Isspets, ice lace

Is på arbetsrummets fönster. Tänk om man kunde sticka spets av is? Våren kommer. Isen färgas av solen.

Ice on my studio window. Wouldn't it be nice to knit ice lace? Spring is coming. The ice takes it's color from the sun.

Kallt och vackert, cold and beautiful

Det är kallt. Minus 29 C. En sådan dag vore det roligt att vara ute med kameran, men varken den eller jag är härdade. Det är för kallt för hunden också.

It's cold, minus 29 C whatever that is in F. Cold, anyway. It would be nice to be out with the camera, but neither it or I or the dog can put up with it.

Spinning i Tibet

Det finns en video på Youtube som jag tittar på ibland: Tibetan Handcraft. Den gamla kvinnan hanterar sin stödda slända med en självsäkerhet som jag bara kan avundas henne. Hon har antagligen börjat spinna som liten flicka. Jag tror att det är underull från yak som hon spinner. Sländan är bottentyngd med en liten trissa. Skaftet har en inskuren krok, där hon hänger tråden. Utan krok skulle hon spinna på ett annat sätt. Hon skulle hålla sländan i vinkel, och låta tråden glida av tenens spets vartefter snodden bildas. I de videon jag länkar nedan kan man se den tekniken.

Titta på hennes sätt att få fart på sländan. Hennes fingerrörelser är så snabba, att det är svårt att se vad hon gör. Men hon snurrar igång den med fingrarna, liksom jag gör när jag spinner på en bottentyngd slända. Hon spottar på tråden när skarvar, tydligen gick tråden av och hon skarvade på den färdigt spunna tråden med några fibrer hon tar ur kardrullen hon har liggande bredvid sig. I fiberhanden har hon de fibrer hon började spinna förrän tråden gick av. Hon verkar spinna något mittemellan kort- och långdrag. Eftersom sländan har krok, kan hon använda båda händerna för arbetet med fibrerna.

Det finns två andra videon från Tibet som jag också brukar titta på: Lhamo spins och  Lhamo spins more. Här är det en stödd slända utan krok som används. I en av kommentarerna sägs att det är en ladakhi slända. Vinkeln är en annan än med den krokförsedda sländan. Eftersom sländan saknar krok, använder spinnerskan ena handen till att hålla den upprätt samtidigt som hon ger den fart. Hon spinner kardgarn med långdrag. Också denna spinnerska är mycket skicklig, säkerligen har också hon lärt sig spinna när hon var barn.

Stödda sländor finns i alla världsdelar och i många storlekar. Den typ som är formad som en ten utan tyngd måste ju vara den nästäldsta sländtypen. Den allra första var en käpp. När man lindar fibrer runt käppen genom att hålla den vinklad så att fibrerna glider av toppen, bildas snodd på samma sätt som med den stödda tenen, men långsammare. Fortfarande finns sådana sländor åtminstone på Balkan. Anna Ekerwald (i boken Spinna med slända) kallar denna teknik "skakspinning", eftersom det ser ut som om spinnerskan skakar sländan. I själva verket ger hon sländan fart genom att snurra den i handen.

Om du inte äger någon slända, så är det bara att gå ut och skära till en käpp, som du skalar barken av och sandpapprar slät. Pröva sedan spinning med färdigt beredda fibrer, som numera finns att köpa nästan överallt. Lycka till!

En mössa, a cap, myssy

Svenska, English below, Suomea alla


Jag är mycket förtjust i den här flerfärgsvirkade lilla mössan, som finns på museet Myrbergsgården i Vörå. Den är virkad i rött och mörkgrönt yllegarn. Den är påbörjad mitt bak, i rundeln, virkad runt, och sedan har sidorna virkats.


Titta på det fina mönstret i rundeln: det är osymmetriskt. Möjligen kunde virkerskan inte räkna, eller så tyckte hon att det gjorde det samma om det var jämnt antal maskor. Men det är just den här lilla detaljen som gör mig så glad! Det ger mönstret dynamik och fångar ögat, för det utöver det exakta och förutsägbara som är så vanligt nu när nästan alla kläder görs av maskiner.

Sådana mössor användes av barn och kvinnor i Vörå under början av 1900-talet. En del gamla kvinnor bar den ännu på 60-talet under vintern. Barnens mössor var färggranna och fint virkade. Kvinnornas kunde också vara det, men helt enkla enfärgade virkade eller stickade små hättor förekom också. Den vuxna kvinnan täckte ofta sin mössa med en duk när hon gick ut, särskilt om hon gick utanför den egna gården. Mössan har blivit naggad i kanterna av mal, och sedan lagats med en enkel stoppsöm.

