Veikka I

Detta är Veikka I, The Cat. Hans vackra huvud är svårt att fånga, för han rör sig hela tiden. Han är kung i huset där han bor. Här tittar han på husse, som är den enda han ibland frågar om det är lovligt att t.ex. smaka på det som tvåbenta av någon anledning behöver ett bord till, de verkar inte kunna äta från golvet som riktiga katter. Veikka I tolkar husses svar som det passar honom för tillfället.

Därför sitter han nu här och håller koll på hur mycket som blir över av chokladmuffinen de tvåbenta vräkt i sig utan hänsyn till husets kung:

 

Och sedan gör han så här:

Tågsockor, junasukat, trainsocks

Tågsockor

En mor och hennes baby flydde med tåg undan de ryska bomberna år 1939. Tåget stannade mellan Vasa och Seinäjoki, eftersom rälsen träffats av bomber. Medan de väntade på att rälsen skulle repareras, började en dam som satt i vagnen tycka synd om den lilla som saknade sockor. Damen var en pensionerad handarbetslärarinna, så hon var inte rådlös: hon repade upp sin vita kofta och stickade ett par sockor åt babyn. Babyn, nu en gammal kvinna, har fortfarande sockorna i säkert förvar. Familjen har delat med sig av mönstret till många stickare under åren, så det är hundratals spädbarn som fått ett par Tågsockor.

Sockornas design är perfekt. Antalet maskor är 40, det är 12 varv i resårpartierna, 4 aviga, 4 räta, 4 aviga i "bufferten", 20 maskor och 12 varv i hällappen, som delas i 7+6+7 m för hälen, man plockar upp 7 m i kanten, stickar bufferten 4 gånger ovanpå foten och gör till sist en bandavmaskning för tån. På sockan till höger på fotot är ett parti av resåren vikt dubbelt.

Och det allra bästa är att sockorna växer tillsammans med baby, och inte ens en vildbasare kan sparka dem av sig. Man kan dra upp dem över knät.

Jag stickade ett par åt min alldeles nya brorson i fredags. Och glömde dem på bordet när vi åkte för att hälsa på... nu hoppas jag att Finlands postverk, som har kamouflerat sig under namnet Itella, klarar av att transportera sockorna till brorsans och svägerskans postlåda den här veckan. Garn Gjestals Baby Ull, stickor 2,5.

Om du kan sticka på finska finns mönstret här: Junasukat, veturisukat.

Junasukat

Junasukkien tarina löytyy yllä olevan linkin takana, joten en toista sitä tässä. Itse hämmästelen ohjeen nerokkuutta: helppo oppia ulkoa, mukava neuloa, ja mitä parasta: sukat venyvät lapsen kasvun mukana ja pysyvät myös villin lapsen jalassa, koska sukkia voi vetää polven yli.

Neuloin junasukat aivan uudelle veljenpojalleni viime perjantaina. Lauantaina menimme mieheni kanssa kylään, sukat jäivät keittiön pöydälle. Nyt toivon että Suomen posti, joka on piiloutunut Itella-nimen taakse, onnistuu toimittamaan sukat veljeni ja kälyni postilaatikkoon tällä viikolla. Valokuvassa oikean sukan suu on käännetty kaksinkerroin.

Trainsocks

A mother and her baby fled from the Russian bombs in 1939. The train between Vaasa and Seinäjoki came to a stop because the rails were hit by a bomb. While they waited for the rails to be repaired, a lady sitting next to the mother felt sorry for the baby because she had no socks. The lady was a former teacher in textiles, so she didn't lack skills: she unraveld her white cardigan and knit socks for the baby from the yarn. The baby is now an old woman, and she keeps the socks in a safe place. As the family has kindly shared the pattern to many knitters during the years, hundreds of babies have been presented with a pair of  Trainsocks during the years.

The sockdesign is perfect: the pattern is easy to memorise, the socks are fun to knit, they grow with the child, and even a lively child will not be able to kick the socks off, because they reach over the knee.

On Friday last week I knitted a pair for my son's and sister-in-law's wonderful little son. And forgot to take the socks with me when we went to visit them... I hope the Finnish postal service is still effective enought to bring the socks to their postbox next week. On the photo I have folded one section of the ribbing of the right side sock.

Making jumpers, att sticka jumprar

Hi everybody, watch this:

The Jumper

Elsas design

Det finns så många underbara textilbloggar. I dag visade en arbetskamrat mig den här: elsasdesign. Har ni sett något ljuvligare, skickligare, helt förtrollande?

