt min man. Marianne Isagers Inca Knits finns i bakhuvudet.

English: While I'm waiting for my new bossies, I spin Finnish alpaca blended with Finnwool and Swedish Finewool on my Kromski Symphony called Almamater. The alpaca is in different brown shades, and offwhite. I added some white silk to the white alpaca-finewool. I carded each batt 4-5 times on my electric drumcarder. A 6th would have been better but I won't start the carding all over. I didn't wash the fibers, which I should have, yes, yes and yes, luckily I bought the finewool scoured. But the batts are still easy to spin. I'm spinning a 3-ply yarn for a hubbysweater. Marianne Isager's Inca Knits is working in my head while I spin.