I'm very fond of this small tapestrycrocheted cap, that you can see at the museum Myrbergsgården in Vörå in Western Finland. It's crocheted in red and dark green woolyarn. The cap is cast on in the middle of the circle at the back, crocheted in rounds, and then the sides are crocheted. Look at the fine pattern in the circle: it's not symmetrical. I think the crocheter couldn't count, or then she thought it didn't matter. It's that small detail that makes me so happy! It makes the pattern interesting and dynamic, something beyond the very exact and predictable that is so common in our days when most clothes are made by machines.

These caps were made for children and women in Vörå at the beginning of the 20th century. The children's caps were richly colored and finely made, but also the women's caps could be colored. Women also used knitted or crocheted small caps in one color only. They wore a scarf over the cap when they went outdoors, especially if they went to the village. Some old women still used a cap under their scarf in the '60s. The cap has been eaten at by moths, and it has been mended with a simple sockdarning.

Olen hyvin ihastunut tähän pieneen kirjovirkattuun myssyyn, joka löytyy Myrbergsgårdenin museosta Vöyrillä. Se on virkattu punaisesta ja tummanvihreästä villalangasta. Myssy on aloitettu keskeltä takaa ympyrällä, ja sitten jatkettu sivuilla. Katso ympyrän kuviota: se on epäsäännöllinen. Luulen että virkkaaja ei ole osanut laskea, tai sitten hän ei ole katsonut laskemista tarpeelliseksi. Juuri tämä yksityskohta viehättää minua paljon! Se antaa kuviolle jännitettä ja tekee siitä mielenkiintoisen eri tavalla kuin meidän ajan koneella tehdyt, helposti ennustettavat kuviot tekevät.

Tällaisia myssyjä virkattiin lapsille ja naisille Vöyrillä 1900-luvun alussa. Lasten myssyt olivat värikkäitä ja huolellisesti tehtyjä. Myös naisten myssyt saattoivat olla värikkäitä, mutta myös yksivärisiä neulottuja ja virkattuja pieniä myssyjä käytettiin. Naiset peittivät myssyn huivilla ulkona, varsinkin jos he poistuivat omalta pihaltaan. Jotkut vanhat naiset käyttivät myssyä huivinsa alla talvella vielä 60-luvulla. Koit ovat maistelleet myssyä, ja sitä on parsittu samalla tavalla kuin sukkaa.

                     Myrbergsgårdens loft -  The loft at Myrbergsgården -Myrbergsgårdenin luhti

Spinning med Deb Robson

Jag kom med på en kurs med Deb Robson i augusti!!! Jag är så glad! En hel dag ska vi spinna ull från sällsynta fårraser, här: KnitCamp & Ravelry Weekend. Följande dag bekantar vi oss med garner från sällsynta får, och ser hur de fungerar i stickade plagg. Lite yrkesutbildning för mig alltså. Deb Robson var redaktör på Spin Off i många år. Hon imponerade med sina gedigna kunskaper om fibrer, garn och spinning.

Jag ska också lära mig konstruera en shetlandssjal och sticka Baby Surprise Jacket. Visst kan jag sticka sjalar, men en bra lärare lyckas alltid dela med sig av sådant jag inte visste. Den lilla trevliga babytröjan kan man köpa mönster till, men jag valde kursen som avslappning och enbart nöje.

En kväll ska vi sitta på campus och se solen gå ner över lochen, och spinna! Håll tummarna för fint väder redan nu!

Och så är det en utflykt till New Lanark Mill, där vi förstås ska titta på spinneriet. Jag har en aning om att jag kommer hem med Aran-garn för en häftig tröja åt min man. Jag tror också att jag skickar paket åt mig själv, för jag kommer inte att ha plats för allt i flygväskan.

Ravelry Weekend - en och en halv dag med garn, fibrer, utrustning, happenings och party. Det blir till att spara pengar hela våren och sommaren. Jag vill gärna komma hem med så mycket fibrer och redskap som möjligt. Jag hoppas Ian från IST Crafts kommer till Stirling. Det vore roligt att pröva sländorna förrän man köper. Jag vill ha en midi eller stor slända för tvinning.

Till sist en liten vintervy:  det ena fönstret i mitt arbetsrum gör en vacker spetsgardin på vintern:

Och mina nyårslyckor, som i år handlade om fåglar och växter: