Jamen grisar också, jävla morrhoppor -Siis kauhea kirosana

Har du sett en leonberger trava över en åker, grön av säd i juni? Det är en magnifik syn. Den hunden rör sig normalt i en sävlig, snäll takt, lämplig för en söndagspromenad. Men när den har ett mål och en avsikt, rör den sig i ett flytande trav som liknar en travhästs. Kerta kaikkiaan upea. Ibland är det bara finskan som räcker till.

Vår leonberger hette Oma, det tyska ordet för farmor. Hon kom till oss som vuxen, efter att ha bott på flera ställen. Hon var en hund som nästan krossade mig, och jag har sett många hundar, många. Hon var mild och klok.

Hon var också tillitsfull. Hon var rädd för klosaxen och gömde sig bakom en björk när hon såg den första gången hos oss. Jag gick fram till henne och klippte klorna. Sedan gömde hon sig inte mera. Klok? Hur kan en leonberger gömma sig bakom en björk. Nå, det var en stor björk. Jag såg bara huvudet, halsen och svansen.

Oma skulle betalas med valpar, hon skulle alltså ha en kull valpar som hennes uppfödare fick inkomsterna från. Vi fick en vacker hanhund på besök. Han var en viril ung man, och Oma födde tolv valpar.

Det var en, ja, vad ska jag kalla det, gräslig, häftig, utmattande händelse. När Oma fött fyra-fem valpar, flyttade jag dem i en papplåda. När följande kom, tog Oma dem i nackskinnet och flyttade dem också i papplådan.

Sedan började valparna dö. Oma hade fading puppy syndromet. Bara fem valpar överlevde. Jag ids inte berätta om dem och sandhögen och regnet och grovköket, för det kan ni (kanske) föreställa er. Vi var glada när de flyttade, det var vi. Men jag undrar ännu hur det gick för dem.

Ett svärord fastnade då, och jag använder det fortfarande. Grisar också jävla morrhoppor. Titta på Oma där hon travar runt och gräver upp döda spädgrisar ur åkern. Det är mat för valpar. Men herreje så arg matte blir. Oma är mild och god, hon går med på att köttfärs från butiken också är bra för valpar. Spädgrisarna grävs ned på nytt.

Leonbergerns päls är inte lång, men man kan spinna ett bra garn av den. Jag spann och stickade en tröja. När jag tvättat den första gången lät jag den torka nästan helt förrän jag hängde den utomhus tillsammans med några t-tröjor och åkte till jobbet. Under dagen kom ett häftigt åskväder. När jag kom hem, var tröjan helt torr, men t-tröjorna var våta. De täckhår som fanns i garnet hade lett bort regndropparna.

Oletko nähnyt leonberginkoiran ravaavan vihertävän pellon halki, kesäkuussa? Se on upea näky. Tämä koira liikkuu tavallisesti hitaasti, kiltisti löntystellen, sunnuntai-tahtiin. Mutta kun sillä on päämäärä ja tehtävä, se liikkuu liukuvassa ravissa, kuin hevonen. Samma på finska. Jos haluatte tietää: suomenkieli on vain niin hirvittävän hieno ja upea kieli.

Leonbergerimme nimi oli Oma, eli isoäiti saksaksi. Se tuli meille aikuisena, kiertopalkintona. Se oli koira joka melkein särki sydämeni, ja olen nähnyt kovin monta koiraa. Kovin monta. Oma oli lempeä ja viisas.

Oma oli myös luottavainen. Kun ensimmäistä kertaa aioin leikata sen kynnet, Oma meni koivun taakse piiloon. Menin perässä ja leikkasin kynnet. Sen jälkeen se ei enää piiloutunut. Viisas? Miten leonberger piiloutuu koivin taakse? No, se oli iso koivu. Näin Oman pään, kaulan ja hännän.

Maksoimme Oman pennuissa, se siis synnytti pentuja joiden netto meni Oman kasvattajalle. Saimme vieraaksemme nuoren, hurjan kauniin ja viriilin uroksen, ja sitten Oma synnytti kaksitoista pentua. Se oli aika, miten sanoisin, hurja ja uuvuttava tapahtuma. Kun neljäs tai viides pentu syntyi, siirsin ensin syntyneet pahvilaatikkoon. Kun seuraavat syntyivät, Oma otti ne niskasta ja siirsi laatikkoon.

Parin päivän päästä pennut alkoivat kuolla. Omalla oli fading puppy tauti. Vain viisi jäivät henkiin. En viitsi kertoa niiden seikkailuista hiekkakasasta - sisään - sateeseen - hiekkakasaan - sisään. Olimme iloisia kun ne muuttivat. Mutta vieläkin mietin miten ne elivät, olivatko onnellisia koiria.

Nyt sitten tämä minun kirosanani: grisar också, jävla morrhoppor. Oma oli sitä mieltä että pentuja ruokitaan lihalla. Sitä haetaan sieltä missä sitä on. Siantuotantokylässä sitä on pelloissa. Oma kaivaa pieniä kuolleita possuja ja tuo kotiin. Emäntä suuttuu, grisar också, jävla morrhoppor. Oma on lempeä, ja suostuu siihen että pennuille syötetään kaupan jauhelihaa. Possut haudataan uudestaan.

Leonbergerin karva ei ole kovin pitkää, mutta siitä tulee käyttökelpoista lankaa. Kehräsin ja neulion takin. Kun olin pessyt sen ensimmäistä kertaa, levitin sen kuivimaan, ja ripustin sitten ulos muutaman t-paidan seuraksi ja menin töihin. Päivän aikana oli ukkossade, mutta kun tulin kotiin takki oli kuiva, mutta t-paidat märkiä. Peitinkarvat olivat ohjanneet sadepisarat pois takin pinnasta.