There are so many wonderful blogs about textile. Today a colleague showed me Elsasdesign. Have you seen anything more lovely, skilful, absolutely enchanting?

Fibrer, trä och is, Fibers, wood and ice

Man kan nog göra något för att det inte ska bildas is på fönstren, men vill man det? Jag vill inte.

You can do something to stop ice from coming on your window, but would you like to? I don't.

Fibrerna jag spinner och KnitPro-stickorna har samma färg! Jag undrar hur de färgar träet?

The fibers I'm spinning and my KnitPro-needles are the same color! I wonder how they paint the wood?

Rött rött rött, red red red

RÖTT - RED

Jag fick lust att spinna ett rött garn. Jag hittade flera röda merino topsband i förrådet, och ett mångfärgat som passar ihop med dem. Det blir ett fyrtrådigt garn. Jag spinner mycket tunt på min Kromski Sonata, snabba vingen, ratio 14:1. Färgerna kommer att blandas när jag tvinnar, och få lite bruna nyanser också. Jag vet inte ännu om jag tvinnar fyrtrådigt, eller om det blir ett kabelgarn.

Nej, jag vet inte vad jag ska använda garnet till :)

I felt a decire for spinning a red yarn. I found several red merino tops in my stash, and one multicolor that would go with them. I will spin a 4-ply yarn. I spin very fine on my Kromski Sonata, fast flyer, ratio 14:1. The colors will get mixed when I ply, and get some brown shades too. I don't know yet whether I'll do a regular 4-ply or a cableyarn.

No, I don't know how I'll use the yarn :)

Ett mysterium, a mystery

English below

Hur kan en enda lång tråd bli en socka?

 Mina sockor - My socks

Varför stickar vi fortfarande sockor fast vi kan köpa dem var som helst, t.o.m. i snabbköpet?

Jo jag vet hur en tråd kan bli en socka, men de allra flesta vet det inte och funderar inte heller på det.

Jag tycker det är en tekniskt utmanande och skapande process. Antalet maskor som ska läggas upp, antalet varv i resåren, i vristen, i hällappen, hur jag formar hälen, hur många maskor jag plockar upp för foten, hur kilen ska se ut, hur många varv i foten, hur jag formar tån, allt detta är nytt varje gång. Alla garnpartier är olika. Därför gör jag nytt mönster varje gång jag börjar på en ny socka.

Och det är bara själva konstruktionen. Om den känns tråkig, kan man börja i tån som omväxling. Eller tvärtom, om man börjar i tån till vardags, kan man börja med resåren. Eller ta mått på mottagarens fot och göra sockor som sitter perfekt. Göra hälen annorlunda, det finns ju många sätt. Jag var en gång på en stickkurs med tio deltagare. Ingen av oss stickade hälen på samma sätt som någon av de andra. Sockan kan vara flerfärgad, enfärgad, ytmönstrad, spetsstickad. Variationerna är oändliga. Fötter är olika. Långa, smala, korta, breda. Vrister är olika. Formen på tårna är olika. Den perfekta sockan vrider sig inte i skon eller stöveln. Den sitter, som en handske.

Därför stickar vi sockor. För utmaningen att göra den perfekta sockan.

Jag kanske skriver om garnet, någon dag, någon gång. Det perfekta sockgarnet.

Hur många par sockor behöver jag? Massor. Jag använder sockor året om. Och jag stickar åt släkten också. Och åt herrn i huset, fler än han tror att han behöver.

How can one single thread become a sock? 

Yes I know how it is made, but most people don't and don't even think about it. Why do we still knit socks, even if we can buy them in our local grocery stores?

I find sock knitting a technicaly challenging and creative process. The amount of stitches and rows in the ribbing, ancle, and heelflap, how I turn the heel, how many stitches I pick for the foot, how the gusset is shaped, how many rows I have to knit for the foot, how I shape the toe, all of this is new every time. Yarn lots are different, and so I write a new pattern every time I start a new sock.

And that's only the construction. If it feels dull, you can start with the toe for a change. Or, if your everyday sockknitting is a toe-up, try the other way, start with the ribbing. Or measure the receiver's foot and make perfectfit socks. Or knit the heel in an other way than you usually do, there are as you know many ways to knit a heel. I took a knitting class once. There were ten knitters, and none of us knitted the heel the same way as one of the others. Socks kan be knit in fairisle, in one color, textured, lace. The variations are immense. People's foots are different. A foot can be long, narrow, short, broad. Ancles are different. Toes are different. The perfect sock doesn't twist in the shoe or boot. It fits, like a glove.

That's why we knit socks. Because of the challenge to knit the perfect sock.

I might write about sockyarn, one day, eventually. The perfect sock yarn.

How many pair of socks do I need? Lots. I use socks the year around. I knit for my relatives too. And for hubby, more than he thinks he needs.

Isspets, ice lace

Is på arbetsrummets fönster. Tänk om man kunde sticka spets av is? Våren kommer. Isen färgas av solen.

Ice on my studio window. Wouldn't it be nice to knit ice lace? Spring is coming. The ice takes it's color from the sun.

Kallt och vackert, cold and beautiful

Det är kallt. Minus 29 C. En sådan dag vore det roligt att vara ute med kameran, men varken den eller jag är härdade. Det är för kallt för hunden också.

It's cold, minus 29 C whatever that is in F. Cold, anyway. It would be nice to be out with the camera, but neither it or I or the dog can put up with it.

Spinning i Tibet

Det finns en video på Youtube som jag tittar på ibland: Tibetan Handcraft. Den gamla kvinnan hanterar sin stödda slända med en självsäkerhet som jag bara kan avundas henne. Hon har antagligen börjat spinna som liten flicka. Jag tror att det är underull från yak som hon spinner. Sländan är bottentyngd med en liten trissa. Skaftet har en inskuren krok, där hon hänger tråden. Utan krok skulle hon spinna på ett annat sätt. Hon skulle hålla sländan i vinkel, och låta tråden glida av tenens spets vartefter snodden bildas. I de videon jag länkar nedan kan man se den tekniken.

Titta på hennes sätt att få fart på sländan. Hennes fingerrörelser är så snabba, att det är svårt att se vad hon gör. Men hon snurrar igång den med fingrarna, liksom jag gör när jag spinner på en bottentyngd slända. Hon spottar på tråden när skarvar, tydligen gick tråden av och hon skarvade på den färdigt spunna tråden med några fibrer hon tar ur kardrullen hon har liggande bredvid sig. I fiberhanden har hon de fibrer hon började spinna förrän tråden gick av. Hon verkar spinna något mittemellan kort- och långdrag. Eftersom sländan har krok, kan hon använda båda händerna för arbetet med fibrerna.

Det finns två andra videon från Tibet som jag också brukar titta på: Lhamo spins och  Lhamo spins more. Här är det en stödd slända utan krok som används. I en av kommentarerna sägs att det är en ladakhi slända. Vinkeln är en annan än med den krokförsedda sländan. Eftersom sländan saknar krok, använder spinnerskan ena handen till att hålla den upprätt samtidigt som hon ger den fart. Hon spinner kardgarn med långdrag. Också denna spinnerska är mycket skicklig, säkerligen har också hon lärt sig spinna när hon var barn.

Stödda sländor finns i alla världsdelar och i många storlekar. Den typ som är formad som en ten utan tyngd måste ju vara den nästäldsta sländtypen. Den allra första var en käpp. När man lindar fibrer runt käppen genom att hålla den vinklad så att fibrerna glider av toppen, bildas snodd på samma sätt som med den stödda tenen, men långsammare. Fortfarande finns sådana sländor åtminstone på Balkan. Anna Ekerwald (i boken Spinna med slända) kallar denna teknik "skakspinning", eftersom det ser ut som om spinnerskan skakar sländan. I själva verket ger hon sländan fart genom att snurra den i handen.

Om du inte äger någon slända, så är det bara att gå ut och skära till en käpp, som du skalar barken av och sandpapprar slät. Pröva sedan spinning med färdigt beredda fibrer, som numera finns att köpa nästan överallt. Lycka till!

En mössa, a cap, myssy

Svenska, English below, Suomea alla


Jag är mycket förtjust i den här flerfärgsvirkade lilla mössan, som finns på museet Myrbergsgården i Vörå. Den är virkad i rött och mörkgrönt yllegarn. Den är påbörjad mitt bak, i rundeln, virkad runt, och sedan har sidorna virkats.


Titta på det fina mönstret i rundeln: det är osymmetriskt. Möjligen kunde virkerskan inte räkna, eller så tyckte hon att det gjorde det samma om det var jämnt antal maskor. Men det är just den här lilla detaljen som gör mig så glad! Det ger mönstret dynamik och fångar ögat, för det utöver det exakta och förutsägbara som är så vanligt nu när nästan alla kläder görs av maskiner.

Sådana mössor användes av barn och kvinnor i Vörå under början av 1900-talet. En del gamla kvinnor bar den ännu på 60-talet under vintern. Barnens mössor var färggranna och fint virkade. Kvinnornas kunde också vara det, men helt enkla enfärgade virkade eller stickade små hättor förekom också. Den vuxna kvinnan täckte ofta sin mössa med en duk när hon gick ut, särskilt om hon gick utanför den egna gården. Mössan har blivit naggad i kanterna av mal, och sedan lagats med en enkel stoppsöm.

