Smygmaskvirkning

                                               Mina kroknålar och virknål Aero 3,5

Jag har ett yrke där ord är viktiga: jag arbetar på bibliotek. Våra användares intressen spänner över en väldig mängd ämnen. När kunden kan sin terminologi och vet vad han vill ha är det oftast lätt att hitta litteratur. Men när kunden använder ord som inte är allmänt vedertagna blir det svårare. Då får vi diskutera oss fram till vilken bok, tidskrift eller sajt som bäst motsvarar det som frågas efter.

I höstas läste jag en artikel som hette "Krokvirkning". Alla bilder föreställde flerfärgsvirkning, vilket gjorde mig fundersam. Jag började titta på terminologin i böcker och på nätet. Jag upptäckte snabbt att terminologin i virkning kan variera mycket och till och med vara missvisande. Hade någon bett mig söka litteratur om krokvirkning, hade jag med största sannolikhet sökt fram Kerstin Jönssons bok Smygmaskvirkning. Men det var inte det artikeln handlade om. Troligen hade artikelförfattaren, som är en utmärkt träkarl förresten, använt en hemgjord översättning av finskans "kirjovirkkaus", som på svenska heter "flerfärgsvirkning" eller "pälsbältesvirkning". Eller så hade han tänkt på ett dialektord från Korsnäs för de fina tröjor de stickar/virkar där: "krokatröjon".

Krokvirkning är en av de benämningar som använts för smygmaskvirkning. Andra termer är bosnisk virkning, påtning, pinning, gammelvirkning. På engelska heter tekniken "Bosnian crochet". I Skottland kallas den "shepherd's knittning". På finska heter den "piilosilmukkavirkkaus", direkt översatt "smygmaskvirkning". Norrmännen och danskarna kallar tekniken "pjoning", tyskarna "Gobelinstich" och fransmännen crochet de Bosnie". (Lis Paludan, Haekling)

I endel områden har man använt en särskild virknål, en kroknål, i smygmaskvirkning. Jag har köpt mina från Slöjdmagasinet. Man virkar löst, för tekniken lämpar sig bäst för plagg som skall vara porösa och varma, som vantar t.ex. Ofta filtar man plagget lätt. Det finns ett par böcker där tekniken med virkkrok visas, t.ex. Kerstin Jönssons Smygmaskvirkning. Lis Paludan har ett kapitel i sin fantastiska bok Haekling, som är slutsåld för länge sedan, tyvärr. Hjördis Dahl nämner tekniken i sin avhandling om finlandssvenska textilier, Högsäng och klädbod.

Nå, det slutade förstås med att jag skrev en artikel om smygmaskvirkning. Den publiceras i nästa Spånkorgen, Stundars Hantverkargilles medlemstidning. Jag hittade inte så väldigt mycket litteratur, vilket dels kan bero på att det inte finns så mycket, men också (och det här gör mig alltid irriterad för att jag är så lat och inte lär mig flera språk) för att tekniken varit vanligast i Europas randområden. Om det finns litteratur på bosniska, serbiska, kroatiska osv så hittar jag den förstås inte. På finska hittade jag ingenting, på svenska och danska en del, norska sökte jag inte på. Jag hittade inte något riktigt bra på engelska heller, men eftersom jag koncentrerade min text till Finland, sökte jag inte på allvar.

Jag virkade fem påsar med samma mönster men olika teknik, att ha som illustration:

Alla påsarna är virkade med samma mönster: 3 maskor på bredden och fyra varv på höjden. De smygmaskvirkade är virkade med krok, de övriga med virknål Aero 3,5. Garnet är Novitas 7 bröder, ett ganska grovt och mjukt sockgarn.

1)  smygmaskvirkning med nedtag omväxlande i bakre och främre maskbågen 2)  fasta maskor med nedtag omväxlande i bakre och främre maskbågen 3) smygmaskvirkning med nedtag i bakre maskbågen 4) flerfärgsvirkning med nedtag i båda maskbågarna  5) flerfärgsvirkning med nedtag i bakre maskbågen.

De två flerfärgsvirkade påsarna visar ganska tydligt varför Korsnäströjans virkade partier virkas med nedtag i bakre maskbågen: det går det snabbare, eftersom maskan blir högre än med nedtag i båda maskbågarna, och mönstret drar inte lika snett.

Smygmaskvirkningens mönstereffekt används ofta i det slags mönster som man kan se på den högra vanten på Jönssons pärmbild. Marketta Luutonen skickade mig ett foto föreställande en fingervante i Nationalmuseum i Helsingfors:

                                          Courtesy Marketta Luutonen, Finlands Nationalmuseum

I Finland har smygmaskvirkning förekommit i Österbottens kusttrakter, med koncentration till norra delen. Det finns några plagg i lokala muséer, som t.ex.de vita fingervantar som finns i Björköby. Smygmaskvirkning verkar vara en äldre form av virkning än fasta maskor och stolpvirkning. Ordet "gammelvirkning" har använts i Sverige på 1900-talet, efter att man hittat några plagg som man först inte kunde teknikbestämma. Smygmaskvirkning i bakre maskbågen är förvillande lik stickade aviga maskor. Men om man försöker repa upp plagget, upptäcker man snabbt att det inte är stickning.

"Krokning" då? Det är tunisisk virkning, och den tekniken ska jag inte skriva mer om än att man behöver en lång virknål, eller en rundvirkningsnål, eftersom man plockar upp en maska på nålen ur varje maska på varvet, och avmaskar dem en efter en på tillbakavarvet. Om du vill titta på en trevlig bild, kolla Caprifools blogg.