I'm very fond of this small tapestrycrocheted cap, that you can see at the museum Myrbergsgården in Vörå in Western Finland. It's crocheted in red and dark green woolyarn. The cap is cast on in the middle of the circle at the back, crocheted in rounds, and then the sides are crocheted. Look at the fine pattern in the circle: it's not symmetrical. I think the crocheter couldn't count, or then she thought it didn't matter. It's that small detail that makes me so happy! It makes the pattern interesting and dynamic, something beyond the very exact and predictable that is so common in our days when most clothes are made by machines.

These caps were made for children and women in Vörå at the beginning of the 20th century. The children's caps were richly colored and finely made, but also the women's caps could be colored. Women also used knitted or crocheted small caps in one color only. They wore a scarf over the cap when they went outdoors, especially if they went to the village. Some old women still used a cap under their scarf in the '60s. The cap has been eaten at by moths, and it has been mended with a simple sockdarning.

Olen hyvin ihastunut tähän pieneen kirjovirkattuun myssyyn, joka löytyy Myrbergsgårdenin museosta Vöyrillä. Se on virkattu punaisesta ja tummanvihreästä villalangasta. Myssy on aloitettu keskeltä takaa ympyrällä, ja sitten jatkettu sivuilla. Katso ympyrän kuviota: se on epäsäännöllinen. Luulen että virkkaaja ei ole osanut laskea, tai sitten hän ei ole katsonut laskemista tarpeelliseksi. Juuri tämä yksityskohta viehättää minua paljon! Se antaa kuviolle jännitettä ja tekee siitä mielenkiintoisen eri tavalla kuin meidän ajan koneella tehdyt, helposti ennustettavat kuviot tekevät.

Tällaisia myssyjä virkattiin lapsille ja naisille Vöyrillä 1900-luvun alussa. Lasten myssyt olivat värikkäitä ja huolellisesti tehtyjä. Myös naisten myssyt saattoivat olla värikkäitä, mutta myös yksivärisiä neulottuja ja virkattuja pieniä myssyjä käytettiin. Naiset peittivät myssyn huivilla ulkona, varsinkin jos he poistuivat omalta pihaltaan. Jotkut vanhat naiset käyttivät myssyä huivinsa alla talvella vielä 60-luvulla. Koit ovat maistelleet myssyä, ja sitä on parsittu samalla tavalla kuin sukkaa.

                     Myrbergsgårdens loft -  The loft at Myrbergsgården -Myrbergsgårdenin luhti

Spinning med Deb Robson

Jag kom med på en kurs med Deb Robson i augusti!!! Jag är så glad! En hel dag ska vi spinna ull från sällsynta fårraser, här: KnitCamp & Ravelry Weekend. Följande dag bekantar vi oss med garner från sällsynta får, och ser hur de fungerar i stickade plagg. Lite yrkesutbildning för mig alltså. Deb Robson var redaktör på Spin Off i många år. Hon imponerade med sina gedigna kunskaper om fibrer, garn och spinning.

Jag ska också lära mig konstruera en shetlandssjal och sticka Baby Surprise Jacket. Visst kan jag sticka sjalar, men en bra lärare lyckas alltid dela med sig av sådant jag inte visste. Den lilla trevliga babytröjan kan man köpa mönster till, men jag valde kursen som avslappning och enbart nöje.

En kväll ska vi sitta på campus och se solen gå ner över lochen, och spinna! Håll tummarna för fint väder redan nu!

Och så är det en utflykt till New Lanark Mill, där vi förstås ska titta på spinneriet. Jag har en aning om att jag kommer hem med Aran-garn för en häftig tröja åt min man. Jag tror också att jag skickar paket åt mig själv, för jag kommer inte att ha plats för allt i flygväskan.

Ravelry Weekend - en och en halv dag med garn, fibrer, utrustning, happenings och party. Det blir till att spara pengar hela våren och sommaren. Jag vill gärna komma hem med så mycket fibrer och redskap som möjligt. Jag hoppas Ian från IST Crafts kommer till Stirling. Det vore roligt att pröva sländorna förrän man köper. Jag vill ha en midi eller stor slända för tvinning.

Till sist en liten vintervy:  det ena fönstret i mitt arbetsrum gör en vacker spetsgardin på vintern:

Och mina nyårslyckor, som i år handlade om fåglar och växter: